Hampus Hedström – från Sunne till Let’s Dance-final: "Har verkligen fått kämpa"

För Hampus Hedström är underhållning det finaste som finns.

Som komiker är han tacksam för sin värmländska bakgrund och livet har lärt honom att fokusera på sina styrkor.

NWT möter Hampus Hedström för att prata om vägen från Sunne till det breda genombrottet och "Let's Dance"-finalen inför miljonpublik.

Han är den unga killen med den bråkiga luggen som från magin i Sunne tagit danssteget rakt in i finalen av ett av landets mest populära tv-program. Om han är en rookie för många i tv-sofforna på lördagarna, är han en veteran för sin trogna publik på Youtube där han stoltserar med över 100 miljoner visningar.

Hampus Hedström har showat sedan han lärde sig gå.

I början med saxofoner, gitarrer eller annat som fanns i hans närhet. När han var tolv började han uppträda som trollkarl på after ski i Branäs och Sunne Sommarland. Vid 14 startade han sitt första företag och trollade på företagsevent och i andra festliga sammanhang.

– Jag älskar att underhålla. Och jag älskar att titta på underhållning. Att samlas för en stund och uppleva en föreställning eller liknande tillsammans, det är det finaste som finns.

Han har just tagit en paus från finalrepetitionerna och unnar sig en kopp kaffe. Framgången i "Let's Dance" har han betalat för med svett, för att citera den klassiska dansserien "Fame" från 80-talet. En hel del blod och tårar har det också blivit – kroppsdelar har värkt och strejkat och han har haft ett hov av kiropraktorer vid sin sida.

Nu ska han möta Charlotte Kalla – en av landets mest framgångsrika olympier genom tiderna – i finalen.

– Tänk att mitt liv i den här bubblan snart är slut, fortsätter Hampus Hedström.

– Jag försöker njuta av varje sekund som är kvar.

Humöret är på topp. Medverkan i serien har varit som ett träningsläger – det började flera veckor innan programstart och i intervjuer med NWT under resans gång har Hampus Hedström hela tiden tagit sig an utmaningarna med ett leende i ögonvrån, ständigt förvånad över situationen han hamnat i.

– Hade du sagt för ett år sedan att jag skulle vara med i ett program som "Let's Dance" och dessutom komma ända till final, hade jag trott du varit galen.

Det har varit en vindlande väg från Sunne via Karlstad och Stockholm till direktsändning inför miljonpublik i TV4. När han berättar om stegen som lett honom till dagens intensiva dansrepetitioner låter det dock mer som en skön raksträcka än en kurvig uppförsbacke.

Fast det har inte varit en resa utan prövningar och hinder.

– Jag minns att jag fick sluta tidigare från skolan vissa dagar för att göra mina shower som trollkarl. Trollkarlsgrejen körde jag i många år, fram till jag var 19. Mitt liv har alltid varit show, varför det blivit så vet jag inte. Det är nog så enkelt att jag gillar att göra människor glada.

"Min superkraft”

Skolåren var inte alltid så enkla. I slutet av grundskolan fick han diagnosen dyslexi och i den självbiografiska boken ”Det skolan inte lärde dig”, som kom 2019, resonerar Hampus Hedström kring sina tankar om skolans funktionalitet. Eller snarare brist på. Ironiskt såklart att en dyslektiker ger ut en bok, själva skrivandet fick han hjälp med och i dag ser han till att omge sig med vänner som kan hjälpa honom med korrläsning av viktiga mejl och andra texter.

– Är du dålig på något, blir du bättre på något annat, konstaterar han och låter påståendet hänga kvar lite i luften.

– Jag var fruktansvärt dålig på att läsa och skriva så i stället blev jag bra på att prata. Det blev min superkraft. Jag kunde använda snacket som sköld, jag kunde få människor att skratta.

Han tystnar för att summera.

– Så jag koncentrerade mig på det jag var bra på – att snacka och underhålla. Jag är säker på att den karriär jag har i dag har jag tack vare min dyslexi. Just att gå med det man är bra på och inte fokusera på hinder, det har varit viktigt för mig.

Vi lyfter blicken och pratar om hur vanligt det är med liknande bakgrunder hos hans kollegor i branschen.

– Alla som hamnar i underhållningsbranschen har i regel en stark anledning till att vara där. Det kan vara alltifrån känslan av att inte passa in någonstans till att använda humor som försvarsmekanism. Från musiker och skådespelare till programledare – alla tror jag uttrycker sig konstnärligt på grund av något man varit med om i livet. Man har en begränsning som gör att man inte har fungerat "som vanligt", som alla andra.

"Djupt rotat i Fryksdalen”

Uppväxten i Sunne beskriver han i varma ordalag och lyfter fram ett blomstrande kulturutbud.

– Allt från aktiva kulturskolor till Västanå teater, skolförställningar och Frykdalsdansen. Att växa upp i den världen gav mig ett fantastiskt självförtroende. Det var helt ok att som tonåring inte spela fotboll, att i stället spela teater. Ingenting var omöjligt. Folk tyckte det var kul med underhållning och kultur – Sunnebor är ett glatt folk som uppskattar när det händer saker. Det är djupt rotat i Fryksdalen.

Hur har det påverkat dig som komiker och youtuber att komma från Sunne, inte från någon av de större städerna?

– Jag tror att det gett mig en nykter syn på saker. Och en tacksamhet för att jag får vara en del av en enorm underhållningsvärld, jag har ju verkligen fått kämpa mig hit. Om man som jag kommer från "landet" – där de flesta av oss i Sverige bor – har man en bra känning för hur folk i allmänhet tycker och tänker. Det är en bra grund när man ska göra humor och underhållning.

En insikt?

– Ja, min uppväxt är väl den vanligaste? En mindre ort där människor har en nära anknytning till varandra. Det ger en förståelse för hur folk lever.

Nästa år firar din Youtube-kanal tio år, du har flera än 100 miljoner visningar totalt. Hur känns det?

– 100 miljoner, det är en siffra som är svår att greppa. Men kanske att siffran kan berätta att grejer som jag tycker är roliga och gör små filmer om, tycker även andra är roliga. Många delar mina reflektioner och tankar, mitt sätt att tänka och min humor. Det säger mig att vi är nog inte så olika vi människor ändå.

– Det finns såklart en stolthet i det också, lägger han till snabbt. Jag lägger ju ner mitt liv i det. Klart det är fint att det uppskattas. Helt sjukt egentligen.

Sätt fingret på din typ av humor.

– Jag har nog en ganska allmän humor. Lite torr ibland. Lite dum. Jag är inte så grov av mig, jag är inte den som chockerar. Min humor handlar mest om samtiden, allmänna grejer. Det är inte alltid de coolaste eller kreddigaste skämten.

"Har aldrig känt mig ensam”

I vardagen möter han ofta människor som följer hans Youtube-kanal och många av hans följare tycker sig känna honom nästan som en kompis.

– Människor i alla möjliga sammanhang vill gärna prata med mig, vilket jag är glad över. Det är som att jag har vänner överallt. De känner ju mig genom mina videos. Jag har aldrig känt mig ensam, oavsett var i landet jag har varit.

Och nu – i och med "Let's Dance" måste kompisarna ha blivit fler?

– O ja. Det är fantastiskt vilket stöd jag har fått under alla programmen. Jag har fått så mycket kärlek! Från alla håll och kanter. Det var en stor omställning för mig.

Har uppmärksamheten varit odelat positiv?

– Jo faktiskt. Mitt privatliv är väldigt enkelt. Jag går hem, lagar mat och spelar min golf, umgås med vänner. Jag har inget komplicerat liv.

Om vi om fem, tio år skulle prata om din karriär – skulle du se ett före och efter "Let's Dance"?

– Helt klart. Karriärmässigt har det öppnat många dörrar som tidigare har varit stängda. Förhoppningsvis kan jag fortsätta göra roliga saker. Humor är dessutom ett otroligt vasst verktyg för att lyfta och prata om svåra saker i livet. Det har jag med mig.

Livet susar i nerförsbacke just nu?

– Alltså, ja. Jag är glad över att allt har fått rulla på de här åren. Men jag vet inte om jag är uppe eller nere egentligen – det finns ett bra citat från humorserien "The Office" som går något i stil med "I wish there was a way to know you're in the good old days before you've actually left them". Det stämmer verkligen, man vet aldrig riktigt vart man är i livet.

– Men jag ser inte livet som en karriärstege, jag har aldrig tänkt ut någon väg jag ska ta. Jag har hittat en kul grej och gjort den. När den tagit slut har jag hittat en ny kul grej. Så har det varit.

På lördag är det final – vad händer sedan?

– Jag kommer att sova en dag, sedan drar jag och spelar in den fjärde säsongen av "Snorkråkan", det är ett barnprogram i SVT. Sedan ska jag göra något för min Youtube-publik, det var ett tag sedan. I höst blir det tv, stand up och äventyr.

Äventyr?

– Ja. Men det är hemligt än så länge.

Vem vinner "Let's Dance"?

– Oj! Det kan vi väl låta Värmland avgöra?