Post- och Telestyrelsen har i uppdrag att främja de lokala byanäten när de söker bredbandsstöd. Men endast 1% av den avsatta miljarden har tillfallit fiberföreningarna. Detta beror främst på att systemet gynnar de större aktörerna. Det behöver förändras, skriver Eiwor Backelund Jacobsson, ordförande Byanätsforum ideell förening.
Varje år kartlägger Post- och Telestyrelsen, PTS, hur många som har tillgång till bredband. På nationell nivå ser siffrorna bra ut men tittar man närmare på statistiken så ser vi dock stora skillnader mellan stad/tätort och landsbygd.
Var femte invånare i Sveriges landsbygder saknar tillgång till snabbt bredband medan det i tätbebyggda områden endast är en på 100. Det betyder att det är 20 gånger vanligare att en landsbygdsbo saknar bredband än en stadsbo. Tittar man närmare på enskilda kommuner ser det än värre ut. Här i Värmlands län har tätorterna god täckning, över 90%, men i glesbygd kan det skilja mycket. I Filipstad har endast 63% tillgång till snabbt bredband jämfört med 97% i tätorten. I flera kommuner, till exempel Arvika, Eda och Hagfors, så skiljer det uppemot 15% mellan tätort och landsbygd. Det gör vår region sårbar.
På många håll i landsbygderna finns nät i form av lokalt ägda byanät. Där har bygden gått samman och gjort det som de kommersiella operatörerna ansett omöjligt eller för dyrt, byggt fibernät. Trots att PTS har i uppdrag att främja de lokala byanäten när de söker bredbandsstöd så har, grovt räknat, endast 1% av den avsatta miljarden tillfallit fiberföreningarna. Detta beror främst på att systemet gynnar de större aktörerna. Det behöver förändras.
Inför den kommande bredbandsstrategin har Byanätsforum ideell förening, Svenska Stadsnätsföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Hela Sverige ska Leva och Coompanion Sverige gått samman och gett vår syn på vad som behöver ändras. Vi ger flertalet förslag på hur man kan vässa nästa strategi. Vi stödjer EU:s linje att alla hushåll och företag ska täckas av ett gigabitnätverk senast 2030. Dessutom ska nätet hålla så pass god kvalité att det är tillgängligt och tillförlitligt under dygnets alla timmar. I inspelen till regeringen finns också en tydlig önskan om att mäta på kommunal nivå för att hitta bristerna och åtgärda dem, och inte bara nöja sig med siffrorna på nationell nivå.
Allt mer i vardagen, arbete, TV eller andra smarta funktioner, förutsätter tillgång till uppkoppling när och var helst vi önskar. Om landsbygden blir tvingad att förlita sig på mobila lösningar, något regeringen föreslagit som en lösning, kommer det resultera i överbelastade nät under många av dygnets timmar.
Att landsbygden inte prioriteras när det verkligen gäller är inget nytt, framför allt inte för de som bor och arbetar där. Det är dock inte en naturlag, det måste inte vara så. För ett levande Sverige där alla får del av digitaliseringens fördelar inom till exempel vård, arbete och kultur, nu och i framtiden, så krävs det tydlig politisk viljeriktning att förse alla Sveriges landsbygder med stabil uppkoppling via fiber så långt det är möjligt.
Eiwor Backelund Jacobsson, ordförande Byanätsforum ideell förening