Idealismen är inte lösningen, den är problemet

EU står därför kvar med en i grunden orealistisk och ineffektiv lagstiftning som ska baxas igenom, vilket kommer att innebära stor förlust av åkermark och produktionsskog, skriver Martin Kinnunen, Staffan Eklöf och Mattias Eriksson Falk.

Centerpartiets Emma Wiesner har medialt sågat förslaget till EU:s restaureringsförordning jäms med fotknölarna, men till vår stora förvåning röstade hon och Centerpartiet den 12 juli för förslaget i Europaparlamentet. Detta med hänvisning till marginella justeringar men med bibehållna målsättningarna. EU står därför kvar med en i grunden orealistisk och ineffektiv lagstiftning som ska baxas igenom, vilket kommer att innebära stor förlust av åkermark och produktionsskog. Den svenska livsmedelsproduktionen som skulle ha behövt ökas kommer nu att minska.

Det finns två sätt att förhålla sig till miljöförbättringar. Antingen siktar vi på att i stora delar backa landskapet till gamla tider, något som EU vill och som Centerpartiet nu har ställt sig bakom. Eller så identifierar vi de miljöproblem som finns och åtgärdar dem med precision i det brukade landskapet, bejakar nya metoder och ny teknik samt möjliggör för lantbrukarna att välja sina vägar. Det senare möjliggör samtidig produktionsökning och miljöskydd och är Sverigedemokraternas val.

Faktum är att många kurvor pekar åt rätt håll i skogen. Kurvorna för död ved, lövinslag och grova träd har alla en V-form, där kurvan vänder uppåt efter 1993 års skogsvårdslag, då naturskydd och produktion jämställdes. Eftersom omloppstiden vanligen är 80-100 år kommer dessa parametrar att fortsätta att förbättras utan ytterligare åtgärder. Lite justeringar behövs för ökad vardagshänsyn och skötsel av särskilda miljöer, men det går att förena med hög produktion och därmed en bioekonomi i landets och klimatets tjänst.

I jordbrukslandskapet är ett av de största miljöproblemen igenväxning. Det berövar många arter sina livsmiljöer. Inte sällan är det betes- och slåttermarker som har intressant biologisk mångfald. Här kan i och för sig naturrestaureringsförordningen hjälpa om inte EU:s avskogningsförordning eller Nordiska ministerrådets kontraproduktiva miljörekommendationer omöjliggör det. Men det blir genom reglering och byråkrati.

Vi anser att igenväxningen är resultatet av årtionden av låg lönsamhet i svenskt jordbruk till följd av politiska vägval. Om lönsamheten ökar och konkurrensförhållandena i övrigt förbättras kommer dessa marker att brukas istället för att lämnas. Då räcker smärre justeringar som kan förenas med produktion. Idealismen är inte lösningen, den är problemet.

Den innevarande EU-kommissionen är aktivistisk och driver på för orealistisk politik. En politik som utgår från ett domedagsscenario och utställer fagra löften. Den har förfört många svenska politiker, nu senast Wiesner och Centerpartiet.

Framöver kommer växtskyddsmedelslagstiftningen och bindande EU-mål för ekologisk produktion att ytterligare minska svensk livsmedelsproduktion och försämra jordbrukets lönsamhet ytterligare, för att bara nämna två initiativ. EU-kommissionen sätter upp storvulna mål och gör stora svepande drag som omvärlden varnar för men som möter litet motstånd från medlemsstaterna när målsättningarna lanseras. Först i grevens tid reagerar de.

Det går inte an att gå med på idealistiska mål och lagstiftning och sedan klaga när målen och lagkraven möter verkligheten, såsom strategin från jord till bord och art- och habitatdirektivet. Vi föreslår att Centerpartiet ansluter sig till Sverigedemokraterna och avkräver EU-kommissionen konsekvensanalyser som innefattar konsekvenser för ekonomi, social situation och landsbygd för de olika nationerna som krav för varje ny idealistisk miljömålsättning. Endast så kan EU-politiken bli realistisk och tjäna medborgarna väl.

Martin Kinnunen (SD)

Riksdagsledamot och miljö- och klimatpolitisk talesperson

Staffan Eklöf (SD)

Riksdagsledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Mattias Eriksson Falk (SD)