Karlstadsläkaren och företagaren Egils Grinups gick i pension och fick tid över, men tänker inte sitta still och ha tråkigt.
Nu har han ju tid att introducera ett mycket speciellt konsthantverk för värmlänningarna.
Tavlorna han just packat upp på Carlstad art gallery i Duvan-huset är detaljrika, skimrande och – trots att inte ett enda färgstråk målats dit – fyllda av nyanser.
Egils Grinups har fastnat för intarsia, det delikata hantverket att forma motiv med träinläggningar av olika träslag. Träet är allt från kolsvart ek som legat i vatten i många år, till blondaste björk.
– Ingenting är färgat eller betsat eller tillagt, säger han. Och inga bilder är lika, även om det är samma motiv. De skiljer sig efter ådringen i träet.
”Gubbarna” skapar
Motiven tecknar han själv upp, men intarsian skapar hantverkare i en verkstad i Lettland. Han fick kontakt med dem efter att ha sett enklare intarsia-tavlor i en souvenirbutik och blivit fascinerad - men tyckte att det borde gå att göra finare motiv.
Samarbetet har pågått i många år nu och tillsammans har han och ”gubbarna”, som han kallar dem, utvecklat motiv som passar för just denna teknik.
Inte alla motiv blir bra i intarsia. Bilderna på golf- och tennisspelare skrotade han.
– Det blev inget bra, det gick inte att få fram rörelserna, säger han.
Landskap, stadsmiljöer och människor däremot fungerar. Han visar sina favoriter:
– Jag är så stolt över mina damer, med det här mörka och örhängena. Det får fram så mycket, säger han.
Kliniken växte
Egils Grinups är ett välkänt ansikte i Karlstad, men det är som läkare och företagare han är bekant för de flesta.
Under många år drev han en egen klinik med bland annat laserbehandlingar. Han berättar att verksamheten började i liten skala, men växte och utvecklades:
– Det bara ökade på. Jag hade fem sköterskor faktiskt och det gick jättebra. Sen gick jag i pension, jag sålde företaget till mina sköterskor och de jobbar fortfarande och det går jättebra för dem, säger han.
Livet efter företagandet blev dock lite tomt:
– Det var så tråkigt att inte göra någonting på några år och då började jag vaccinera mot fästing. Så nu åker jag omkring i en husbil. Det är jättekul faktiskt, säger han och berättar om mötena med glada människor runtom i länet.
Som pensionär har han också tid att dra igång projektet som fick sin start redan 1991, när han äntligen kunde besöka landet han föddes i men inte mindes: Lettland.
– Två år var jag när vi kom till Degerfors. Mina föräldrar flydde från Lettland när Stalin kom in andra gången. Alla släktingar drog: till England, USA, Kanada, Sverige. Vi råkade hamna i Degerfors, för mamma fick tandläkarjobb där.
”Lätt att bli fångad”
Under första återbesöket i Lettland hamnade han i den där souvenirbutiken och fick upp ögonen för intarsia.
– Jag hade inte sett det innan och jag tyckte det var fantastiskt. Det var ganska lätt att bli fångad av det!
Nu brinner han för att också andra ska upptäcka det.
– Jag måste visa upp det här nu, så att jag kan få andra människor att se på det och förhoppningsvis tycka om det. Jag är rädd att det dör ut!