Deje har ett problematiskt förflutet – och en nutid som oroar. Nu anläggs motkraft.
Ett demokratiprojekt är igång och en viktig del av det är en teaterföreställning, baserad på Förintelseöverlevaren Flora Gladhs liv.
Den 2 juni är det premiär i Deje kulturhus; i höst väntar Värmlandsturné.
När världens första nazistparti utanför den tysktalande världen bildades 1924 var grundaren veterinären Birger Furugård, som bodde och verkade i Deje.
Men högerextrema rörelser är inte bara historia på den lilla bruksorten.
Exempelvis kunde NWT nyligen berätta om gymmet i centrala Deje, dit högerextrema från hela landet kommer för att träna.
”Tydlig motkraft”
Men det finns också krafter som verkar i en helt annan riktning. En sådan är ett pågående demokratiprojekt med stöd av Region Värmland, tio värmländska kommuner, länsstyrelsen samt Riksteatern i Värmland. Projektägare är Studieförbundet Kulturens bildningsverksamhet.
– Med tanke på den aktivitet som pågår här i Deje så vill vi också vara en tydlig motkraft och visa att vi står rakryggade, säger Sandra Backman, skådespelare och den som förvandlat boken ”Inte glömma, inte minnas” till teater.
Boken är skriven av Eva Thorstensson och handlar om Flora Gladh, som kom till Sverige med Vita bussarna efter att ha överlevt Förintelsen – och hamnade i Deje.
– Jag blev väldigt berörd av Evas text och började visualisera den. Jag kände att det här kan man göra något av, säger Sandra Backman.
Det var dock inte enkelt att gå in i den processen.
– Texten är tung. De första tio gångerna jag läste boken kunde jag inte sluta gråta. Hur ska jag kunna säga de här orden på en scen?
Nu har hon kanaliserat energin, sorgen och styrkan och känslorna kommer att hamna ute i salongen.
Pjäsen kommer att spelas första gången vid en temadag med inbjudna gäster under torsdagen, men den offentliga premiären är på fredag kväll, den 2 juni.
I höst ska den sedan spelas för åttondeklassare och allmänhet på flera orter i Värmland. Spelplatserna då blir Kulturhuset i Deje, Arenan i Karlstad, Christinateatern i Kristinehamn och Ritz i Arvika.
– Elever från olika orter kommer att bussas till de här ställena, säger Eva Thorstensson.
Kultur gör skillnad
De tre initiativtagarna är övertygade att det går att göra skillnad, med kulturens hjälp.
– Det är den känslomässiga upplevelsen som gör skillnad, när man ser kultur, säger Pia Torstensson, projektledare.
Pjäsen är ett vittnesmål om Förintelsen, men har som ambition att väcka tankar och frågor kring vår tid idag.
Att just skolelever är den huvudsakliga målgruppen är förstås ingen slump.
– Det är inte så att vi egentligen ska jobba mot dem uppe i Centrumhuset, för de har ju redan bestämt sig, men vi vill inte att unga människor ska rekryteras till denna verksamhet och att de också ska kunna ta egna, bra beslut. Det här är folkbildning i allra högsta grad, säger Pia Torstensson.
”Historien är viktig”
Pjäsen och projektet tar avstamp i historien, men siktar också på nutiden.
– Historien är viktig för framtiden, så man förstår sammanhanget: hur det såg ut då, var vi är nu och vart vi ska framåt, säger Pia Torstensson.
– Pjäsen är ett vittnesmål om Förintelsen, men har som ambition att väcka tankar och frågor kring vår tid idag, säger Sandra Backman. Vi vill öppna för ett bredare samtal kring rasism, inte bara prata om att Förintelsen var hemsk och det får inte hända igen, utan också om vad var det som ledde fram till den, ta tempen på samhället och var vi befinner oss idag.
Demokratiprojektet drog igång i februari och under den nio månader långa projekttiden ska det också tas fram studiematerial och en filmad version av pjäsen.
Flora avled 2012, 87 år gammal, men hennes livsberättelse och vittnesmål ska leva vidare.
Det har Pia Torstensson lovat henne.
Löftet gavs för många år sedan i samband med en studieresa till Auschwitz.
– När vi satt på en parkbänk i Krakow vände sig Flora till mig och säger att jag vill att du fortsätter att berätta den här historien. Det har följt mig hela livet.