Hoppa till huvudinnehållet

Pär Holmgren: Restaurera natur för klimat och biologisk mångfald

Publicerad:
EU:s naturrestaureringslag har rört upp känslor i alla led. Syftet är att återställa förstörd natur, skriver Pär Holmgren.
EU:s naturrestaureringslag har rört upp känslor i alla led. Syftet är att återställa förstörd natur, skriver Pär Holmgren. Foto: Jean-Francois Badias/AP

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Direkt från Europaparlamentet

Lagen klubbades, och naturen kan börja återställas. Tyvärr blev den kraftigt försämrad, och inte alls i linje med våra gröna krav, skriver Pär Holmgren.

Vilken resa det har varit! Och jag menar inte den tågresa jag snart avslutar när jag skriver denna text. Jag lämnar Strasbourg med en känsla av lättnad. Att politik är det möjligas, och ibland även det omöjligas, konst. Att saker går att förändra om tillräckligt många vill. Att konservativa närmanden till högerpopulisterna i Europaparlamentet misslyckades. För den här gången. Lättad. Men verkligen inte nöjd.

Men vi tar det från början. De senaste månaderna har varit dramatiska. EU:s naturrestaureringslag har rört upp känslor i alla led. Syftet är att återställa förstörd natur. Ett gigantiskt plåster på såren. En lag som är nödvändig för att nå internationella klimatmål och mål för biologisk mångfald.

I miljöutskottet har frågan från början varit infekterad. Polariseringen syntes mer än vanligt, både i debatterna och ibland i politiskt strategiskt fulspel. När vi till slut skulle rösta om vår inställning till lagen kunde nog ingen på förväg räkna ut vad som skulle hända.

Jag har aldrig under mina fyra år som Europaparlamentariker varit med om en längre omröstning. Totalt 5 timmar, vid två olika tillfällen. När klubban slutligen föll, infann sig ett antiklimax. 44 för. 44 emot.

Den konservativa halvan av rummet jublade. Många som egentligen inte sitter i miljöutskottet, men som kallats in under den vinande partipiskan. Frågan blev upp till hela Europaparlamentet att bestämma. Och nu i veckan var det dags.

Hopp hade blandats med förtvivlan under veckorna som passerat sedan miljöutskottets omröstning. Dagen innan slutomröstningen berättade en moloken grön förhandlare, min tyska kollega Jutta Paulus, att det såg mörkt ut. Morgonen efter mötte jag däremot ordföranden för miljöutskottet, den franska liberalen Pascal Canfin, som berättade att vår sida nog skulle ta hem det. Hopp ersatte förtvivlan. Och hoppet segrade.

Lagen klubbades, och naturen kan börja återställas. Tyvärr blev den kraftigt försämrad, och inte alls i linje med våra gröna krav. Men ingen kan få allt. Vi folkvalda representerar olika intressen och arbetar envist för att bäst tjäna våra uppdragsgivare. I mitt fall, Miljöpartiets väljare och medlemmar. Andra politiker har andra prioriteringar, vilket ofta märks när lagtext förhandlas.

Men det som skrämmer mig med det politiska samtalsklimatet, och som den här omröstningen synliggör, är hur lögnen befäst sig som politiskt verktyg. Där populism och snabba politiska poänger trumfar övertygelser och ideologier.

Jag har inga problem med politiker som exempelvis hellre representerar näringslivet än klimatvetenskapen, och är tydliga med det. Problemet är när retoriken vill framställa förhållandet som det omvända. Det är där väljaren förbises, och lögnen etableras. Tyvärr gäller det även vissa svenska politiker.

Det hotar politikens fundament. Nämligen förtroendet. Nästa år är det val till Europaparlamentet. Jag hoppas att vi politiker blir granskade hårt – och att de som vill framställa sig som “gröna” får sina kort synade.

Pär Holmgren (MP)

Europaparlamentariker

Artikeltaggar

Biologisk mångfaldDjur och naturEUEuropaparlamentetFrankrikeKlimatKlimatpåverkanMiljöMiljöpartietNaturOmröstningarPolitikPär HolmgrenStrasbourg