En rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) visar, föga förvånande, att uppväxten i ett utsatt område påverkar ett barns möjligheter i livet negativt. Rapporten visar också att skillnaderna mellan utsatta områden och övriga landet inte förändrats de senaste tio åren. Rapportens slutsatser och förslag är både skrämmande och hoppingvidande.
Hur många som bor i dessa särskilt utsatta områden vet inget. Vilket är en stor del av problematiken. I Rinkeby/Tensta är över fyra procent av de folkbokförda enligt Skatteverket skrivna på adresser där minst nio andra personer också är skrivna. I vissa lägenheter bor det officiellt mer än trettio personer.
Ett utsatt område definieras av polisen som ett begränsat geografiskt område med låg socioekonomisk status och där kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Ett särskilt utsatt området är kortfattat ett området där utsattheten nått en sådan nivå att polisen har svårt eller nästan omöjligt att utföra sitt uppdrag.
Att sådana förutsättningar är suboptimala är ingen nyhet. Rapporten från SNS visar dock på att skillnaden mellan våra utsatta områden och övriga landet inte ökat under de senaste tio åren. Det kan vid första anblicken se ut som en god nyhet men att skillnaderna mer eller mindre permanentas talar emot att insatser i dessa områden får önskad effekt.
En av slutsatserna rapportens författare kommit fram till är att en effektiv åtgärderna för att förbättra förutsättningarna för enskilda barn som föds in i, eller flyttar till, är att hjälpa barnfamiljer att flytta därifrån.
Om en sådan flytt ska finansiera av det allmänna måste den naturligtvis villkoras i flera led. Familjen kan få ekonomiskt stöd, förtur i den kommunala bostadskön och rådgivning när sådan behövs. Men beslutet om vilken ort flyttlasset ska gå till avgörs av tillgång till bostäder, arbetsmarknadens behov och att ungarna börjar i förskolan.
All form av social ingenjörskonst för med sig risker. Enskilda åtgärders fulla effekt i komplicerad infrastruktur är omöjlig att fullt ut förutse. Risken finns att detta system skulle få folk att använda utsatta områden som språngbräda för att få en bra start någon annanstans. Eller så försöker någon hitta ett sätt att kombinera flytthjälpen med andra bidrag. Den risken minskar dock avsevärt med den nya Utbetalningsmyndigheten som inleder sin verksamhet vid årsskiftet.
De som varje gång integrationsproblemen kommer på tal pratar om förebyggande åtgärder har i och med den här rapporten fått flera skarpa förslag på hur sådana åtgärder skulle kunna se ut. Det är upp till bevis nu.
Några av dessa förslag kan gå på tvärsen mot den ideologi dessa förespråkare av förebyggande åtgärder baserar sina ställningstaganden på. Därmed ligger det i farans riktning att de hittar sätt att motverka införandet av flytthjälpen.
I sådana fall kommer det klart och tydligt framgå vilka som deltar i debatten för att de vill förbättra verkligheten och vilka som bara vill skicka rätt signaler för att på så sätt skapa bättre socioekonomiska faktorer för sig själv.
Då är det avsevärt mycket bättre att hjälpa ett barn till en bättre framtid och samtidigt minska gängens rekryteringsbas.