Genom att EU gemensamt upphandlade vaccin, istället för att varje land gjorde det enskilt, fick vi mer vaccin snabbare och billigare än vad som annars hade varit fallet, skriver Sara Skyttedal.
För några månader sedan inrättade Europaparlamentet ett nytt utskott för hälsofrågor. Och jag fick uppdraget att representera kristdemokraternas partigrupp EPP i det nya utskottet. Det finns också många aktuella hälsofrågor med tydlig koppling till EU:s uppdrag, som det nya utskottet nu har börjat arbeta med. Samtidigt är det för min del viktigt att understryka att vårdens organisering och finansiering är nationella kompetenser. En slutsats som tyvärr inte alla mina kollegor i parlamentet delar.
Arbetet med att dra lärdomar om hur Covid 19-pandemin hanterades pågår ännu på många håll. Både kommunalt, regionalt och nationellt. Men också i EU. Den kanske viktigaste europapolitiska lärdomen från pandemin är framgången vad avser den gemensamma upphandlingen av vaccin. Genom att EU gemensamt upphandlade vaccin, istället för att varje land gjorde det enskilt, fick vi mer vaccin snabbare och billigare än vad som annars hade varit fallet.
En annan lärdom handlar om patientrörlighet. När vårdsystemen var under högt tryck under pandemin hjälpte EU:s länder till att avlasta varandra. Något som vi självklart borde kunna bygga vidare på även för framtiden.
Nyligen presenterade EU-kommissionen ett förslag på den största reformen av europeisk läkemedelslagstiftning på mer än 20 år. Det handlar bland annat om hur godkännandeförfaranden i Europa ska gå till, när nya läkemedel ska tas fram. En viktig fråga inte minst för Sverige, som är världsledande inom läkemedelsindustrin.
En annan fråga med bäring på hälsa och sjukvård inom EU-samarbetet är produktregleringar, där inte minst den kommande revideringen av unionens tobakspolitik tål att nämnas. Sverige, som tack vare snuset har Europas lägsta tobaksrelaterade dödlighet, borde stå som förlaga vid denna revidering.
Det finns, som visats ovan, en lång rad exempel där EU kan och bör spela en positiv roll när det gäller att främja hälsa och fungerande sjukvård. Men det finns också frågor där EU är en uppenbart olämplig instans.
Vi kristdemokrater talar ofta om subsidiaritetsprincipen. Innebörden av den är att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Det är av stor betydelse att EU inte centraliserar politiken vad avser sjukvården som sådan. För ett år sedan krävde Europaparlamentets majoritet, i ett icke-bindande betänkande, att EU-kommissionen skulle presentera EU-lagstiftning om långtids- och anhörigvård. Och senast nu i juli riktade samma majoritet i Europaparlamentet krav på att sjukvårdsfrågorna officiellt ska få status som en EU-kompetens, i eventuellt kommande fördragsrevideringar. Något vi kristdemokrater självklart röstade nej till.
Parallellt med detta vet vi också att det finns önskemål från länder i södra och östra Europa att få på plats nya transfereringssystem där EU delfinansierar vårdsektorn. Det, menar jag, skulle vara helt fel väg att gå. Och dylika förslag riskerar istället underminera det stöd som nu behöver uppbådas för de reformer inom hälsoområdet där EU verkligen kan och bör spela en central roll.
Sara Skyttedal
Europaparlamentariker (KD)