– Arbetsglädje.
Med ett ord sammanfattar undersköterskan Camilla Ståhl den lilla revolution som pågår inom hemtjänsten i Karlstad.
– Tidigare fick jag veta att nu ska jag till Rune och där ska jag vara i 15 minuter. Nu vänder vi på det: vad kan jag göra för Rune i dag?
Projektet drar som en lättnadens suck genom hemtjänsten, eller hemvården som det ska heta framöver.
– Skillnaden märktes redan första veckan. Vi blev lugnare, våra kunder blev lugnare, säger Michael McGowan, som arbetar som undersköterska i Molkom.
Alla vi möter är oerhört nöjda, och berättar om idel fördelar.
Stressen minskar, sjukfrånvaron sjunker. De talar om trivsel och glädje, och om ett arbetssätt som ska locka fler till ett skriande bristyrke.
– Personalen är gladare, våra kunder är gladare och anhöriga säger att de känner sig mycket tryggare nu, säger Camilla Ståhl, som arbetar på Norrstrand och Hagaborg.
Det hela bottnar i ett politiskt initiativ från de grönröda (S, C och MP) i vård- och omsorgsnämnden, och avfyrades i beslut den 22 februari, som ett projekt som får kosta högst 10 miljoner kronor under innevarande år.
Projektet bär rubriken tillitsbaserad styrning men dess innehåll, nytt och omvälvande, är också på sitt lilla vis och med andra ord en bekant från förr.
– De som jobbat länge säger äntligen, och tycker att vi går tillbaka till hur det var tidigare, när man gick ut och gjorde det man skulle, utan tidsstyrning, säger Åsa Cooper, som är enhetschef för hemtjänsten på Hagaborg och Norrstrand.
Nu har jag tid att ta hand om kunden så den känner sig sedd.
Personalen som jobbar ute på fältet tar ansvar för sin arbetsdag och veckoplanering, och de jobbar tillsammans i små team och alltid med samma kunder. Och här har vi kärnan: En Karlstadsbo som behöver hjälp av hemtjänsten får det av samma personer, ett fåtal (2–6 personer beroende på behov). Kunden har också en fast omsorgskontakt, en omvårdnadspersonal som håller ihop och samordnar tjänsterna, som kunden kan ha en pågående dialog med, om helheten.
Ingen ska behöva släppa in en lång rad främlingar i sitt hem, tillvaro och privata sfär.
– Tidigare var det våra gruppledare som var spindeln i nätet, de styrde dagen och planerade veckan, hur länge man ska vara hos en kund och vid vilken tid, säger Åsa Cooper.
– Nu är det teamet som tar hand om kunderna och går till gruppledaren och säger att det här behöver vi och de här behoven har den här kunden, säger Mikaela Igelström, enhetschef i Molkom.
– Det är en ganska stor förändring för oss som jobbar ute på fältet och för våra kunder, säger Michael McGowan. Nu har jag tid att ta hand om kunden så den känner sig sedd.
– Med den tillitsbaserade styrningen tar vi bort känslan av stress och minutstyrning. Det känns redan att jag kan jobba som jag vill och på det sätt som är bäst för kunden. Och det finns tid att göra det lilla extra. Jag kan kamma och fläta håret på Agda, så som hon vill ha det och klippa håret på Gunnar. Och jag behöver inte rusa iväg med dåligt samvete från farbrorn som jag vet inte har några anhöriga, som har oss som enda kontakt med omvärlden.
– I går tog vi en promenad och majade tillsammans, en kund och jag, säger Camilla Ståhl.
– Vi har fått en helt annan kontinuitet. När vi är samma som kommer märker jag hur kunder öppnar upp sig på ett helt annat sätt. De blir trygga, de känner mig, och vet att jag kommer tillbaka. De behöver inte berätta hur de vill ha det för ny personal för femtioåttonde gången. Och jag lär känna mina kunder bättre, och vet vad också den som aldrig ber om något kan behöva och vilja ha.
Personalstyrkan i hemtjänsten är, och förblir sannolikt, ungefär densamma så hur går det till?
– En viktig bit är att vi har plockat bort städ från hemvårdsenheterna till en serviceenhet, säger Mikaela Igelström. Vi gör det vi är utbildade att göra och får mer kvalitetstid med kunden. De som städar gör på samma sätt; det är samma personer som kommer till kunden. På så sätt har de också möjlighet att lära känna kunden och kan städa på det sätt som kunden vill ha städat.
Det är en process och resa vi gör.
Det låter lätt, men det är en omfattande process där scheman rivs och ritas om, organisationer och arbetssätt bryts upp och personal finner varandra i nya konstellationer med större ansvar.
Och det är okänd mark, som tre enheter (Molkom, Hagaborg/ Norrstrand/Sundsta och Herrhagen/Haga/ Lamberget) trampar upp med stigande hopp om att hela den kommunala hemtjänsten i Karlstad ska följa.
– Det är en process och resa vi gör, säger Camilla Ståhl. Jag hoppas att det leder till att fler vågar söka sig till hemtjänsten och arbeta med oss. När jag tar emot elever på praktik säger många att hemtjänsten inte alls är som de tänkt sig. Det är inte stressigt. De får se glädjen och att vi kan göra det lilla extra. Och vi kan berätta för dem att vi får fokusera på omvårdnad och kvalitet, och göra det vi är utbildade för och bra på.
Ulf och Ing-Gun Markegård tar emot oss på balkongen med utsikt över den soltumlade kanalen.
– Vårt sommarnöje, skojar de.
Livet och utflykterna har blivit mer komplicerade sedan Ulf drabbats av en rad svåra sjukdomar, men det var ändå med tvekan och oro de tog emot hjälp från hemtjänsten.
– Måste vi? Man hör så mycket negativt om hemtjänsten.
De måste.
Ulf Markegård var nyopererad, och med hem från sjukhuset fick han klara besked om att han behöver professionell hjälp med vård, hälsa och hygien.
– Det visade sig att hemtjänsten är helt fantastisk, säger Ing-Gun Markegård.
Det är planerat för fyra besök från morgon till kväll, sju dagar i veckan, men planerna tar form efter Ulf Markegårds behov för dagen.
– Under en hel vecka är det bara fem, sex olika personer som kommer, det tycker jag är väldigt bra, säger Ing-Gun Markegård.
Ulf Markegård nickar instämmande.
– Vi kunde inte vara mer nöjda, säger han.