Varning för Miriam Kaukosalo: ”Jag är en sjukt mjuk tjej”

På singeln ”Varning varning” från trespårs-ep:n Oäse sjunger Miriam Kaukosalo att hon är en ”sjukt mjuk tjej” över tunga dub-beats.

Aktuell med både video och spelning berättar hon varför hon numera bara framträder som alter-egot Miss Mimi, en brutal kommandora i patronbälte och arméhatt.

– Det blir humor av att dra det för långt, säger hon.

Det är inte lätt att förklara Miriam Kaukosalo för den som aldrig hört henne. Med låtar som spänner från dansbands-pastischer som ”Ode to Värmland” till mörk dubbig electro i ”Min kille”, julskivan om en ”djupt problematisk jul” och existentiella sanningsbomber som ”Ambivalens inför frigörelsen” är hon numera en av få artister som lyckats med bedriften att kännas lika självklar i en riktigt sunkig Epa-traktor som på alternativ-kreddiga konstfester.

Med en aura av att vara ”större än världen” verkar Miriam Kaukosalo göra i princip vad fan hon vill. Men attityden har en baksida som hon i och med sitt senaste trespårssläpp ”Oäse” öppnar dörren till. Som en av de upprepande textraderna i ”Varning varning” proklamerar, erkänner hon ganska snabbt under vårt möte: ”Jag är en sjukt mjuk tjej”.

– I ”Varning varning” låter jag som en riktigt jobbig ”toaster” som aldrig vill vara tyst. Det är ju nån slags dub-reggae-historia. Jag är egentligen en riktig mjukis men det är ett medvetet grepp att blanda in klyschor från den här mer hårda reggae och rap-världen där allt går ut på att framhäva sig själv, säger hon.

Smartare än man tror

En inbiten Kaukosalo-lyssnare får ofta ett leende på läpparna åt de ibland smärtsamt humor-realistiska texterna och även när artisten förklarar hur tankarna bakom allt går till lockas man till skratt.

– Det kanske låter dumt men jag är intelligentare än man tror, skrattar hon.

Genom humorn hittar hon också en djupare aspekt.

– Att få skratta åt sig själv och varandra är väldigt dyrbart tycker jag. Det är också en utjämnare. Man kan skämta om andras tillkortakommanden bara man bjuder på sina egna, så länge man är rolig förlåter jag vemsomhelst för vad som helt.

Miriam Kaukosalo berättar att hon för att distansera sig en aning till publiken skapade alter egot Miss Mimi, en ”älskvärd knöl” som till skillnad från Miriam själv inte har några problem att säga precis vad som faller henne in. Den hårda attityden som nämndes i inledningen får därmed sin förklaring.

– Jag har svårt att tala ur skägget, och håller ofta inne på saker. Men där kommer Miss Mimi to the rescue, säger Miriam Kaukosalo.

Spelet mellan dessa två personligheter kommer från Miriam Kaukosalos bakgrund inom teatern. Under många år arbetade hon som dramapedagog för barn och ungdomar och har även regisserat på Värmlandsteatern. Att gå in i olika roller för att skapa eftersökta effekter är alltså inget nytt.

– Är man en teatertjej så känns det helt naturligt att spela Allan. Det är samtidigt lättare att ha en stage-persona. När jag framträdde som mig själv kändes det som jag sålde mig själv lite, gjorde mig larvigare än vad jag är. Miss Mimi får ta itu med allt det som Miriam är dålig på, det blir mer raka rör.

Tydligare konstform

Ep:n ”Oäse” släpptes tidigare i somras och inom kort släpps videon till ”Varning varning”. Även i videon behandlas Miriams relation med sitt alter ego.

– Videon är som en kontrast mellan mig som person och Miss Mimi. Miriam är den mjuka personen och Miss Mimi är mer brutal. Det är två parallella historier som berättas. En där jag är mig själv, jag är hemma och allt är lugnt, jag har till och med blommor i håret så allt är lite överdrivet romantiskt sådär. Den andra berättarlinjen är Miss Mimis och i stora drag handlar den om att jag dödar ett offer, tittaren, säger hon.

Miriam Kaukosalo är också aktuell med en spelning den 26 augusti på Jonas Liveröds konstmecka Luftslottet. Namnet på föreställningen ”Miriam Kaukosalo won’t be performing here tonight” vittnar kanske om hur just alter egot Miss Mimi tagit allt större plats under det senaste året. Miriam berättar att hon numera bara framträder som Miss Mimi men med Miriams låtar.

– Mina framträdanden har alltid haft en släng av performance. Med Miss Mimi blir det en tydligare konstform. Mimi fläker ut sig medan Miriam nu får vara lite mer hemlighetsfull, jag känner att det behövs. Men Miriam är ju hjärnan bakom, hon har ju skapat Miss Mimi. Jag blir Miss Mimi när jag tar på mig patronbältet och arméhatten, säger hon.

Från Oäse till Väse

För den som inte är invigd i värmländskans ädla konst är namnet Oäse en dialektal skrivning av samhället Väse strax utanför Karlstad. O:et är långt och sväljs halvt vilket skapar en utskjutningsbana för resten av ordet. Innan Miriam Kaukosalo ”flydde Värmland” som hon uttrycker det, växte hon upp just i Väse där vanan att byta ut konsonanter mot vokalen o är vanligt förekommande.

– Det var de lite större tjejerna som jag såg upp till som sa ”oäse”. Den fonetiska stavningen fastnade. De använde o:et även på andra ord, exempelvis: ”Jag älskar dig som en böld i oöva”, säger hon och brister ut i skratt.

Hon fortsätter:

– Väse som plats kommer alltid vara speciell för mig. När jag flyttade tillbaka till Värmland efter att ha bott i Örebro och Malmö så hamnade jag här igen, i pappas gamla hus.

Miriam Kaukosalo berättar hur hon började sakna Värmland när hon bodde i Malmö.

– Man blir lite naturromantisk när man blir äldre. Jag saknade granarna och vattnet, började romantisera över allt det där.

Dra det för långt

När hon landade i Väse igen var hon dock inte på en jättebra plats i livet rent känslomässigt.

– Det kändes som mitt största nederlag när jag flyttade tillbaka till Väse. Jag tyckte verkligen att jag hade nått botten. Men det var också ganska skönt på ett sätt, jag tänkte på det pragmatiskt: Okej nu är jag på botten, nu kan det bara gå uppåt. Det är ju bra det i alla fall.

Och lite som en klassisk historia om den lidande konstnären som reser sig och skapar starka verk av sin livshistoria tog Miriam Kaukosalo sig ur bitterheten i Väse och har i dag tagit sig ända till utkanten av Kil.

– Jag kände mig ändå rätt så välkomnad när jag flyttade hem. Men som många värmlänningar har jag en ganska ambivalent relation till Värmland. Att se det humoristiska i det man har omkring sig har funnits med mig sedan jag var liten. Det skapar en trygghet.

Som barn på 80-talet memorerade hon långa monologer från humor-program hon gillade. När hon sedan rabblade upp dessa i skolan berättar hon roat hur hon fick reaktionen: ”Du är inte rolig om du tror det!”