Olof Berggren - en mångkunnig man

Det händer att jag studerar den ekonomiska kartan från 1883–95 över norra Värmland. Bladet med min hemby Ransby är förstås extra intressant. Förutom poststationen och Frömansgården längst i norr fanns bara en byggnad vid Gammelvägen. Den var markerad som ett torp mitt på sträckan, och detta boställe är nu min närmaste granne i norr. När det uppfördes är inte känt och inte heller vilka som var de första boende där, men torpet är markerat på laga skifteskartan från 1854–72. Huset är troligen inte detsamma som då.

När jag var liten var det en bostad för missionsföreningens predikanter, och missionshuset på samma tomt finns ännu kvar.

Jag hörde berättas om en mycket speciell person som hade bott där tidigare, nämligen Olof Persson Berggren, som själv stavade sitt efternamn med bara ett g – Bergren. De äldre hade en del intressanta saker att berätta om honom.

Grannen Ester Hedberg Modén, f 1898, berättade att hon som flicka var lite rädd när hon gick förbi huset, för det fanns en kvinna där som hade ord om sig att vara trollkunnig. Jag vill minnas att hon sa att det var Berggrens fru, Ida Jönsdotter, f 1865, från Bringsåsen, men det kan möjligen ha varit hans mor Lisa Olsdotter, som också bodde med familjen. Olof och Ida hade ett enda barn, en dotter som hette Anna. Hon föddes 1900 och avled i tbc 1915. Naturligtvis en stor sorg för föräldrarna.

Olof Persson Berggren föddes 1870 i Dalby församling. Enligt hörsägen ska han ha kommit från Sör-Persbyhalla på de östra skogarna, dit föräldrarna då måste ha flyttat. De båda kom ursprungligen från Sysslebäck.

1902 friköpte Berggren torpet i Ransby från Näsegendomen för 300 kronor. Han startade en affärsrörelse och hade egen handelsbod på tomten. Vid ångbåtens tilläggsplats Näs-sta byggde han ett magasin med kontor och en svängbar brygga där han tog emot varor till sin handel. Denna brygga var säkert hans egen konstruktion, för han var en klipsk och mångkunnig person. Bryggan var inte hans enda innovation. En annan sådan var en halvcirkelformad grisho som kunde fyllas på från staketets utsida och sedan med ett handtag kunde svängas in till grisarna i kätten. Patent på denna uppfinning fick han 1907 men sålde det ett par år senare till Lars Persson, Krusmon, med flera.

Hans handelsbod ska ha stått på samma tomt som bostaden, just på den plats där missionsförsamlingen 1938 byggde sitt bönehus. Det har nämnts att det allra första boningshuset på torpet kan ha stått precis där.

Men Berggren var inte bara handelsman och uppfinnare. Han var också verksam som skomakare. Som lärling hade han en tid min farfars bror Samuel. Denne Samuel hittades hängd i Berggrens uthus en morgon 1905. En läkare kom och undersökte den hängde och tyckte att det hela verkade underligt – så brukade inte en hängd person se ut. Ryktena spred sig att Berggren skulle ha legat bakom detta, eftersom han hade en skuld till Samuel. Dessutom hade Samuel varit ute och roat sig med vänner i byn på kvällen innan och skulle då ha varit glad och livad. Hur som helst blev ingen fortsatt utredning gjord, men pratet gick.

Berggren hade många järn i elden. I Gunneby öppnade han en koppargruva, som bröt efter en tid och som sedan aldrig återupptogs. Var denna gruva var belägen är det nog ingen som vet säkert. Kanhända var det samma fyndighet som beskrivits som följer av forskaren Lars Bäckvall:

”På 1840-talet skall undersökningar ha gjorts efter kopparfyndigheter i Gunnby, men de som sökte fingo ej gräva där kopparen fanns nere i gården utan uppe i berget. Kopparen skall nämligen ligga så uppe i dagen att den måste täckas med klappsten i skålen (portlidret) i Eskilsgården för att dölja den. Ägarna på Eskilsgården voro rädda för att de som upptäckte och nyttjade koppargruvan skulle bringa (tvinga) att flytta gården. Falu koppargruva har sagt att hon har en rikare syster i Ovansjön i Dalby och som sträcker sig under hela Vingängsjön.” (Utdrag ur L Bäckvalls anteckningar, hämtat ur boken Ovansjöbygden.)

Vid Tutstadsätern, i skogen ett gott stycke väster om Sysslebäck, byggde Berggren ett hus, förmodligen först avsett som säter, dit han småningom flyttade permanent. Av huset finns nu bara en timrad knut kvar, knappast något mer. Inga synliga spår finns av odlingarna, men utdrag ur hans dagbok vittnar, med sporadiska anteckningar, om hans verksamhet:

1923

Maj 8 Körde Edgrens säterstuga från Wingängssätra i snöföre. Ovanligt kall vår.

Juni 16 Afslutade våranden och släpte hästen.

Juni 24 Midsommardagen. Då vi ej hadde varken hö ell. halm måste vi ge kokreaturen mossorpa med mjöl iblandad.

Säden var uppe på halfva odlingen som var tidigare sådd. På endast de froväxta småtallarne var toppväxter 1 tum. Det ter sig som i början af Maj vanliga år.

Snö och hagel kom under dagen. Säden gick sakta denna sommar.

1924

Juni 16 Sådde sista säden. Afslutade våranden och släpte hästen den 18.

Juni 24 Några dagar före midsommar voro varma varför tillväxten å fina småtallar i år kunna antecknas med 3 tums tillväxt i stället för ett förra året.

Dec. 28 Harvades i Tutstasätra.

1925

Apr. 15 Körde jag med sista timmerlasset.

20, 21 körde jag grus åt Per och Bengt.

1927

I vinter var mycken snö samt besvärligt på alla sätt.

Våren och försommaren var kall och rägnig. Inget bete om midsommar. Tillväxten på tallarna var i år 1 ½ tum.

1935

”febr 5 inflyttade vi på Hemmet i Ransby, i kontanter ägdes endast 32 öre. Som Ida var så svårt sjuk så var situationen eländigt svår. Men den ekonomiska ställningen var ej värre än att jag då kunde beräkna att ett överskott på 2 000 kronor sedan skulderna betalts kunde ernås. Sedan gick skulderna upp så att de var vid min Hustru Idas död den 30 Sept s. å. 450 kr. högre. Men som motvikt får man beräkna tillväxten av skogen varför det icke bliver så ruinerande. Det allra värsta är ändå det att Ida är borta.

I kontanter hadde jag vid Idas död endast 3 öre vilket jag betraktar som ett storartat ekonomiskt omen. Som kontantöverföringen till 1936 företer samma resultat eller 1 öre så vågar jag hoppas att ekonomin under 1936 skall förbättras.

Det lilla Aktiebytet som gjordes i okt. 1935 visar även det en liten vinst”

Ett kort citat som hänger samman med att Berggren allmänt gick under öknamnet Kuven. När han kom in hos min farfar, som också var skomakare, var min farbror David liten. När Berggren kom in sa pojken: ”Ku… ku…”, men föräldrarna försökte tysta honom. Då sa Berggren: ”Åja, säj Kuven, du.”