Hoppa till huvudinnehållet

Hur mycket svenska pengar går till ryska oligarker?

Publicerad:
Det är helt meningslöst att folk slutar köpa O'boy av ett företag vars ägarkoncern är verksam i Ryssland när svenska Northvolt köper råvaror från Putins innersta cirkel.
Det är helt meningslöst att folk slutar köpa O'boy av ett företag vars ägarkoncern är verksam i Ryssland när svenska Northvolt köper råvaror från Putins innersta cirkel. Foto: Bertil Enevåg Ericson / TT

Detta är en ledarartikel som uttrycker Nya Wermlands-Tidningens politiska linje. NWTs politiska etikett är konservativ.

Ukrainas antikorruptionsmyndighet svartlistar livsmedelsjätten Mondelez eftersom koncernen inte dragit sig ur Ryssland. Det finns därför de som ämnar bojkotta Mondelez varumärken som till exempel Marabou, O'boy och Daim.

Även om vi största sannolikhet kommer behöva vänja oss vid rubriker om företag som inte lämnar Ryssland är det viktigt att vi säger ifrån. Det är många företag som är kvar i landet, men vi ska inte sluta markera mot de som gör affärer med krigsförbrytare.

Samtidigt som markeringen är viktig måste vi, hur sinistert det än är, konstatera att konsumenternas röst inte alltid fungerar. Pernod backade förvisso från sina planer att återuppta exporten av Absolut vodka till Ryssland, men det får anses som troligt att det berodde mer på hot om uteblivna spannmålsleveranser snarare än på svensk konsumentbojkott.

Människor glömmer också. Efter den fullskaliga invasionen fick många internationella företag kritik för att inte dra sig ur Ryssland eller för att de hela tiden sköt sitt utträde framför sig. Hur många kan i dag på rak arm namnge fler än två av dessa företag som fortfarande opererar i Ryssland och tjänar pengar på det, och har de krav och löften om bojkott som då framfördes synts i respektive företags bokslut? Svaret är oftast nej. Det är inte så konstigt. Europas befolkning är inte stor nog och en stor del av världen har samma syn på ett krig i Europa som vi själva har haft på konflikter i Afrika.

Det är också värt att påpeka att många företags och förvaltares snabba utträde ur Ryssland gjorde att vissa ryssar kunde köpa hem ryska företag och tillgångar för en bråkdel av dess värde. En av dessa är Rysslands rikaste man Vladimir Potanin vars tillgångar är värda 23,7 miljarder dollar. Potanin var med och finansierade OS i Sotji, var delaktig i att Boris Jeltsin blev återvald som president och har enligt uppgift en mer än 20 år lång relation till Rysslands president Vladimir Putin.

Därför är det anmärkningsvärt att den svenska batteritillverkaren Northvolt fortfarande gör affärer med företaget Nornickel som Potanin kontrollerar. Nornickel är världens största leverantör av palladium och högvärdigt nickel. Northvolt har meddelat att man efter den storskaliga invasionen för mer än ett år sedan arbetar för att fasa ut Nornickel som leverantör samt att detta bör vara klart ”i närtid”.

Det är just sådant här som inte ska hända. Det är ju helt meningslöst att vanligt folk slutar köpa O'boy av ett företag vars ägarkoncern är verksam i Ryssland när svenska Northvolt köper råvaror från Putins innersta cirkel.

De företag som gjort det rätta och dragit sig ur Ryssland förlorar alltså dubbelt upp. Dels genom att de tappar intäkter, dels genom att de minskar i storlek gentemot de konkurrenter som växer på grund av färre skrupler. Den svenska staten måste kräva en fullständig genomlysning av om och hur stora svenska medel som, både direkt via till exempel utvecklingsbidrag och indirekt via AP-fonderna, gått via Northvolt till att berika ryska oligarker.

Artikeltaggar

AfrikaAP-fondernaBokslutBoris JeltsinEkonomiEuropaExportKonflikterKonsumentNornickelNorthvoltRysslandVladimir PotaninVladimir Putin