Erik, 30, avled i leukemi – systern Ruth leder kampanj för fler donatorer

För tre år sedan avled Erik Jaime Päivinen, 30, från Karlstad i leukemi.

Men hans minne lever och nu kämpar systern Ruth Jaime Lindquist för att fler män med utomeuropeisk bakgrund ska bli stamcellsdonatorer – och rädda liv.

– Chansen att hitta en donator är betydligt mindre om man har utomeuropeisk bakgrund, säger hon.

Erik Jaime Päivinens mamma är från Angola och hans pappa har svenskfinsk bakgrund. Han och halvsystern Ruth Jaime Lindquist växte upp i Karlstad, på Kronoparken och Våxnäs.

– Han var en väldigt fin person, väldigt varm, väldigt glad, väldigt aktiv. Många känner till honom utifrån att han var aktiv inom dans och musik. Den kreativa sidan fanns med från början.

De två stod varandra väldigt nära.

– Nu när han är borta, det går liksom inte att beskriva, det är tomt. Ibland kan jag fortfarande tänka ”det här stämmer inte, det kan inte vara så”.

Intervjun görs tidigt på eftermiddagen lördag den 13 maj, på dagen tre år efter att Erik gick bort.

– Vid den här tiden hade vi förlorat honom på sjukhuset.

Jagade ny donator

Erik drabbades av leukemi. 2017 fick han stamceller från sin pappa, men sedan kom cancern tillbaka och jakten på en ny donator inleddes. Då berättade Erik själv i bland annat NWT om sin kamp.

– Att hitta en donator är väldigt svårt på grund av min blandade bakgrund, sa han då.

Ruth Jaime Lindquist berättar att läkaren gav ett bistert besked.

– ”Oddsen är en på miljonen att du skulle hitta någon, det är svårt att hitta en matchande donator utifrån dina förutsättningar”.

Till sist lyckades man och Erik fick genomgå ännu en transplantation av blodstamceller, samtidigt som coronapandemin just satt sina klor i världen.

– Vi firade utanför hans bostad och stod långt ifrån varandra. Vi hade några familjemedlemmar med på länk.

Kroppen orkade inte

Men Erik klarade sig inte, trots den nya transplantationen.

– Hans kropp mäktade inte med, den var så pass sliten.

Om han hade hittat en donator tidigare, vad hade det inneburit?

– Vi tror att han skulle ha klarat sig bättre, men det är ju ingen som vet. Läkarna sa bara att det vore bra att hitta en så fort som möjligt.

Ruth Jaime Lindquist åkte till Angola för att topsa släktingar i hopp om att någon av dem skulle kunna bli donator. Erik skjutsade henne till Arlanda, men kunde inte hämta henne eftersom pandemin slagit till.

– Det gjorde så ont, för jag åkte hem till honom och skulle lämna en del saker som han gärna ville ha från Angola och som familjen hade skickat. Och jag kunde inte komma in i lägenheten.

När Erik fyllde 30 år den 11 maj 2020 låg han på sjukhus.

– Jag köpte en jättestor tårta och jag visste att han inte kunde äta, för man får en del sår i munnen när man gör den här transplantationen.

Men Erik hade alltid pratat så gott om personalen, så de fick tårtan. Själv hade hon ett digitalt samtal med sin bror.

– Det var vårt sista samtal. Sedan, två dagar senare, ringde de och sa att han är väldigt dålig.

Kampanj för fler donatorer

Tre år senare sitter Ruth Jaime Lindquist i Fröding arena på Kronoparken i Karlstad och ska lansera en kampanj för Tobiasregistret, registret för svenska givare av blodstamceller.

– Väldigt många får en ny chans, både genom Tobiasregistret och de internationella registren. Men chansen är betydligt mindre om du har utomeuropeisk bakgrund.

För att nå fler med utomeuropeiska rötter – och särskilt män – lanseras kampanjen ”Be that man” utifrån hennes idéer.

– Det handlar om att ta ställning och uppmana män, främst. Förutom att det är väldigt få med utomeuropeisk bakgrund så är det också väldigt få män jämfört med kvinnor. Just de här männen med utomeuropeisk bakgrund behöver bli fler i registret.

Kampanjen är gjord av elever på Brobygrafiska i Sunne, där Erik Jaime själv var elev, och lanserades på lördagen med dans och artister i Fröding arena. Sedan fortsätter den bland annat som annonskampanj i Stockholms tunnelbana.

Ruth Lindquist berättar att mannen som frontar den också är från Karlstad och känner till Erik.

– Den här kampanjen har växt i mig i över två år. Tanken är att sprida informationen, men ibland behöver man en personlig historia för att kunna förstå.

Läs tidigare artiklar: