Matchhjälten höll nere firandet av respekt: ”Jag vet inte vad det blev för någon målgest”

Justin Salmon försökte, av respekt mot sin ungdomskärlek AIK, hålla nere firandet efter sitt segermål. Han lyckades bara i viss mån.

– Jag vet inte vad det blev för någon målgest därnere, men det var så klart kul, säger matchhjälten med ett leende.

Justin Salmon ersatte Rasmus Örqvist i dennes ”hybridroll” som mer eller mindre både innermittfältare och höger tia i 66:e minuten.

Tre minuter senare fick han, i ett läge där matchen stod och vägde, ett kanonläge efter en hörna från vänster.

– Det blev ganska från ingenstans. Jag fick komma in lite ouppvärmd. Jag vet inte om det var första touchen, men det gick ganska snabbt. Bollen dök upp och jag fick en touch på den.

Salmon avslutade inte direkt, utan tog emot bollen inne i straffområdet.

– Det kändes som jag hade bollen i tio minuter. Det kändes som jag tog lite för lång tid på mig, men det funkade.

Målgesten

Inhopparen placerade in bollen i första hörnet, 2–1, och det var ett speciellt mål för honom.

Salmon lämnade BP för AIK i tioårsåldern och representerade Solnaklubben till han var 16. Han tillhörde AIK:s 99-kull där, bland andra, Alexander Isak ingick.

– Jag spelade där under mina viktigaste år, åren man utvecklas som mest. Vi hade en otrolig kull. Det var jätte, jättekul, säger Degerforsmittfältaren.

– Jag har tänkt "om jag någonsin gör mål mot AIK – då ska jag försöka vara ganska kylig”. Jag vet inte vad det blev för någon målgest därnere, men det var så klart kul. Det är som du säger... Jag spelar för Degerfors och det är poängen för Degerfors som är viktigast.

”Känner kärlek”

Han utvecklar sina känslor för AIK:

– Jag spenderade fina år där och känner så klart kärlek för den klubben, men nu spelar jag i Degerfors och det är det som räknas.

Krisande AIK orkade inte med någon större kvitteringsforcering. Salmons mål, hans andra som allsvensk spelare, blev matchavgörande.

– Jag vill ändå säga att mitt första allsvenska mål mot Norrköping förra året... Det finns någon charm med det. Att göra första målet, offra sig för laget och hamna på sjukhuset. I slutet, en nick och en ”dead fish” efteråt... Jag kommer inte ihåg något. Det var ganska kul. Jag håller det före.

Det här är det bästa målet som du minns?

– Ja, vi sa det efteråt också... ”Det hade varit kul att göra ett mål som man minns, som man inte behöver kolla på i efterhand...”. Det här är det bästa målet som jag minns.

Matchhjälten säger så här om segerns betydelse efter tre raka förluster med 1–14 i målskillnad:

– Otroligt stor. Framför allt för laget, men också individuellt. Vi har haft lite dåliga sista tre veckor med förluster, men vet att vi är starka och kan slå vilka som helst här hemma.

Stora Valla var utsålt, 5 880 åskådare, och Salmon framhävde stödet.

– Vi hade ett litet snack med publiken efter Häckenmatchen. Vi lovade dom att det skulle bli bra när vi kom hem hit till Stora Valla. Vi sa att vi behövde dom i ryggen, att vi behövde den där tolfte spelaren. Jättekul att alla dök upp, det betydde jättemycket.