I skrivandets stund har det gått 14 dagar – 14 dagar av förtvivlan, oro, ilska, hopp och sorg. Den känslomässiga berg- och dalbanan som Jacquelines familj varit med om de senaste dagarna efter hennes allvarliga olycka är svår att beskriva i text. Den är större än vad ord kan uttrycka.
Vi befinner oss i Shelby Micke och Jacquelines hem på Blombackavägen i Filipstad. Shelby Micke anlände i onsdags efter elva dagar på sjukhuset för att komma hem och ta in post, tvätta kläder och packa om, och betala räkningar.
– Livet pågår ju parallellt här hemma också, räkningarna ska betalas ändå trots att hon ligger där och jag har levt i de kläder som jag hade på mig sen olyckan, det vill säga ett par mekarbyxor och en tävlingströja. Jag behövde hem och packa om, säger han.
På bänken står en kartong med en nalle och ett kort i. Det är många som skickar sina krya-på-sig-hälsningar. Kaffet rinner ner och vi sätter oss i soffan. Vi vet nog inte riktigt nån av oss vem som ska börja prata om allt det tunga, om hur läget är just nu. Vi pratar på om lite annat först. Men sen är tiden inne.
– Natten har varit bra för Jacqueline, och när man säger bra i det här sammanhanget så är det så dåligt det bara kan vara men utan att det varit någon större kris. Småkriserna händer hela tiden. Och när man säger småkriser kan det handla om sådana saker man tidigare skulle se livsallvarligt på. I dagsläget är till exempel funnen vätska i hjärtsäcken en liten kris. Det är surrealistiskt, säger han och fortsätter:
– Man har satt in den tyngsta medicinen som finns att tillgå nu, hon är djupare sövd än under en operation och andningen sköts helt av respiratorn, hon är fortfarande i en djup koma. Medicinen hon får nu är toxic och man vill inte ge henne den längre än under en veckas tid, vi har minskat den nu så vi är halvvägs till att ta bort den. Jag kan se små japanska ljus långt där borta på himmelen, men annars är det bara svart.
Slår hårt tillbaka
Vi tar några klunkar kaffe och trots det känns tungt så finns behovet av att prata och göra saker.
– I lördags kände vi att vi var på rätt väg så vi bestämde oss för att första gången gå ut och käka på restaurang och lämnade sjukhuset och det kändes hyfsat lugnt men på natten ringde de från sjukhuset och sa: "ta en taxi nu". Då hade allt brakat. Varje gång vi har fått upp hoppet så har det slagit tillbaka fem gånger så hårt varje gång.
Shelby Micke väntar fortfarande på att han ska vakna upp från det han går igenom just nu.
– Det är fokus timme för timme, vi vet inte om de kommer kunna väcka henne? Det sliter hjärtat ur kroppen och det går inte att sova, man fungerar inte, vi lever som i ett vakuum. Jag går och väntar på att jag ska vakna kallsvettig och inse vilken jävla mardröm jag har haft. Men jag vaknar inte.
Intervjun går vidare och går både från tårar till skratt. Det är många känslor som ligger i luften. Många tankar och funderingar.
– Det känns så jävla orättvist. Skulle karma fungera skulle inte hon ligga där. Hon är en ung, stark tjej som kämpat i motgång och var ännu starkare nu än tidigare, så varför hon? Det är inte rättvist. Karma funkar inte.
"Ära henne"
I eftermiddag åker han ner till Jacqueline igen, med sig tar han både motorcykeln och husvagnen.
– Det är så många som visat engagemang både ekonomiskt och emotionellt och det har samlats in pengar till oss men de vill jag inte bränna på att bo på hotell så jag tar med mig husvagnen och ställer den på en camping, det blir mycket billigare. Jag vill inte pengarna dräneras på hotellkostnader, jag vill att pengarna ska finnas där under den eventuellt långa rehab som det kommer bli, säger han och fortsätter:
– Jag tar med mig motorcykeln också, jag har fixat ett evenemang i morgon (läs i lördag) som heter "Kör för Jacqueline #77" där jag välkomnar alla som kör motorcykel att samlas och köra för Jackie. Tanken var att jag ville ha någon att åka med så det startade med det, men sen tänkte jag att det här skulle Jackie ha älskat så varför inte dra ihop ett gäng i hennes ära. Det är väl inget direkt offentligt evenemang på det sättet men ville ha nån att åka med. Jag har ingen aning om det kommer en person eller massor. Jag har fått bra gensvar och mycket värme och kärlek på sociala medier så det här ska bli fint. Jackie har massa följare på sociala medier och hon har alltid stått upp för sin dröm så jag tänker att det vore fint att få ära henne tillsammans med andra.
Intervjun börjar lida mot sitt slut då klockan närmar sig lunch. Då ska Shelby Micke ta sig iväg till tatueraren för att hylla sin älskade dotter på ännu ett sätt.
– Det blir en tatuering här (på armen) med hennes märke, #77.
Så resultatet av tatuering som nu för alltid finns på pappa Shelby Mickes arm: