Solen står högt på himlen, sommarvärmen håller ett stadigt grepp om landskapet med de gula rapsfälten.
Det luktar grill från sommarstugeområdet nere vid sjön. En familj bestående av en My Little Pony, en större gummianka och ett penntroll med grönt, avklippt, hår har precis blivit påkörda. Av, vad de kunde uppfatta, en brygga.
Bryggan far vidare genom sommarlandskapet. En cyklist kastar sig åt sidan, en gråsparv sätter livet till och ett gäng rådjur hukar sig i fältet intill vägen.
Framför bryggan gasar en liten Fiat Punto från 2014. På taket har vad som ser ut som delar av en syrénhäck virats fast tillsammans med en baden-badenstol och ett par åror. Rutorna är nerdragna för att ge plats åt en större buxbom, ytterligare en del av vad som ser ut som en syrénhäck samt två stolar från Grythyttan.
Nere vid sommarstugeområdet, strax utanför den plats där bryggan nyss låg, sitter en man i en eka utan åror och öser vatten. Många grannar har under dagen bevittnat den dramatik som pågått i mannens trädgård. Crescendot var när den nätta kvinnan som, kan man misstänka, inte längre är mannens partner, med hjälp av en Fiat Punto drog upp bryggan ur vattnet. Och fortsatte åka.
Tredje gången ropade han bara hej och stod sedan tyst och tittade på mannen. Måste vara jobbigt att ösa så länge...
Mannens närmaste granne, Frans, född 1936 (till hans försvar) har vid ett par tillfällen tittat till mannen ute i ekan. Det han egentligen har velat kommunicera är ”tuff dag! Behöver du hjälp att ta dig in? Vill du prata om det?” men det har tagit emot varje gång, har känts för personligt. Frans har istället, iklädd sina små badbyxor, riktat både sin rundade mage och uppmärksamhet ut mot mannen i ekan och skrikpratat. Första gången om vad han skulle äta lite senare, när han blivit hungrig. Andra gången om hur varmt det var i solen, i skuggan var det bättre. Tredje gången ropade han bara hej och stod sedan tyst och tittade på mannen. Måste vara jobbigt att ösa så länge...
Kvinnan i bilen slår av motorn men låter ”Killing in the name” av Rage Against the Machine spela klart innan hon tar några djupa andetag. Hon har ställt sig på en parkeringsruta avsedd för husbilar på en mack utanför Arvika. Nu undrar hon hur hon tänkte, egentligen. Vad gör man med en brygga och växter till en halv trädgård när man bor i en liten hyresrätt i centrala Karlstad?
Kvinnan lyckas få tag på en jurist. Juristen tackar för erbjudandet om betalning i natura men säger sig inte vara i behov av vare sig en brygga eller de bättre delarna av en syrénhäck. Det kan kvinnan förstå. Hon sväljer en stor tugga Magnum mandel och påbörjar sin berättelse.
Nu ville mannen att de skulle gå skilda vägar. Han berättade också att eftersom huset var hans så kunde hon väl ta med sig sina möbler men ingenting mer.
Juristen nickar under större delen av samtalet. Juristen har hört det förut, många gånger. Kvinnan och mannen träffades, hade varsina lägenheter och trivdes bra med särbolivet. Mannen hade en liten stuga i ett sommarstugeområde vid en sjö. Stugan var i dåligt skick. Mannen hade länge tänkt fixa till den men kände sig inte motiverad, tummen kom aldrig ur så att säga. Kvinnan engagerade sig dock desto mer, det här kunde ju bli deras gemensamma projekt. Här kunde de skapa någonting tillsammans. Kvinnan ombesörjde och betalade en större renovering, fyndade möbler och piff på loppis och auktion, anlade en trädgård och såg till att få en brygga byggd. Det blev ett litet paradis.
Det kunde hon glömma
Nu ville mannen att de skulle gå skilda vägar. Han berättade också att eftersom huset var hans så kunde hon väl ta med sig sina möbler men ingenting mer. Pengarna hon hade gått in med i huset kunde hon glömma att få tillbaka. Det var ju trots allt på hennes initiativ, han hade inte bett henne.
Juristen slutar nicka och förklarar att mannen dessvärre har rätt. Ni borde ha reglerat det här i avtal, säger hon. Kvinnan snyftar till och lägger sedan på, hon behöver minst en Magnum mandel till.
Runt midnatt har ekan med den nu mycket kylslagne mannen nått strandkanten. Han vadar den sista biten in till land. Han ser huttrande ut över det som tidigare var en riktigt vacker trädgård. Tråkigt ändå, det här med baden-baden stolen, tänker han.
Sara Hjalmarsdotter Gund
Jurist och partner på byrån Wermlands juridiska AB