Besvikelse när regionen avslutar unikt rehab-samarbete: ”De räddade mitt liv”

I 32 år har de hjälpt patienter som har ont i rygg, nacke eller axlar.

Nu är besvikelsen stor hos Ryggrehabiliteringen i Värmland, eftersom regionen inte förlänger avtalet.

– De räddade mitt liv. Jag är lite rädd nu när det här försvinner vad som ska hända med mig, säger Anna Lindqvist, ambulanssjuksköterska.

Sedan 1991 har Ryggrehabiliteringen i Värmland, RIV, jobbat med människors rygg-, nacke- och axelbesvär. Runt patienterna finns ett team som består av rehabcoacher, sjukgymnaster, massörer, läkare och psykoterapeuter.

Uppdragsgivaren är Region Värmland och för att komma till RIV krävs en remiss från läkare.

Patienterna ska ha haft besvär i minst tre månader och fått behandling på vårdcentral utan att må bättre. Många är anställda inom regionen samt polisen, ambulansen, skolan och andra samhällsviktiga arbeten.

Regionens samarbete med en extern aktör som RIV är unik i Sverige. Under fjolåret behandlade teamet 89 personer, varav 31 i snitt var sjukskrivna i sju månader. I slutändan kunde 26 av dem helt eller delvis avsluta sin sjukskrivning. Genom åren har 100 procent av patienterna i enkäter svarat att de kan rekommendera verksamheten.

– Den statistiken tycker jag är ganska talande, säger Erik Strandqvist, rehabcoach på RIV.

”RIV räddade mitt liv”

Tidigare i våras tog Region Värmland beslutet att avsluta samarbetet med RIV, ett samarbete som inte fortsätter efter augusti. Det är något som teamet är väldigt besvikna över men också patienter.

Två av dessa är polisen Ulrika Sunnevik och ambulanssjuksköterskan Anna Lindqvist. Med yrken som har en stor belastning hade de stor smärta i ryggen som påverkade dem både fysiskt och psykiskt. Till slut började de hos RIV vars skräddarsydda rehabplan verkligen hjälpte dem.

– RIV räddade mitt liv. Jag är lite rädd nu när det här försvinner vad som ska hända med mig, säger Anna Lindqvist och fortsätter:

– Jag hade inte kunnat jobba på ambulansen innan jag började på RIV för jag fick mediciner som gjorde att jag inte kunde köra bil. Men jag klarar mig utan dem nu, tack vare det här.

Polisen Ulrika Sunnevik beskriver att få hjälp av RIV var bland det bästa hon har gjort i sitt liv.

– Alla har ju sin skada och de är inte likadana. Men här lyckas man möta alla de behoven och får det skräddarsytt, vilket är fantastiskt. Sedan är det ett väldigt bra och kompetent team. För när du kommer till vårdcentralen träffar du många olika som kan ha olika koll på ryggbesvär, vissa har ingen alls. Men här har du hela teamet som bygger en väldigt bra helhet kring allt, säger hon.

Efter de åtta intensiva veckorna man är inskriven hos RIV för rehabilitering ser både Anna och Ulrika uppföljningen som en viktig del i verksamhetens hjälp till patienterna.

– Att det följs upp med alla patienter som är med på regelbunden basis och att jag har en trygghet i att jag vet precis vem jag kan vända mig när mina smärtor kommer tillbaks eller om det händer något. Att man får återkoppling. Det är en stor trygghet, säger Anna.

Brist på information och kommunikation

Förutom att de uttrycker en besvikelse kring beslutet tycker RIV framför allt att information och dialog från regionens sida har varit bristfällig.

– Vi fick bara ett mejl och ingen återkoppling överhuvud taget, vilket vi kan tycka är tråkigt, säger Lotta Ingman.

RIV har skickat in en skrivelse till regionen och har lämnat sina åsikter. Det har också ortopedkliniken på sjukhuset i Karlstad gjort. De riktar frågetecken mot beslutet och säger att de inte fått någon respons.

Den primära anledningen som RIV har fått till att samarbetet avslutas är pengafrågan där regionen vill spara. Något som teamet förstår, men samtidigt blir fundersamma på.

– Vi vet att de vill spara och köper det. Men att använda pengarna rätt, där kan man diskutera. De sparar pengar, men vad kostar det i sjukskrivningar och lidande exempelvis? säger Johan Kautto, läkare på RIV.

När samarbetet avslutas i augusti kommer patienter i stället behandlas på vårdcentralerna. Efter det kommer RIV med största sannolikhet inte finnas kvar, enligt teamet.

– Vi är inte där än så vi har inte tänkt så långt. Men teamet splittras ju efter att vi har kört ihop i 15–20 år nu vissa av oss. Det är ju såklart väldigt tråkigt, säger Erik Strandqvist.