Den passionerade Marimekko-samlaren Maria Jernkvist skapar färgfrossa och mönsterfest på Kristinehamns konstmuseum.
Hennes samling är basen till sommarutställningen ”Marimekko - design i tiden”, som har vernissage på lördag.
– Varenda liten bit är viktig! säger hon och bjuder på både lapptäcke och tygskogar.
Samlingen började med – meloner.
”Melooni” heter mönstret som Maria Jernkvist hittade i tyghyllan på en loppis 2004. Tjugo kronor betalade hon och väl hemkommen med tyget fick hon en riktig konstupplevelse.
– Jag lade ut det på golvet och tänkte herregud, vad är det här för något. Det var fantastiska färger, mustiga djupa i lila och brunt, beskriver hon.
De gyllene åren
Melooni ritades 1963 av den klassiska Marimekko-designern Maija Isola. Då var det finska designföretaget redan inne i sin storhetsperiod. Maria Jernkvist tvekar inte en sekund när hon får frågan om vilka som var de mest gyllene åren.
– 60-talet, alla gånger. Där bara exploderade det! säger hon.
Då låg mönstren helt rätt i tiden. Det var decenniet då popen slog igenom, OP-modet var stort och grafiska, stora mönster hett.
Jackie Kennedy
Marimekko fick också en rejäl spark uppåt 1960, när bilderna på en gravid Jackie Kennedy iklädd Marimekko-klänning kablades ut över världen.
– Hon köpte först fyra klänningar med vidd. Sedan köpte hon fem till, berättar Maria.
En första bild på stilikonen i Marimekko-skrud publicerades i Sports Illustrated och mer skulle komma:
– De fick ett tiosidigt reportage i Life Magazine!
Trögt i starten
Den uppmärksamheten bäddade både för USA-export och för nya framgångar hemma Finland.
– På 50-talet var Marimekko inte så heta, framför allt inte i Finland. Det var först när Jackie Kennedy och vi i Sverige började intressera oss, som finnarna upptäckte att Marimekko var något speciellt, säger Maria Jernkvist.
Allra trögast var det i starten. 1949 köpte Viljo Ratia företaget Printex och började tillverka vaxdukar, som dock sålde dåligt och hans fru, den karismatiska Armi Ratia tyckte att de skulle börja trycka moderna tyger istället. Med hjälp av designern Maija Isola togs stormönstrade, färgglada tryck fram.
Slet klänningarna av modellerna
– Det var något helt nytt och det var inte som modet var nere i Paris. Jag läste att Armi hatade mode, men hon behövde det för det var ingen som förstod sig på de här mönstren när de kom 1949, säger Maria och berättar om hur Armi ordnade med en modevisning i Helsingfors, för att visa vad man kunde göra med tygerna.
– De visade 24 klänningar och det blev en sån succé. Alla klänningar såldes på plats och de nästan slet de här klänningarna av modellerna.
Grundaren Armi Ratia hade en idé om att det var intellektuella som skulle bära Marimekko, men det blev ett folkligt genomslag.
– Speciellt hemmaklänningarna som kom; det var ju hemmafruarna som tog sig an dem. De fanns i olika färger och mönster, så ni kan ju bara tänka er Helsingfors på 60-talet när hemmafruarna kom där i de underbara klänningarna.
Färgsprakande tidsresa
Utställningen har tidigare visats på Kulturhuset i Stockholm, men Maria Jernkvist och konstmuseet har omarbetat och även utökat den.
Bland annat har hon sytt ett lapptäcke av små stuvbitar, som hon förstås också sparar på.
– Jag har mycket lappar. Varenda liten bit är viktig och någon gång kommer den att användas, säger hon.
Här finns också mängder av stora tygstycken, som bildar en hel skog av mönster.
Lägg därtill foton, kläder och texter och besökaren får en tidsresa i Marimekko-historien, från starten till succéåren. Maria har valt att skildra perioden 1949 till 1975.
– För att det var under den tiden mönstren handtrycktes. Sedan gick produktionen över till valsar, säger hon.
Fortfarande formstarkt
Under 80-talet hade Marimekko en dipp, men idag är företaget åter riktigt inne.
Hur kommer det sig, tror du, att det levt så länge?
– Jag tror att man är duktiga på att ta in de här gamla mönstren i en ny tid. De har en hängiven skara av oss som gillar de här gamla mönstren, men de är jättebra marknadsförare och de har smarta samarbeten också, som med Adidas och senast Ikea. De tar designen in i tiden.
Suktar efter 50-talsrariteterna
Maria Jernkvist är frilansskribent och skriver och föreläser om textilhistoria. Marimekko har en fortsatt stor plats i hennes hjärta: passionen som väcktes 2004 växte och så gjorde också samlingen.
I Kristinehamn visar hon ett 30-tal plagg och 120-130 olika tyger – och hon har ännu mer hemma.
– I garderober och skåp, och sen har jag ofta tyger på väggarna, berättar hon.
Och samlandet fortsätter.
– Jag letar! Nu vill jag ha 50-talsrariteterna. Det är mönstren från 50-talet man verkligen vill åt. Dem hittar man nästan bara i Finland.
Finns det någon helig graal för en Marimekkosamlare?
– Det finns ganska många! Helst skulle jag vilja ha någon av klänningarna från den första modevisningen.
Apropå klänningar, vad är det du har på dig idag?
– Det här är en klänning som heter Glada rocken. Det sägs att hon satte på fickorna för att hennes man som hon just hade träffat, skulle kunna lägga kärleksbrev i dem. Man känner sig som Pippi när man har den!