Kärnkraften upplever ett uppsving efter åratal av politiskt motstånd. Nu är både befolkning och styrande politiker välvilligt inställda. Enligt Demoskop anser 70 procent av svenskarna att utbyggd kärnkraft är en effektiv åtgärd för minskade klimat- och miljöproblem.
Vinterns skyhöga elpriser har därtill gjort den planerbara energins roll i energimixen tydlig för de flesta elkonsumenter. Den i förtid avvecklade kärnkraften är gruvligt saknad och hela 95 procent av de tillfrågade anser att Sverige måste satsa på ett långsiktigt hållbart elsystem med fossilfri och planerbar el.
Tidö-avtalet sätter en tydlig riktning för kärnkraftens betydelse i energipolitiken, med omedelbar planering av ny kärnkraft. Det är även Tidö-avtalet som är upprinningen till det nya styret för Vattenfall då partierna kommit överens om att en ny styrning av bolaget behövs för att bli ledande i utbyggnaden av planerbar och fossilfri elproduktion.
Strålsäkerhetsmyndigheten har fått uppdraget att stärka sin kompetens inom strålskyddsområdet vilket sannerligen är en välbehövlig uppsträckning med tanke på den kompetensflykt myndigheten brottas med. Förhoppningen är att läroverken även sett vart tangenten lutar och ser till att det finns möjligheter att utbilda nya stjärnor inom denna framtidsbransch.
När den tidigare S/MP-regeringen år 2015 nominerade Tomas Kåberger, en känd kärnkraftsmotståndare, till Vattenfalls styrelse, var det ett tidigt tecken på att kärnkraften skulle fasas ut. I kölvattnet straffbeskattades kärnkraft samtidigt som vindkraft fick såväl skattebefrielse som subventioner. Kärnkraftsreaktorerna betecknades därmed som olönsamma och med det som motiv lades kärnkraftverk ned “av marknadsmässiga skäl”.
Det är ett mycket välkommet besked att regeringen nu väljer att plocka in kärnkraftsexperten Ingemar Engkvist i Vattenfalls styrelse . Vattenfall driver fortfarande fem kärnkraftsreaktorer och det, tillsammans med ambitionen att bygga ut, gör Ingemar Engkvist till ett lysande val med gedigen kompetens inom området.
Utbytet av delar av styrelsen har väckt starka reaktioner hos oppositionen som kallar agerandet för politisk utrensning. Det är i så fall samma typ av politisk utrensning som den tidigare regeringen gjorde år 2015 – kritiken är därmed helt i linje med det socialdemokratiska standardtänket att det är ok när vi, alltså S, gör det. Det är inte heller helt lätt att förstå brösttonerna när Mikael Damberg (S) nu meddelar att S också vill ha mer kärnkraft.
Låt oss vara tydliga, det är inte på något vis konstigt att en regering – oavsett politisk färg – ser över vem som leder en myndighet eller ett statligt bolag.
Det är välkommet att regeringen följer upp sina ambitioner i Tidö-avtalet och ser till att förutsättningarna för kärnkraft förbättras. Vattenfalls skuta är efter åratal av politisk felnavigering på väg att ändra färdkurs, det behövdes bara en tydlig kompass och rätt styrmän vid rodret.