Karin Broos på väg mot största utställningen: ”Väldigt spännande för mig också”

Karin Broos är dubbelt aktuell denna vår: den 1 juni är det vernissage på Liljevalchs i Stockholm för hennes största utställning någonsin. Samtidigt släpps den första stora boken med och om hennes verk.

– Egentligen är det ju fantastiskt, säger hon – men det tar emot att lämna det vårfagra Smedsby.

Det är i Smedsby i Östra Ämtervik, Sunne, Värmland som konstnären Karin Broos har sitt hem i en före detta skola. Hit kom hon 1975 och här har hon sin ateljé, sin bostad, sin man Marc Broos, hundarna och hagarna och promenadstråken och Fryken – kort sagt sitt liv.

– Platsen betyder jättemycket. Det är mycket att jag känner mig helt hemma i det här landskapet. Jag har svårt att tänka mig att bo någon annanstans, säger hon.

Här finns i vid mening också motiven. Även om det inte är platsen hon konkret målar, finns här vardagen, ögonblicken och ron som krävs för att skapa.

– Jag är inte landskapsmålare, utan målar mycket stämningar och mycket i samband med människor, säger hon.

Fångar ögonblicken

Om motivet i en bild råkar vara en brygga i Fryken med kvinnor som finns i hennes familj spelar egentligen ingen roll, rent bildmässigt:

– Det handlar inte alls om det och jag har aldrig någon tanke på om det är mina döttrar eller någon annan släkting när jag målar. Det är helt ointressant, det är andra saker jag är intresserad av och som jag vill sätta blicken på. Det är vardagliga situationer, sinnesstämningar och vissa ögonblick som egentligen är betydelsefullare än man direkt tänker på, säger hon. Om man skulle mista allt man har och skulle tänka tillbaka, är det vissa situationer man skulle sakna. Kanske kaffet i solen? De små stunderna, ögonblicken.

Som konstnär fångar hon det stora i det lilla och hjälper oss andra att också se det.

– Om man råkar ut för katastrofer eller krig och man längtar tillbaka, så är det ju inte Thailandsresan man längtar efter utan de små stunderna. Det är de som är själva livet egentligen. Man kanske ska fästa blicken mer vid det? föreslår hon.

Aldrig tråkigt i ögonblicken

I Smedsby finns de där stunderna nära och det syns i hennes bilder.

– Det tar aldrig slut, det är mycket det de handlar om. Jag utgår från min vardag. Det kan tyckas ganska händelselöst, att det inte är mycket som händer, men det händer ändå så mycket! Det blir aldrig tråkigt om man är i ögonblicken och upplever dem, säger hon.

Det är alltså inte bara allt det vårvackra hon saknar när Stockholm nu drar henne från bygden. Vardagen med skapandet därhemma är bra stunder, tycker hon.

Vardagen är bäst

– Det är det som jag helst gör! Men jag har inte kunnat få arbetsro riktigt den här våren, för det har varit så mycket. Jag är så beroende av fasta rutiner när jag jobbar. Jag trivs bäst med vanlig vardag när jag kan måla fyra timmar om dagen, säger hon.

Samtidigt ser hon fram emot både boksläpp och utställning. Båda beskrivs av förlag respektive konsthall i ordalag som ”största” och ”omfattande”.

– Egentligen är det ju fantastiskt. Liljevalchs skulle göra en utställningskatalog och samtidigt hade Bonniers hört av sig och ville göra en bok. Vi kunde sammankoppla det, berättar hon.

Ögonblick av liv ska boken heta.

Hur blir det att bläddra i sitt liv tror du?

– Det blir märkligt! Det blir jätteroligt, men det är en sån stor apparat att göra en sån bok. Det är många inblandade och mycket med boken, men roligt! säger hon.

Jila Mossaed är med

Det är första gången så många av hennes verk samlas i en och samma bok. Det är inte hennes memoarer, utan en konstbok, men där finns texter också.

– Först ville de att jag skulle skriva texter till bilderna, men det tyckte jag inte var någon bra idé.

Hon är inte redo att göra så direkta förklaringar till varje enskild bild, utan skrev på sitt sätt istället.

– Jag skriver lite om livet här och vissa händelser man kan koppla till mina målningar, säger hon.

Första texterna som möter läsaren i boken är dock signerade poeten och akademiledamoten Jila Mossaed.

– Jag tycker jättemycket om hennes poesi och hon tycker om mina bilder. Det stämmer överens mycket i ton, säger Karin Broos.

”Kan inte föreställa mig”

Boken släpps samtidigt som utställningen ”Svart sol” har vernissage på Liljevalchs. Cirka 120 verk från en lång period visas där från 2 juni till 27 augusti.

– Det kommer bli väldigt intressant, säger Karin Broos.

Hur kommer det att kännas att se utställningen tror du?

– Jag kan inte föreställa mig det riktigt. Jag har aldrig sett så många samlade på det sättet. Det blir väldigt spännande för mig också, säger hon.

Hon avslöjar också att hon tar med sig ett stort antal helt nya verk.

– Det är ett 40-tal målningar som inte är visade förut, från de tre senaste åren.

Samtidigt tror hon att äldre verk, exempelvis de som visats på en tidigare utställning på Waldemarsudde, också kan röna intresse:

– Man ser inte en bild på samma sätt två gånger.

Säljer sällan sina verk

En faktor som underlättat inför utställningen är att Karin Broos själv äger många av sina verk. På senare år har hon i samråd med maken bestämt att bara undantagsvis sälja sin konst och därmed har man inte behövt låna tillbaka så många verk till Liljevalchs.

Det beslutet togs dock innan utställningen där blev aktuell och handlar i grunden om hur ett konstnärskap ska förvaltas och tillgängliggöras. Hon berättar att det funnits bud om att öppna Karin Broos-konsthall både i Karlstad och utanför länet.

Karlstadsprojektet var långt gånget, avslöjar hon.

– Men sen kom pandemin.

Hon konstaterar att det kom av sig då, men grundtanken lever, att:

– Det är mycket roligare om man deponerar alla målningar på ett ställe, istället för att sälja, säger hon.

Tidigare sålda originalmålningar av Karin Broos går idag på de stora auktionshusens auktioner och kommer ofta upp i flera hundratusen kronor. Det påverkar inte hennes beslut.

”Har vad vi behöver”

– Vi bor här, har inga lån och behöver inga pengar. Vi har vad vi behöver, jag vill bara vara hemma och vi är gamla nu, hävdar konstnären, född 1950.

Och snart är vi inne i ett resonemang om att Alma Löv kanske kan få en syster i form av en Karin Broos-hall och att det kanske är någon stans i Östra Ämtervik det borde hända.

Men först: en mastodontutställning på Liljevalchs och en maffig konstbok.

Boken väger 1,3 kilo och har 248 sidor. På Liljevalchs ska tolv salar fyllas och uppackning pågår av verken.

– Nu ska vi börja placera in dem på riktigt och sen kommer teknikerna och hänger upp dem, berättar Karin Broos och räknar med att ha att göra ända fram till vernissagedagen.

Då ska alla fångade ögonblick hänga på plats – och Karin Broos själv kan återvända till det händelserika lugnet i Smedsby.