Butikschefen Madeleine, 24, flyttade från Stockholm – till eget hus i Charlottenberg

Madeleine Roth är född och uppvuxen i Stockholm – men bestämde sig förra året för att bosätta sig i Charlottenberg.

Där har hon sedan i höstas drivit Bik Bok-butiken med stor framgång.

Flytten till eget hus i Eda har också givit en efterlängtad frihetskänsla.

– Jag känner mig väldigt sällan ensam här, säger Madeleine.

Att 24-åriga Madeleine Roth skulle lämna storstadslivet, för att flytta till landsbygden vid norska gränsen, var kanske inte så värst troligt i mångas ögon för bara något år sedan.

Nu bor hon helt plötsligt i eget litet hus med två katter och ett gäng höns. Dessutom odling av både grönsaker och olika kryddväxter samt fint fixade blomrabatter.

Madeleine har helt enkelt, om ni ursäktar ordvitsen, rotat sig i Eda.

– Jag vill bo på landet i ett hus – jag kommer aldrig någonsin flytta tillbaka till en lägenhet. Jag skulle aldrig heller ens flytta till Arvika centrum, i så fall lite utanför pulsen. Jag vill ha det lite avskilt liksom, säger Madeleine.

Du får aldrig någon hemlängtan?

– Jag har bott här nu i åtta månader och inte längtat hem en enda gång. När jag väl varit hemma har jag ju längtat tillbaka hit, även om jag såklart saknar min familj och vänner varje dag.

– Det som har stört mig så mycket är att så många har tvivlat på att det ens kommer funka. Jag vet inte om det är ytligt, att folk dömer mig efter mitt utseende och tror att jag är en vanlig Stockholmstjej som går runt med en chihuahua i handväskan eller nånting, funderar "Madde”.

– Även mina vänner har ju tyckt att jag är helt galen.

Gillar kontrasterna

Pulsen får hon känna ändå genom sitt stundtals hektiska arbete inom gränshandeln, vilket ger vissa kontraster i vardagen.

– Det blir ju jättebra balans. Jag får det sociala, roliga och det fina arbetet här med att vika kläder perfekt, städa och hjälpa kunder med att hitta kläder. Sen så kommer jag hem och då kan jag ha på mig pappas gamla byggarbyxor och nån trasig t-shirt liksom.

– Livet blir roligare med kontraster! Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Jag har den bästa lönen hittills och jag har den billigaste levnadskostnaden också, rent ekonomiskt sett, och det är inte massa AW:s som ska vara efter mer eller mindre varenda pass i Stockholm.

Men hur blev det just västvärmländska Charlottenberg kanske du undrar?

Jo, i det här fallet var det jobbet som styrde riktningen västerut.

För Madeleine tog över Bik Bok-butiken i Charlottenberg under hösten, men hade innan dess varit butikschef i Stockholm sedan flera år tillbaka.

– Jag började på Bik Bok 2017 precis innan jag gick ut gymnasiet, sen 2019 blev jag butikschef första gången. I och med corona skulle den butiken stänga så då sökte jag vidare till en annan butik. Då gjorde vi det bästa året någonsin för den butiken – det var väldigt roligt.

Månadens butik

Succén som ansvarig för Charlottenbergsbutiken har inte heller låtit vänta på sig.

Under årets tre första månader – och även i maj – visade klädbutiken upp resultat som var det bästa för hela regionen.

– Det är roligt. Vi mäter ju nyckeltal, ligger man etta i Sverige under året så blir man sen också årets butik.

Varför tror du det har gått så bra sen du tog över?

– Jag tror det handlar om engagemang – vill man så går det. Min inställning är att inte se problem utan möjligheterna och hur det kan lösas.

”Onekligen spontan”

Precis innan hon hamnade i Västvärmland hanns ett helt annat typ av jobb med – på ett kontor vid ett företag som sysslar med reklamtryck.

– Jag älskar mitt jobb med butik, kläder och så. Sen är jag onekligen spontan och blir lite uttråkad när det står still för länge. Så när jag hade jobbat på Bik Bok från 2017 till 2022 tänkte jag att jag måste testa nåt annat, berättar Madeleine.

Hon fortsätter:

– Jag hade ju inte ens provat nånting annat. Jag har ju sommarjobbat och så där med min pappa och min låtsaspappa med att lägga asfalt, plantera rullgräs och häckar. Min pappa är elektriker så jag har lärt mig en del om verktyg som jag kanske inte hade gjort annars.

Att vara på ett kontor hela dagarna var dock inget hon trivdes med i längden.

– Jag kan ju inte sitta still! Det var skitroligt med kollegorna och världens bästa företag med AW:s hela tiden, bra grundlön med bonus på det och perfekt kontor – men det gick inte ändå. Jag blir inte stimulerad nog genom att bara sitta och stirra på en skärm.

Örebro eller Charlottenberg?

Det gick ändå väldigt bra för Madeleine på reklamföretaget, vilket ledde till en fast anställning – för en kort stund i alla fall.

– Då skrev jag till min gamla chef, som anställde mig i min första butik, och frågade om hon hade nån tjänst ledig nånstans i Sverige. Hon svarade: ”Ja i Örebro och Charlottenberg, men det är väl ingenting för dig – du bor ju i Stockholm?”, berättar Madeleine.

Och fortsätter:

– Jag fick välja mellan dom och då valde jag Charlottenberg. Jag tänkte att om jag ändå ska flytta till landet – då ska det fan vara på landet. Annars kan jag köpa ett hus utanför Stockholm, men då kommer jag också behöva åka typ två timmar till jobbet. Nu har jag ju 15 minuter att gå och fyra minuter med bilen.

Hade du någon aning om Charlottenberg sen innan?

– Nej, jag visste ingenting. Jag minns när jag jobbade i Stockholm och såg namnen på alla butiker och hur det går, att jag sa: ”Charlottenberg, vad fan är det för något?”. Jag tänkte att det var liksom berg och fjäll här typ, och att där ligger det en butik mitt i.

Kvar återstod nu ”bara” att lösa boende.

– När vi skulle säga hej då avslutade hon samtalet med: ”Hör av dig till mig och skicka bild om du hittar hus där, så ser vi till att fixa grejer”. Så hörde jag av mig till en tjejkompis och frågade om hon vill följa med mig för att jag ska flytta nånstans, så åkte vi till Charlottenberg den helgen, berättar Madeleine.

– Det ska ju ta 4,5 timme att åka till Charlottenberg, men vi åkte runt så mycket och tappade täckning så GPS:en försvann. Vi fortsatte åka och kollade på jättemånga hus runtom, så det tog typ sju timmar för oss att ens komma till Charlottenberg.

Togs inte på allvar

Till slut hittade Madeleine sitt nuvarande boende. Eller ja, snarare hennes vän i passagerarsätet.

Ett hus som visade sig ligga bara några få minuter bort från köpcentret.

– Allt annat låg ändå typ 30 minuter bort, så då tänkte jag att det här är perfekt! Det står att det är ett rum, men det är ett loft också som är lika stort som nedervåningen.

De före detta kollegorna tog inte riktigt Madeleine på allvar, utan antog snarare att det bara var ett slags infall hon fick till ett kortare äventyr, berättar Madeleine. Att det var ”en rolig sak att göra” och att hon nog snart skulle vara tillbaka.

Så såg hon själv aldrig på det.

– Nej, nej. Jag har ju drömt om att ha mitt egna hus sen jag var typ 15 och ens kom på tanken att jag kommer bo själv sen när jag blir äldre.

Har rivit taket

Ett intresse för att fixa, dona och inreda har alltid funnits där – men det tilläts hon inte riktigt få utlopp för i unga år.

Bland det senaste hon gjort i huset är exempelvis att riva taket ovanför vardagsrummet där loftet tar vid.

– Nu känns det som en jäkla frihetskänsla. Jag kan bara spika vad jag vill, ingen har nånting att säga till om förutom jag.

– Den vanligaste frågan jag fick i början var: ”Men kommer du inte känna dig ensam nu när du flyttar dit?”. Men jag är ju lika ensam i Stockholm, eller?

Där har du i och för sig närmre till familj och så?

– Ja, men jag menar att man är ju fortfarande ensam i sin egen lägenhet. Jag kan ju fortfarande ringa mina vänner och föräldrar om jag känner mig ensam liksom. Jag känner mig nästan mer ensam när man har så nära till att kunna gå ut och göra grejer men kanske inte orkar, man kanske inte blir inbjuden eller vad det nu kan vara.

– Här har jag mina djur och mina intressen, jag känner mig väldigt sällan ensam här. Kanske när jag har mens, är jävligt överkänslig och vill gråta för att jag inte orkar gå och göra en macka typ – då kan man känna sig ensam, men inte till vardags, menar Madeleine.

”Inte vara beroende av andra”

Vid flytten i höstas följde katten Kicki med och i mars skaffade hon kattungen Marie. Sedan ett par månader tillbaka har hon alltså även egna höns – och en prydlig odling av grönsaker, potatis och kryddväxter.

Att hon har en stark drivkraft till att kunna göra saker på egen hand på gården, vare sig det handlar om skötsel av blommor eller att bygga hönshus, blir tydligt under vårt besök.

– Jag vill ju inte vara beroende av andra eller att saker i samhället funkar. Jag vill odla alla mina grönsaker själv och få ägg själv, utan att behöva oroa mig för inflationen och att priserna går upp.

Det allra mesta som händer på gården dokumenteras flitigt genom hennes sociala medier.