Den värmländska lågpriskedjan har passerat sina första 40 år.
Men Per-Inge Carlssons skapelse hade kunnat bli en riksangelägenhet.
Om inte Konsum Värmland sagt nej.
Värmland, tidigt 1980-tal. Per-Inge Carlsson jobbade på Branzells i Karlstad när tankarna på något eget började leva ett eget liv.
– En god vän var gift med en tyska. Vi pratade om livsmedelspriserna då och då och hon undrade varför inte Sverige jobbade som tyska Aldi (en lågpriskedja, reds. anm.) och tanken slog mig att man kanske skulle göra nånting sådant, säger han.
Att han valt att säga upp sig var inget han diskuterade med familjen.
– Min fru Anita var hemmafru med fyra barn och jag hade en bra lön, så det var hårt och tufft i början.
Fram till att första butiken såg dagens ljus i Torsby 1982 sålde han kläder. Men när allt var på plats så drev Per-Inge Carlsson och familjen butiken själva, med utgångspunkt från Karlstad.
– Vi körde 24–25 mil varje dag, i ur och skur.
Så fick Pekås sitt namn
Per-Inge Carlsson berättar:
”Många tror att namnet kommer från Per-Inge Carlsson och söner, men så är det inte. Utan det var en affärsbekant till mig, som hade ett grossistföretag, som frågade mig vad firman skulle heta. Vi funderade fram och tillbaka och så säger han så här ’Jag levererar mycket till Göran Karlsson i Ullered. Göran Karlsson, Gekås, Per-Inge Carlsson, Pekås. Så gick det till.”
Skeptiskt i början
Första tiden var inte helt lätt. På den svenska livsmedelsmarknaden fanns då aktörer som Ica, Konsum och Favör.
– De traditionella butikerna hade sin nisch, men det fanns ingen som hade tagit tag i den här affärsidén. Så jag kände att det var rätt. Men det var lite motstånd i början, det kommer man inte ifrån.
Ville inte folket ha billigare mat?
– Jo, det ville man, men konkurrenterna ville inte ha det på det sättet, utan det var tufft att ta sig fram i branschen. Jag gick inte med torra ögon hela tiden. Det var svettigt och väldigt jobbigt de första fem åren.
Åren gick och kunderna började hitta till Pekås. Alla som varit inne i en butik känner till utseendet invändigt. Ett koncept som många var skeptiska mot till en början.
– En del tyckte det var torftigt så efter sju, åtta år kände jag att jag kanske skulle utveckla det och ta bort stallagen. Göra det fräschare, snyggare, berättar Per-Inge Carlsson.
Men något hindrade honom. Nämligen frågan han ställde sig själv:
”Varför kommer Ulla och handlar?”
– Jo, hon tyckte om affärsidén!
”Fann en connect”
Ännu fler år gick och år 2000 kom Konsum Värmland in i bilden.
– Många inom kooperationen hade försökt med lågpriskedjor, men inget hade gått. Vi jobbade med många värmländska producenter och funderade i lågprisbanor, så när möjligheten att förvärva ett Värmlandsföretag dök upp, då tog vi den.
Det säger Leif Olsson som var vd för Konsum Värmland perioden 1993-2003
– Jag och Per-Inge fann en connect kring hur Pekås skulle drivas långsiktigt. Han sålde inte för att det skulle säljas, utan för att det skulle förädlas. Vi satt många kvällar och diskuterade hur det skulle se ut, att det skulle drivas som tidigare, att de fick köpa vilka varor de ville... Och det har vi hållit fast vid.
– En viktig del när jag sålde var att fortsätta vara aktivt bara inom Värmland. Jag ville inte att verksamheten skulle vara större än att jag kunde ”stô mig i väggera”, säger Per-Inge Carlsson.
Men varför blev det inte Konsumbutiker av det då, frågar sig Leif Olsson retoriskt och klämmer i med ett svar:
– Det gick inte. Vi hade mer åtagande än att ha lågpris. Vi hade post och annat som delikatessdisk. Sånt våra medlemmar önskade. De ville inte ha fem sorters tandkräm som du hade, säger han och tittar på Per-Inge, utan de ville ha tio.
”Undra om de inventerar?”
Anneli Borg Lundgren, nuvarande vd för Coop Värmland, om sin relation till Pekås:
”Jag bodde på västkusten i 22 år och jag minns mycket väl Pekås innan jag flyttade ner. 1995 sökte jag jobb hos Per-Inge i Viken. Men det blev inget jobb den gången. Men i början av 2000-talet var Pekås lågpris i rätta bemärkelsen. Nivån var lite upp och ner, det tyckte jag då. Under åren på västkusten var jag aldrig in på Pekås, men när jag flyttade hem och jag visste att de ingår i koncernen så började jag åka runt och titta i butikerna. Jag åkte till Viken en kväll, runt 20 och tänkte ’undra om de inventerar’. För det var så frontat och snyggt. Jag blev så överraskad. Och förvånad. Men allt handlar om en sak: rutiner, rutiner, rutiner. Jag är mäkta överraskad över företagets resa.”
”Kändes för stort”
Men, som det nämndes i ingressen, Pekås hade kunnat bli en nationell angelägenhet, avslöjar Leif Olsson.
– Strax efter att vi hade köpt Pekås så var KF intresserade av att etablera kedjan i hela Sverige. Men vi sa nej. Det kändes för stort och det blev inte hanterbart för oss. Vi ville kunna leverera som vanligt från vår charkfabrik och bageri.
Hur mycket låg KF på?
– De låg på ganska rejält. Man var mäkta imponerande över vilken nivå vi hade på butikerna och organisationen. De sa att de skulle kunna plantera om det, men det trodde inte vi. Så därför blev det inget affär.
– Men det hade passat som handsken för Sverige.
Men kliade det inte lite i fingrarna?
– Det kliade som fasen för vi skulle få väldigt mycket pengar, men för oss var det viktigaste att behålla detaljhandeln i Värmland.
I dag är Tony Carlsson vd för Pekås. Han och brorsan Dan (drift- och personalchef) är uppväxta i verksamheten.
Hur ser du på att fortsätta förvalta det din pappa startat?
– Det är fantastiskt kul. Jag har aldrig funderat på att göra något annat. Det har varit en otrolig stimulans de senaste 15 åren och kemin med moderbolaget har varit väldigt bra genom åren. Det är det som gjort att jag och brodern varit kvar i bolaget, säger Tony.
Vilka ser ni som målgruppen för Pekås?
– Värmland är så pass litet så man får vara glad för alla kunder som kommer in och handlar hos en. Det är prismedvetna i alla typer av sociala klasser i samhället.
Hur ser läget ut för kedjan för stunden?
– Det har varit en positiv utveckling i många år och i samband med inflationen så har vi, precis som andra lågprisaktörer på marknaden, fått en fin utveckling. Vi har inte behövt locka kunder eftersom vi inte gått ifrån affärsidén bra mat billigt. Håller vi det blir det en bra kundström, säger Tony Carlsson.
Lågpriskonkurrensen ser helt annorlunda ut i dag, jämfört med när Per-Inge Carlsson startade sin första matbutik. Pekås huvudkontor ligger nästan vägg i vägg med en av Lidls Karlstadsbutiker. En kedja som växer år för år.
Hur gör ni för att möta den konkurrensen?
– Vi putsar på våra priser och organisation varje vecka och vi gör våra analyser som bygger på konkurrenterna. Men framförallt så har vi en lokal prägel. Det finns inslag som de andra inte kan tillgodose och det är lokala leverantörer, säger Tony.
När det handlar om att växa som är det en balansgång säger familjen Carlsson. Just nu håller man på att bygga ny lokal i Säffle, där den befintliga butiken lämnar centrum och flyttar ut mot Värmlandsnäs nästa år. I Filipstad fräschas en befintlig lokal upp, med invigning innan midsommar.
– Sedan har vi planer på expansion i verksamheten. I hela Västvärmland har vi tunt med butiker och vi har fått otroligt många frågor, speciellt från Arvika, de senaste åren, säger Tony Carlsson.
Hur mycket tittar ni på att komma i gång där?
– Vi sonderar terrängen, men det finns inget bestämt. Vi tycker att vi ser potential till ett antal butiker till. Fem, sex stycken i Värmlands län kan vara gångbart, sedan är vi kanske färdigväxta här.
Kliar i dina fingrar Tony att etablera Pekås utanför länet?
– Visst finns tanken om hur stort ett sånt här företag kan bli. Men det går inte att växa för fort, det krävs en viss speciell kompetens i vissa led och vi vill behålla kulturen i bolaget. Man får växa med förstånd, det är min uppfattning.