En poäng på de sju senaste matcherna...
Frågan är vilken väg Karlstad Fotboll ska gå nu?
Vad kan göras för att stoppa den massiva blödningen?
Det har bara spelats en tredjedel av serien, men Superettan och Karlstad Fotboll är just nu lika nära varandra som en Jussi Björling-aria på ett Epatraktor-konvent.
Om man ska leta positiva saker var bortamatchen mot Sylvia ett fall framåt.
Det såg betydligt tajtare ut. Eric Forsberg kom in och höll ihop försvaret bra och skötte dessutom merparten av uppspelen, när inte Andreas Bellander gick ner och hämtade bollen.
KF skulle ha vunnit i Norrköping, men den här gången var det inte ett läckande försvar och defensiva bjudningar som var problemet - nu var det utnyttjandet av målchanser som fallerade.
Värmlänningarna hade en handfull bra lägen, flera efter inspel enligt klassiska modellen snett-inåt-bakåt.
Men avsluten gick inte i mål, oftast över ribban.
Nu måste poäng börja komma. Annars fastnar KF under de trista strecken.
Så vad kan man göra?
Naturligtvis måste truppen förstärkas. Nyförvärven, Erik Björndahl exkluderad, har inte levererat så här långt.
Men transferfönstret öppnar inte förrän i mitten av juli och dit är det långt. Väldigt långt.
Man skulle kunna - och det är jag övertygad om att den sportsliga ledningen gör - dammsuga allsvenska lag på spelare som inte får speltid. Och eventuellt låna in en dylik spelare.
Det här är dock chansningar, man vet aldrig om det man får in lyfter en sargad trupp med dåligt självförtroende. Det krävs en lyckträff om det ska bli bra och spelaren ifråga får dessutom inte vara äldre än 22 år.
Vi har de senaste åren sett KF låna spelare som inte varit bättre än de redan befintliga. Det är en vansklig business, helt enkelt. Lite hasard.
Karlstad Fotboll ligger sist i tabellen, men är långt ifrån seriens sämsta lag.
Självförtroendet är dock rejält stukat, det studsar inte med, det tvekas den där tiondelen som betyder som mycket. Exakt så som det ser ut för alla lag i uppförsbacke.
Och nu kommer mitt - något oortodoxa - förslag.
Ta in ”Perra” Johnsson.
Låt hockeytränarprofilen få en plats kring laget. Han behöver inte lägga sig i det fotbollsmässiga för fem öre, det kan han överlåta på Albert Bunjaki och kompani. Men han kan finnas med - och vara ”Perra”.
Bli en consigliere.
Är det någon som kan boosta lag i motgång är det denne Molkomsbördige gamle toppforward.
Vad ”Perra” gör och säger är oklart, men oavsett vad det är han sprider omkring sig så brukar det fungera. Det finns det åtskilliga exempel på. Plötsligt tror stukade spelare på det igen. Att det går.
Leksandsexemplet är det tydligaste. När ”Perra” kastades in som tränare låg dalkarlarna sist i hockeyallsvenskan - när säsongen var över var laget klart för SHL.
När han så sent som i våras satte sitt rykte på spel genom att tacka ja till att ta över ett darrigt och formsvagt Forshaga Hockey i ett ovisst och negativt division 1-kval gick det vägen igen.
Per-Erik Johnsson har både pondus och glimten i ögat. Han får saker att lyfta genom sin blotta närvaro. Dessutom var han, som aktiv, en bättre fotbollsspelare än hockeyspelare - bara en sån sak.