Tove Alsterdal ger sig ut på djupt vatten i sina nya roman. Inför arbetet med boken gick hon till och med på dykarkurs.
– Jag hade en ganska högtflygande... eller ska man säga djupdykande vision, säger hon.
Nu får läsarna följa med ner till Ångermanälvens mörka botten.
Djuphamn heter den avslutande delen i Tove Alsterdals Ådalen-trilogi, efter Rotvälta och Slukhål.
Ännu en gång är det polisassistenten Eira Sjödin som står i fokus och hon håller sig kvar i sitt ångermanländska landskap, där historien och familjerötterna alltid är nära.
Det är en miljö som också Tove Alsterdal har rötter i och den här gången valde hon att spinna spänningstrådarna kring Ångermanälven.
– Nu ville jag ner i älven, efter att ha varit i skogen och i gruvan, säger hon.
Historisk byggolycka
Hennes nyfikenhet väcktes när hon hörde om utforskningarna av de runt 300 skeppsvraken i älven och av en havererad bro: Sandöbron ligger på älvens botten efter en olycka där hela brobygget rasade. Det var i augusti 1939 och 18 personer dog.
Tove Alsterdal har stuga i Ådalen och i researchen nöjde hon sig inte med att gå ut till älvkanten och titta. Hon bokade in sig på en dykarkurs också.
– Jag satte igång det och jag hade en ganska högtflygande... eller ska man säga djupdykande vision, att om jag tog dykcertifikat, så skulle jag kunna dyka ner till Sandöbron, men jag kom inte längre än till bassängen. Jag hade svårt med tryckutjämningen, så det blev för besvärligt, men jag har i alla fall lärt mig hur det går till och hur det känns, säger hon.
Redan det räckte långt.
– Jag blev alldeles hög på det där! Det uppdagades en helt ny värld, säger hon.
Andas under vatten
Så när hon i inledningen av boken låter läsaren hänga med en dykare ner till den där bron, kan hon verkligen förmedla känslan av det kalla vattnet, mörkret i djupet och det magiska i att kunna andas under vattnet.
Hon förmedlar också en god dos av paniken inför det som uppdagas därnere.
Dykaren hittar en död människa och snart rullar en ny utredning igång. Trådarna löper långt tillbaka i tiden, men hon fortsätter även på vägarna hon slog in på i de två tidigare böckerna. Det innebär att gå på djupet inte bara bokstavligen.
– Hela litteraturen handlar ju om att gå ner under ytan i sig själv. För Eira handlar det om att nå djupare i sig själv och sina egna familjehistorier, säger Tove Alsterdal.
Knyter ihop det
I Djuphamn ska hela berättelsen föras i mål.
– Jag ville knyta ihop det som en trilogi och jag ville få ett slut på det. Jag är inte så förtjust i att det bara fortsätter och fortsätter. Men om jag skulle få för mig att skriva mer kan jag ju ändra mig. Det är som i livet i stort, det finns alltid något som fortsätter, säger hon.
Planen nu är ändå att börja på något helt nytt i författarskapet. Djuphamn är hennes åttonde roman och medan de tidigare böckerna varit fristående och fått ta lite mer tid, har trilogins delar kommit tätt.
– Nu ska jag fördjupa mig i skrivandet och ta det lugnt. Det har varit mycket och man behöver hinna andas! Jag har idéer som jag ska skriva på, jag ska testa och se vart det bär – och läsa mycket, säger hon.
Knackade på
I sommar ska hon också arrangera en helt ny litteraturfestival tillsammans med serietecknaren och författaren Mats Jonsson.
– Han bor där uppe och jag har hus några kilometer från honom och jag hörde rykten om att han funderade på att skapa en festival, så jag gick till honom och knackade på.
Snart kom de fram till att visst skulle de skapa en litteraturfestival tillsammans i Ådalen, där det finns en bred litterär tradition från folkbildningens storhetstid.
– Det här borde fortsätta att vara en litterär plats och varför ska sånt bara vara i städer? Det är också ett sätt för mig att ge tillbaka, säger hon.
Kapla klar för festivalen
Den 11-12 augusti är det dags på Sandslån. Ett tjugotal författare kommer, bland andra Marit Kapla, John Ajvide Lindqvist, Åsa Larsson och Anna-Lena Laurén.
– Vi bjuder in från alla genrer och kommer att ha samtal över gränserna, säger hon.
Hon har själv gästat många festivaler och är lite trött på att slentrianmässigt buntas ihop med andra deckarförfattare i scensamtal. Genren är så bred att en deckare faktiskt kan ha mer gemensamt med en roman än med en annan deckare.
Själv är hon ganska ointresserad av mord och krim:
– Jag använder deckare som ett sätt att berätta en historia och är mer intresserad av livet än av döden. Exakt hur folk dör är mindre viktigt. Jag är intresserad av vad saker som händer gör med människor, säger hon.
USA:s svar på Ådalen
Medan Tove jobbar med festivalen och prövar nya bokidéer, lever Rotvälta, Slukhål och även Djuphamn vidare i ett nytt projekt: en tv-serie är på gång – förhoppningsvis.
– Ett amerikanskt bolag har köpt rättigheterna till hela serien och håller på och utvecklar det. Jag tror det kan bli jättebra, men ingenting är klart än. Det är jättespännande och jättekul att de försöker! säger hon och avslöjar att bolagets plan inte är att spela in i Ådalen.
– Nej, den kommer att utspela sig i norra Maine, det är USA:s motsvarighet till Ådalen, med skogar, industrier och havet utanför.