Ena veckan avslöjas det att Marabous ägarföretag bidrar till den ryska krigsmaskinen, andra veckan handlar det om miljöförstöringen i Afrika och Asien som en följd av klädföretagens satsning på återvunna kläder.
Båda väcker reaktion och hos många även aktion; vi konsumenter beslutar oss för att bojkotta, välja annat, diskutera med våra vänner om hur hemskt det är att det får pågå.
Det här är inget annat än ett symptom av marknadsekonomin, som börjar svettas sina sura avgaser, men också ett bevis på den allmänna upplysningen; det finns en vilande kraft i den kompass som vi vanliga dödliga går och bär på.
Men någonstans gnager det i mig, det här med att vi konsumenter ska börja ta ansvar för vad vi köper. Att det är hos oss de stora förändringarna ska börja. Rimligen borde det vi väljer att plocka från hyllorna inte bara vara nyckelhålsmärkt och Fair Trade-stämplat, det behöver också vara ett moraliskt riktigt val. Här behövs det politiker som vågar stå upp mot den starkaste kraften i världen, marknadsekonomin, och belägga den med villkor. Vi hade inte varit där vi är idag om inte för den fria marknaden, på gott såväl som på ont, men för att ta nästa steg för en hållbar och rättvis värld så behöver företag och politiker ta ett större grepp och i förlängningen ett större ansvar för de viktiga sakerna, som miljön, freden och världshälsan. Det ska inte krävas att vi konsumenter förändrar våra köpbeteenden för att företag ställer om i viktiga frågor, det ska vara en naturlig del av deras värv, och i förlängningen, marknadsekonomin.
Robin Dronsfield