I kultbandet Lustans Lakejer visade han upp en värld av dekadens och elegans. Men i dag är artisten Johan Kinde blasé på en viss typ av liv.
– Att stanna uppe till gryningen gjorde jag alldeles för länge.
Johan Kinde är för de flesta känd som frontfigur i det legendariska bandet Lustans Lakejer. Bandet bröt ny mark, både när det gällde musik och stil.
Johan Kinde skrattar när det kommer på tal. Han minns den vita kockskjortan som han då tyckte var högsta mode, den röda skinnjackan som han bar på sin första tv-intervju och de högklackade svartvita läderskorna. Den långa blekta luggen inspirerade andra, blev ett begrepp och kallades under en period för ”Kinde-luggen”.
– Vi hade noll pengar i klädbudget och rotade i föräldrars garderober och på second hand. Men vi ville ge publiken något extraordinärt, en helhet. I en intervju minns jag att vi sa att ”kläderna är viktigare än musiken” och det citatet har förföljt mig, på gott och ont, sedan dess.
Punkband
I dag är Johan Kindes klädstil mer nedtonad.
– Det är tyvärr svårare att ha en extrem look som äldre. Den flamboyanta stilen vi hade hängde mycket ihop med frisyren, och när jag tappade håret satsade jag snarare på en tidlös elegans.
Lustans Lakejer startade som ett punkband i en källare och Johan Kinde beskriver de första låtarna som ”dåliga plagiat av Ebba Grön”. Men där fanns något och snart växte en egen stil fram. Lustans Lakejer blev något nytt på den svenska musikscenen och skildrade dekadens, glamour och stilfullhet. De lekte med olika genrer, som syntpop, sjuttiotalsrock och kosmopolitisk new wave.
– Ska jag ge ett råd till yngre förmågor så är det att hitta sin stil för att sticka ut i världen. Det viktiga är inte att vara duktig, utan att vara originell.
Bipolär
Johan Kinde hoppade av gymnasiet för att satsa på musiken och blev snart bandets låtskrivare.
– För mig börjar en låt i en fantasieggande titel. Jag är fortfarande stolt över ”Begärets dunkla mål”, en titel som jag för övrigt snodde från en film av Luis Buñuel. Låten handlar om en äldre man som ser tillbaka på livets förfall och känner sig blasé. Jag skrev den när jag var 17 och har i efterhand insett att mitt liv nästan blev så.
Är du själv blasé i dag?
– Nja, man vill väl alltid uppleva mer, men jag känner mig ganska mätt på nattliv. I dag uppskattar jag goda vänner, de har också hjälpt mig under mörkare perioder i livet.
Under depressionerna har jag aldrig kunnat arbeta, men under de maniska perioderna levde jag på kickarna.
År 2014 släppte han självbiografin ”Passera denna natt”. Boken handlar om hans bipolära sjukdom, som även hans pappa hade, där depressiva och maniska perioder avlöste varandra.
– Jag har väl burit på anlaget och visst har mitt humör pendlat starkt genom livet. Men jag kände alltid att jag kunde hantera det, och i viss mån kanske de mörka perioderna gav stoff åt mitt konstnärliga skapande. Under depressionerna har jag aldrig kunnat arbeta, men under de maniska perioderna levde jag på kickarna.
Fakta
Johan Kinde
Gör: Artist, låtskrivare och författare.
Fyller: 60 år den 15 maj.
Aktuell: Med singeln ”Sakta vi gå genom stan” och solokonsert i Stockholm.
Bor: Stockholm.
Familj: Storasyster och guddotter.
Bakgrund: Frontfigur i Lustans Lakejer. Har skrivit låttexter till Alcazar och tillsammans med Orup. Har släppt två böcker, varav en självbiografi.
Om att fylla 60: ”Det låter fruktansvärt mycket, men jag är glad att jag lever. Som ung hade jag en väldigt fatalistisk inställning till livet.”
Så firar han födelsedagen: ”När jag fyllde 50 var det stor fest och jag hoppas jag slår till igen!”
På fritiden: Umgås med vänner, lyssnar på musik och läser böcker.”
Drömmer om: ”Om att någon gång få bli kär igen. Det är egentligen det som de flesta av mina sånger handlar om – längtan. Om det så är efter kärlek, njutning eller bara någon sorts tillhörighet.”
Depression
Efter en trasslig kärleksrelation i fyrtioårsåldern blev han djupt deprimerad och valde att söka hjälp.
– När medicinerna väl började verka kände jag stor lättnad. I dag mår jag bra, även om humöret fortfarande kan gå upp och ner så känner jag mig mer balanserad.
Du har alltid skapat. Vad har kreativiteten gett dig?
– Extremt mycket. Jag är en sådan där som alltid vill vara någon annanstans, är jag på semester vill jag vara hemma och tvärtom. Men när jag sitter och skriver låtar trivs jag verkligen, den kreativiteten är otroligt givande och jag tänker inte på något annat än ackord, melodier och texter.
Redan vid fyrtio var jag förvånad över att jag var kvar i livet. Men nu, 20 år senare, känns det faktiskt rätt okej.
– Jag tror att det bottnar i att jag skapar något som inte fanns förut, och musiken blir ett frö som växer till något större hos publiken. Eftersom jag inte har några barn, så är det här det närmaste jag kommer att skapa nytt liv.
Som ung upplevde han att han brände ljuset i båda ändar. Han funderade varken över framtid eller morgondag.
– Redan vid fyrtio var jag förvånad över att jag var kvar i livet. Men nu, 20 år senare, känns det faktiskt rätt okej. Jag är hyfsat friskt och det finns mycket kvar som jag vill göra.