Länsstyrelsen gick i taket, och striden om den lilla udden på Bomstadbadens camping går vidare.
Det blir läropengar menar kommunalrådet Anders Tallgren (S) som är stadsbyggnadsnämndens ordförande:
– Vi är i ett läge där alla måste tänka ordentligt på samhällsresurserna, säger han.
Länsstyrelsens skarpa kritik mot kommunens nya förslag, som NWT berättade om i går, har inte mer än landat hos kommunen.
– Vi har inte hunnit diskutera det ännu, säger Anders Tallgren. Vi samlar in synpunkter från olika håll, och vad länsstyrelsen säger är naturligtvis viktigt.
– Det är ett yttrande i en process, säger kommunens planchef Jonas Zetterberg. Vi får fundera på om vi ska göra bearbetningar utifrån det.
Det handlar om strandskyddet, om husvagnar och en strandpromenad, och striden har pågått i många år.
Här har vi kommunen och länsstyrelsen, som båda har stora resurser och hög kompetens, hur är det möjligt att ni gång på gång tolkar en lag så olika?
– Campingen på Bomstad har funnits sedan 1930-talet, säger Zetterberg, strandskyddet infördes 1975 och gäller inte det som byggts innan dess. Vi tycker att vi har visat att det var iordningställt för camping och att det fanns husvagnar på udden före 1975. Vi har kontrakt från husvagnsägare och fotografier, jag vet inte vad mer vi skulle kunna göra.
Hellre komma framåt med något som är rimligt än driva jättestora projekt med långdragna rättsprocesser.
I kommunens nya förslag finns det inte längre några husvagnar som står året runt på udden, bara dygnsparkering tillåts, och den omstridda strandpromenaden ligger inte lika nära strandkanten.
Tid och pengar
Det har flutit mycket vatten runt den lilla udden sedan planprocessen inleddes.
– Vi har redan kört en komplett planprocess, som låg på regeringens bord i ganska många år innan den avgjordes, säger Jonas Zetterberg.
– Det är en erfarenhet vi får ta med oss framåt och lära oss av, säger Anders Tallgren. Vi har haft flera långdragna processer de senaste åren. Katrineberg tog tre år, och på Sundsta torg tog det nästan tio år innan de kunde bygga. Det är naturligtvis inte önskvärt.
När räntor och kostnader stiger ökar risken att planerade projekt inte längre bedöms lönsamma om det tar flera år innan spaden kan sättas i backen.
– Det är samhällsresurser vi talar om. Självklart ska man kunna använda sig av rätten att överklaga, men som kommun måste vi försöka se till så att inte planprocesser blir juridiska processer. Vi ska inte behöva anställa fler och fler jurister för att processa planprogram.
– Hellre komma framåt med något som är rimligt än driva jättestora projekt med långdragna rättsprocesser. Har vi ett spännande och intressant läge kan vi gå fram med en mindre del och hålla oss lite längre från känsliga strandlägen redan från början, och få till en schysst plan ändå.