En del meteorer är så små att det krävs radar för att upptäcka dem. Asta Pellinen-Wannberg blev meteorforskare av en slump när hon plötsligt upptäckte helt okända radarekon.
I rymden utanför Mars omloppsbana finns en sex kilometer stor asteroid. Den heter numera 11807 Wannberg, uppkallad efter den svenska fysikern Asta Pellinen-Wannberg.
– Jaså, du kände till den. Ja, då behöver jag inte skryta om det, säger hon och skrattar.
Det var 2017 som den Internationella astronomiska unionen lät uppkalla stenbumlingen efter henne som belöning för hennes forskning om meteorer. Det är de små rymdpartiklar vi ser som ”stjärnfall” när de brinner upp av friktionen mot jordens atmosfär.
– Vid tio mils höjd blir luften tätare och det är nästan som en vägg som meteorerna träffar. Är de centimeterstora ser vi ljusskenet, är de mindre syns de mest på radar och det är det jag har studerat. Ju mindre de är, desto fler finns det i solsystemet.
Ny metod
I början av 1990-talet utvecklade hon och hennes kollegor en metod att studera meteorer med hjälp av radar. Från början skulle de undersöka något helt annat, men så plötsligt upptäckte de dessa radarekon som ingen någonsin lagt märke till tidigare.
– Vi mätte från tre olika punkter i Norge, Sverige och Finland, och därför kunde vi se meteorernas riktning och bestämma varifrån i solsystemet de kom. Det blev en himla fart på amerikanerna att studera samma sak och i dag görs det här i en helt annan skala.
Vi bor mitt i skogen och har en fantastisk stjärnhimmel. Nu har vi haft en del norrsken här också så det blir många besök på balkongen.
Asta Pellinen-Wannberg berättar att det hänt att små rymdstenar slagit ut satelliter, även om risken är försvinnande liten. En gång räknade hon ut att om ett sådant gruskorn kommer med 70 kilometer per sekund, som meteorsvärmen Leoniderna, motsvarar det kraften hos en fullastad långtradare som kör in i en bergvägg.
Trots sin vetenskapliga bakgrund kan hon som privatperson förhålla sig till stjärnfall som många andra.
Bor i skogen
– Då önskar jag något bra. Vi bor mitt i skogen och har en fantastisk stjärnhimmel. Nu har vi haft en del norrsken här också så det blir många besök på balkongen.
Asta Pellinen-Wannberg bor i Bergsjö i Hälsingland tillsammans med sin man Gudmund som hon träffade när hon kom som ung forskare till Kiruna 1982. Sedan fem år är hon pensionär men hon är fortfarande knuten till några tidskrifter och håller ibland föredrag på konferenser.
På senare tid har hon alltmer intresserat sig för frågor om manligt och kvinnligt inom vetenskapen. När hon för åtta år sedan blev redaktör på den internationella radiounionens tidskrift The Radio Science Bulletin reagerade hon på att det var så mansdominerat i unionens olika beslutande organ. Sedan dess har hon regelbundet medverkat i tidskriften och presenterat framgångsrika kvinnliga forskare som inte lyfts fram av manliga kolleger.
– Ofta är det också så att tjejerna inte skaffar sig de där säljande meriterna i samma utsträckning som killarna gör. Det har jag sett hos bland annat studenter. Killarna siktar oftare på sådant som kommer vara meriterande i karriären.
Genusfrågor
Intresset för genusfrågor kom tidigt under uppväxten i Helsingfors. Asta hade två större bröder och lekte ofta med deras grejer. Men hon upptäckte snart att det fanns områden där flickor inte riktigt räknades.
– Ishockey, fotboll, backhoppning – det var ju bara killar som fick göra sådant och tjejerna skulle stå där som groupies och titta på.
Fakta
Asta Pellinen-Wannberg
Fyller: 70 år den 27 maj.
Gör: Fysiker och meteorforskare.
Bor: Bergsjö i Hälsingland.
Familj: Maken Gudmund, en son och en dotter med sambo samt ett barnbarn.
Om att fylla 70: ”Det låter hemskt gammalt men jag är i bra skick och bor nära skidbacken i Hassela. Jag och gubben var där och provade och det gick fortfarande bra.”
Så firar hon födelsedagen: ”Sist jag fyllde jämnt var vi i Genève och blev rånade så nu tänkte jag stanna hemma och bjuda in lite släkt och vänner.”
På fritiden: Odlar potatis, tomater och andra grödor. Simmar i tjärnen nära huset. Reser, numera helst med tåg av miljöskäl.
Om pensionärslivet: ”Man tror man ska få en massa tid över men på sistone har det varit jobbgrejer, besök hos barnbarnet i Örebro och begravning i Finland. Och sedan tågluff i Skottland.”
Även i synen på högre studier fanns det skillnader, minns hon. Det var oftast pojkar som förutspåddes en framtid som duktiga forskare. Flickor med samma begåvning sökte sig hellre till säkrare läraranställningar.
Det hindrade inte Asta Pellinen-Wannberg från att bege sig till Sverige och Kiruna som doktorand. Hon disputerade 1995 på en avhandling om sina radarstudier av meteorer och utsågs tolv år senare till professor i fysik vid Umeå universitet.
– Sist måste jag bara förtydliga; den där asteroiden som är uppkallad efter mig, den kommer inte att ramla ned på jorden. Det vore ju en katastrof men den befinner sig alldeles för långt bort.