Notera: Den här ledartexten publicerades halvannan timme innan det stod klart att Erdogan sent omsider bestämt sig för att faktiskt godkänna Sveriges medlemskap i Nato. /Ledarredaktionen
På tisdag inleds Natos toppmöte i den litauiska huvudstaden Vilnius, och förhoppningarna om att Sverige skulle bli välkommen som medlem innan dess har kommit rejält på skam. Turkiet har fortsatt blockerat ratificeringen.
Fördröjningarna handlar inte om Sverige, vad vi gjort eller sagt, och det har aldrig handlat om Sverige. Det handlar om Nato och om Turkiet (med Ungern med i det obstruerande hörnet). Koranbränningar, demonstrationer och viftandet PKK-flaggor är bara svepskäl och vi skulle inte vinna något på att inskränka vår yttrandefrihet, ens om det vore möjligt att göra så. Då skulle andra svepskäl dyka upp.
Det räcker med att se hur basarhandlaren från Istanbul, den nyligen omvalde turkiske presidenten Erdogan, agerat. Att Sverige har uppfyllt alla delar av det avtal som ingicks förra sommaren har inte spelat någon som helst roll. Då har han bara hittat på någon ny anledning till att konstra. Alla som besökt en turkisk basar vet hur sådant går till. Men uppenbarligen inte den svenska regeringen, varken den förra eller den nuvarande.
Se bara på hur Erdogan nu i elfte timmen kastade in en ny brandfackla. Om inte förhandlingarna om ett turkiskt EU-medlemskap upptas kommer Sverige inte med i Nato. Det är ju inte seriöst! Erdogan vet förstås att Nato och EU är två helt skilda organisationer, där den ena inte kan påverka den andra.
En välvillig och förhoppningsfull tolkning är att förhandlingarna nu befinner sig i slutskedet och att Erdogan inte är tillräckligt nöjd och därför slänger in vad han kan för att höja insatserna och försöka få ut mesta möjliga av det. I så fall kanske något lossnar i Vilnius även om en ratificering kan ta lite tid om inte annat på grund av att sommarlediga parlament i Ankara och Budapest måste inkallas.
Erdogan är inte dummare än att han vet att en hel del av det han kräver är omöjligt. Han vet vad vår yttrandefrihet betyder. Han vet att vi är en rättsstat som inte utlämnar folk hursomhelst bara för att han påstår att någon är terrorist.
Men varför gör han som han gör? Svaret är helt enkelt för att han kan. Sverige är också en lätt måltavla då vi under neutralitetens långa ökenvandring satte oss på höga hästar som ett moraliskt världssamvete. Det får vi äta upp nu när vi vill ge oss in i en mer realpolitiskt präglad värld.
Vi har heller inte gjort det enkelt för oss genom att kräla i stoftet av förödmjukelse i den felaktiga tron att det är så man får respekt hos regimen i Ankara. Förvisso har även våra andra blivande Nato-allierade inte heller gjort sitt jobb och satt tillräcklig press på turkarna.
Man måste fråga sig om Jens Stoltenberg verkligen varit rätt person som generalsekreterare under den här perioden. Nu fick han förvisso sitt förordnande förlängt med ett år till, men att byta ut honom nu skulle bara ge Turkiet ytterligare en anledning att bråka. Det har de gjort förr om generalsekreterarposten.
Sverige har gjort allt vi behöver och kan göra, som också utrikesminister Tobias Billström (M) väl senkommet nu konstaterar. Nu är det upp till Nato, särskilt de tunga länderna som Förenta Staterna och Storbritannien som har något att erbjuda Turkiet, och inget av dem är med i EU. Mycket står på spel för den västallians som sett sin säkerhetspolitiska betydelse och relevans öka sedan Ukrainakriget började. Det är en fråga om trovärdighet både för Natos så kallade öppna dörren-politik, som för den som allians som sådan, om Sverige inte kan släppas in nu.