Den 13 maj kraschade Jacqueline Löfqvist, 17, från Filipstad med motocrossen på SM i Uddevalla. Efter flera veckor nedsövd på neurointensiven i Göteborg får hon idag komma till Iva i Karlstad.
– Nu är jag väldigt hoppfull och väldigt känslosam, säger pappa Shelby Micke Löfqvist.
En särskild låt eller doft och tårarna flödar. Shelby Micke Löfqvists känslor är utanpå efter flera veckors berg- och dalbana då hans dotter Jacqueline Löfqvist svävat mellan liv och död på neurointensiven på Sahlgrenska i Göteborg.
NWT har tidigare berättat om det långa hoppet under motocross-SM i Uddevalla när crossen krängde till och det unga Filipstadslöftet landade på huvudet i backen.
Det har varit en timme i taget och konstant oro för det värsta. Men nu har det vänt. Eller läget har åtminstone stabiliserats så pass mycket att hon kan flyttas till Iva på Centralsjukhuset i Karlstad.
– Hon satt på sängkanten idag när jag kom för att krama om henne. Det var väldigt stort! Hon har ingen styrsel i kroppen och kan inte hålla upp den eller huvudet själv, men ändå, säger pappa Shelby Micke Löfqvist.
– Hon är framme i Karlstad ikväll och vi lämnar campingen i Göteborg och åker hem till Filipstad. Det blir skönt att ha henne närmare hemmet, fortsätter han.
Crossen hos polisen
Men först blir det en tur till Uddevalla och hämta ut en kvaddad motocross – hos polisen.
– Eftersom det var ett befarat dödsfall tog polisen hennes motocross i beslag för rutinmässig undersökning. Allt var i sin ordning, precis som säkerheten på plats och hennes skyddsutrustning. Utan den hade hon inte haft en chans vid en sådan krasch.
Från att ha varit helt nedsövd i respirator för att kontrollera blödningar och det höga trycket i huvudet har Jacqueline nu kunnat vara vaken längre stunder.
– De har tagit bort extrema mängder sömnmedel men hon har fortfarande en hög dos fentanyl, en opiat som är hundra gånger starkare än morfin, så hon är inte riktigt vid medvetande. Men hon har gjort tummen upp på uppmaning och tryckt min hand på uppmaning. Så hon finns någonstans därinne, säger hennes pappa.
Vet om riskerna
Än dröjer det några veckor innan de vet om hon har bestående hjärnskador eller om hon kan bli återställd.
– Hon kan bli allt från en sexmånaders bebis till hundra procent återställd och köra motocross igen. För några veckor sedan visste vi inte om hon skulle överleva. Det är en konstig känsla att som förälder bli överlycklig att hon ska flyttas till vanliga Iva. Perspektiven förändras och det finns någon form av ljus i tunneln.
De två har varit ett radarpar på och utanför motocrossbanan under flera år.
– Vi har ett starkt band och tillbringat tusentals timmar tillsammans i buss och husvagn på träning och tävlingar. Det är vanligt i den världen men kanske inte så vanligt annars att vara så tight med sin 17-åriga dotter.
Och riskerna har de varit medvetna om hela tiden.
– Vi pysslar med en sport där vi med öppna ögon vet om riskerna och att det kan gå så här. Jacqueline har tränat extra styrka och är medveten om de skydd hon behöver ha. Det här är hennes livsdröm, att få tävla på svensk elitnivå. Hon är stöpt i den formen så hade det inte varit det här hade hon hittat andra sätt att få adrenalinkickar.