Janne Gordon Lundgren har avlidit i en ålder av 81 år. Närmast anhöriga är hustrun Marianne samt barnen Helena, Martina, Andreas och Elias med familjer.
En mångkunnig man har gått ur tiden.
Janne var den mest vältränade och friskaste av oss alla. Jannes gym i bostaden var välbekant, och inte många slog honom i skidspåren. Sommartiden ägnades mycket åt båtar, och här gjordes flera halsbrytande manövrar, som dock alltid slutade lyckligt.
Han var väl bevandrad i litteraturen och var vår notarius publicus i den av honom namngivna bokklubben MBV, vilket står för den tvetydiga titeln "Mot bättre vetande". Han höll reda på oss, att boken var läst och betygsatt och att den hamnade i protokollet för lästa böcker.
Stort intresse fanns även för konst vilket tydligt demonstreras på väggarna i Mariannes och Jannes hem.
Ett annat intresse var vinklubben där, till en början i alla fall, tyngdpunkten mer kom att ligga på sällskapslivet än på druvorna. Med sitt utomordentliga minne kom han dock varefter att tillägna sig stora kunskaper.
Andra goda minnen är de många resor till när och fjärran som gjordes tillsammans med familjen redan när barnen var små.
I sällskapslivet var han den borne estradören, som gärna tog fram gitarren och rockade loss i bästa Elvisstil. Janne älskade att bugga. En finstämd ”Kajsas udde” på altanen i försommarskrud gick lika bra.
En oförglömlig sida var hans sångtexter med fyndiga, humoristiska, träffande texter, ofta till någon födelsedags- eller annan fest. Stor nostalgifaktor finns i visan om färd på mörka vatten till pokerspel på Tjörnekalv.
Under flera år sjöng vi tillsammans i Hammarö kammarkör och han fortsatte sedan med sjungandet efter flytten till Stockholm.
Vi som, dessutom, hade lyckan att ha honom som kollega på ortopeden i Karlstad, minns väl hans kunnande bland kroppens 206 ben. Speciellt handens komplicerade kirurgi blev hans signum.
Den handkirurgiska enheten blomstrade och flera yngre kollegor fick sin utbildning här.
Janne var ytterst noggrann i såret och kvalitén var viktigare än kvantiteten. Tidsfaktorn var underordnad. På grund av detta blev operationernas planerande en utmaning, som krävde försiktigt insmugna tidsförskjutningar i dagsprogrammet. Många är de patienter som blivit hjälpta på bästa sätt.
Han gjorde ett försök att förkovra sig på annan ort, men upptäckte snart att banden med Värmland och Karlstad var för starka, och han återvände till hemortskliniken. Ett ställe han tjänstgjort på sedan början av 1970-talet.
Sista åren drabbades Janne av sjukdom och blev tvungen att lämna sitt normala leverne. Typiskt för Janne var dock att han, trots motgångar i sin sjukdom, alltid höll humöret uppe på ett beundransvärt sätt.
Vi sörjer och saknaden är stor över vår gode vän och kollega.