Gör livskunskap till ett obligatoriskt ämne

Gör livskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan under ledning av lärarna i idrott och hälsa i samverkan med elevhälsan och andra ämnen för att eleverna ska kunna må bra utan stress och psykisk ohälsa, skriver Acki Wästlund, Anders Knopf och Ragna Stridsberg.

Reaktion på nyhetsartikeln "Psykisk hälsa saknas ofta i undervisningen" (NWT 21/7)

Folkhälsomyndigheten säger att unga vill prata om psykisk hälsa och önskar mer kunskap detta. Det krävs ett reformskifte för svensk skolpolitik, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Sveriges lärare. Enligt WHO är utbildning och kunskap avgörande för att motverka psykisk ohälsa hos unga. Skolinspektionen visar att det är få skolor som faktiskt schemalägger arbete med psykisk hälsa.

Gör livskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan under ledning av lärarna i idrott och hälsa i samverkan med elevhälsan och andra ämnen för att eleverna ska kunna må bra utan stress och psykisk ohälsa, både i skolan och i livet. Hur svårt kan det vara?

Vi håller med om att det behövs ett rejält omtag för att skolan ska komma till rätta med den ökande stressen och galopperande psykiska ohälsan, med fler och fler suicidfall bland pojkar och allt fler flickor som sitter i väntrummen hos skolsköterskan för att få prata om sitt fysiska, mentala, sociala liv.

Det finns lösningar bakom hörnet. Fyra vetenskapliga artiklar publicerade av Linnéuniversitet visar hur ökat samarbete mellan lärarna i idrott och hälsa och skolornas elevhälsa ger den kunskap som behövs kring psykisk ohälsa och samtidigt främjar och förebygger fysisk, mental, social hälsa.

En databas med mer än 27 000 elevers livsstilsdata visar att samtal i grupp inom ämnet idrott och hälsa kopplade till individuella samtal hos elevhälsan, ger stora effekter. Elever som behöver extra samtalsstöd upptäcks i tid, de som befinner i gränslandet blir uppmärksammade av elevhälsan och de som redan lever hälsosamt får stöd att fortsätta på den inslagna vägen. Alla blir sedda, ingen faller mellan stolarna. Insatserna ger bättre upplevd hälsa, färre som upplever stress, värk i huvud, mage, rygg, och nacke och som sover dåligt om natten.

Det som krävs är i första hand att man samarbetar mer effektivt mellan idrottslärarna och elevhälsan och skapar förutsättningar för alla på skolan att ta det hälsofrämjande arbetet på allvar. Varför används då inte metoder som redan finns och som är väl beprövade och visar bra resultat? Svaret är otillräckliga ekonomiska resurser, skolans organisation och att skolledningen inte tar tillvara de samordningsvinster som finns.

Vi vet av egen erfarenhet av många års arbete med dessa frågor, att viljan och kunskapen att få ordning på detta finns hos lärarna i idrott och hälsa och elevhälsan, men också att tiden och de ekonomiska resurserna för detta viktiga arbete inte finns. Nu krävs en kraftfull satsning med ökade ekonomiska resurser till skolans hälsoarbete för att ge mer tid för samverkan för samverkan och effektivare styrning av skolans inre arbete.

Det fanns en kort period när en del skolor hade ämnet livskunskap på schemat, ofta under ledning av lärare i idrott och hälsa tillsammans med elevhälsan. Strypta istället för ökade ekonomiska resurser resulterade i att ämnet togs bort i stället för att göra det till ett obligatorium.

Vi vill väcka liv i tanken på ett nytt hälsoämne i skolan. Vi skulle helt enkelt önska att kommande nödvändiga reformskiften för svensk skolpolitik innebär att ämnet livskunskap blir obligatoriskt under ledning av lärarna i idrott och hälsa i samverkan med elevhälsan och andra ämnen. Då skulle nämligen också det nuvarande ämnet idrott och hälsa kunna bli ett ämne för bara fysisk aktivitet för ännu mer kraftsamling för att öka fysisk aktivitet hos unga.

Acki Wästlund

Grundare av Bwell-metoden för skola och arbetsliv

Anders Knopf

Idrottslärare och universitetsadjunkt vid Karlstads universitet

Ragna Stridsberg