Flaggan hissas för Fröding-inspirerad konst på Alsters herrgård

Sju konstnärer sammanstrålar och inspireras av Gustaf Frödings diktande i utställningen ”I skogen” på Alsters herrgård.

Med utgångspunkt från dikten och den unika platsen har man skapat en mängd olika konstuttryck i den idylliska trädgården. Medverkar gör bland annat lokala konstnärerna Margaretha Jansson och konstgruppen ”Otalt” och vi får även veta mer om historien kring Frödings mamma, Emilia, som nu fått en egen flagga.

Flaggan hissas för Fröding-inspirerad konst på Alsters herrgård i sommar. Med start 28 juni öppnar utställningen ”I skogen” där sju konstnärer från sammanlagt fyra länder har skapat verk som utgår från både Gustaf Frödings diktande samt plasterna kring herrgården.

Utställningen är ett samarbete mellan Karlstad kommun och Konstfrämjandet och resultatet är en uttrycksfull samling konstverk både utom- och inomhus. En ”platsspecifik konstupplevelse” som projektledaren Gabriella Menerwa Kaasinen uttrycker det när vi ses dagen innan vernissagen.

JanOve Ekstedt, verksamhetsledare på Konstfrämjandet Värmland, beskriver sammanställandet av utställningen som att spela med en orkester.

– Alla har sin roll i att skapa helheten, säger han medan vi vandrar mellan konstverken.

På själva vernissage-dagen, som börjar klockan 14 under onsdagen, medverkar samtliga konstnärer och det blir även livemusik från Aevy Lore. Den som känner sig kreativ kan också skapa kransar och vindspel i konstverkstaden med Zara Zetterquist. Kulturnämndens ordförande Robert Halvarsson håller invigningstal.

Jan Matsson, en av konstnärerna, kommer att läsa ett utdrag ur dikten som gett utställningen dess namn, I skogen, av just Gustaf Fröding. En vacker men också gripande samling strofer om hur naturen och människan samspelar med ett ofta oharmoniskt resultat.

”Ty skogen är god som fordom, och vänlig och innerlig, det finnes ej längre samklang, emellan honom och mig. Min anfrätta människotanke, förstör vad naturen byggt, i färgspel och barrdoft och gransus, det blandar sig in något styggt.”

En extra dimension

Konsten vi får se under trädgårdspromenaden är dock inte så stygg som Frödings ord ger sken om. Här möts vi av smått surrealistiska inslag som Karlstadbaserade Margaretha Janssons verk Stå, grå där en kör av 201 små betongfigurer vid en stor sten stämmer upp i dikten Gråbergssång, också den av Fröding. Ljudet spelas upp från en högtalare uppsatt i en björk bredvid kören och ekar över herrgårdens entréområde.

Margaretha Jansson säger att hon först gjorde 67 figurer men att det sedan ”urartade lite”. De 201 figurerna är dock inte helt identiska. Bland dem gömmer sig en som går mot strömmen och inte öppnar munnen för sång.

– Jag tycker om det som är gömt och dolt, det medför alltid en extra dimension att ha med något som inte alla uppfattar. Figuren som inte sjunger väljer att inte följa alla andra, det är symbolik i det, säger hon.

Bland ytterligare regionala konstnärer hittar vi Arvika-gruppen ”Otalt” som består av Helene Karlsson, Anna Ehnsiö och Sara Falkstad. Deras konst behandlar inte sällan någon form av kvinnohistoriskt perspektiv och så är fallet även i det här sammanhanget. Anna Ehnsiö berättar hur deras verk ”Utsatt” delvis utgår från Emilia Frödings livshistoria, Gustaf Frödings mor, som också var poet och som var både en inspiration och litterär sparringpartner för sonen. Hon var även tidig med att ta upp kvinnorättsfrågor som till exempel kvinnlig rösträtt, en förkämpe i 1800-talets Sverige, och drev en smått omöjlig kamp mot de rådande könsrollerna under sitt liv. En flagga i hennes ära hänger nu utanför det röda huset som en gång var Emilias bostad.

Ordet ”Utsatt” kan även tolkas som att ”sätta ut något” säger Sara Falkstad och kommer in på verkets andra tema, det omöjliga valet en kvinna ställs inför när hon föder ett barn som hon inte kan ta hand om. Förr i tiden satte man ut barnet i skogen, nuförtiden använder man sig i många länder av så kallade ”babyluckor” där man anonymt kan lämna ett barn. På området står fyra plattor med QR-koder, där korta historier som anknyter både till dessa ”babyluckor” och till Emilia Frödings liv spelas upp om man scannar dem, berättar hon.

”Kurbitsvinge”

Inne bland träden står ett verk av Jan Matsson som ofta arbetar med just platsspecifika installationer. Han berättar hur han härstammar från Värmland på sin pappas sida men att han själv inte har så stark relation till landskapet.

– Min farfar var kommunpolitiker i Karlstad på sin tid, säger han.

Därför uppskattar han tiden han har fått spendera i området för att skapa sitt verk Delat Landskap. När vi står framför de plåtskärvor som konstverket består av säger han dock att han funderar på att kalla den för ”Kurbitsvinge” istället, baserat på några av plåtdelarnas form.

– Det är ju ganska runda och trevlig former, lite som kurbits. Men för att det inte ska bli alltför trevligt har jag klippt i dem och hållit på. Det är ofta jag får en känsla, en impuls, och så får man ta reda på det, är det här något som ska bli? Sen kan det ändras under vägen och bli något annat.

Han beskriver skapandeprocessen som ett givande och tagande. Att han vill ta vara på det man kanske tar för givet med en plats.