Det var inte teatern och skådespelandet som avgjorde yrkesvalet utan hans förmåga att få folk att skratta. Fortfarande är det Tomas von Brömssens största drivkraft.
När Tomas von Brömssens scenkolleger hemma i Göteborg började bli etablerade försvann de i regel till Stockholm där jobb och möjligheter hägrade. Själv behövde han aldrig ta det steget.
Han blev tidigt en folkkär publikmagnet som i stort sett kunde bo och jobba var han ville. Den slutgiltiga bekräftelsen på detta kom med den första egna revyn 1990.
– Det öppnade dörren till en ny värld. Jag hade skrivit allt själv och hade inte tryggheten jag haft på teatern, utan nu hängde allt på mig. Men det kom folk, alldeles frivilligt och de hade köpt biljetter. Vilken uppmuntran det var!
Listan på Tomas von Brömssens olika jobb är lång. Förutom teaterpjäser är det filmer som ”Mitt liv som hund”, tv-serier som ”Saltön” och inte minst hans egna revyer. Han har till och med dykt upp som gästartist på Håkan Hellström-konserter.
Genombrottet
Fortfarande är det många som förknippar honom med det som blev det stora genombrottet: tv-serien ”Albert och Herbert” från 1976 där han spelade mot Sten-Åke Cederhök.
– Det var fantastiskt för mig att få vara med om. Och för honom också, tror jag. Han fick ju en son där, han upplevde det så. Han var väldigt stöttande och älskade när jag fick till det. Annars blir det ofta en konkurrens i sådana lägen, om vem som ska få skratten.
Än i dag kan Tomas von Brömssen titta på de gamla avsnitten och känna stolthet. Allt klaffade, manuset var bra och samspelet mellan huvudrollsinnehavarna sprakade.
Igenkänd på stan
Han blev också ett välkänt ansikte när folk mötte honom på stan, något som inte direkt har minskat med åren.
– I början var det lite jobbigt. Folk kom fram i affären: ”Vad rolig du var när du snubblade och hamnade i den där högen”. Vilken hög? Det tog ett tag att vänja sig vid. Nu har jag en autopilot på, att jag när som helst kan bli tilltalad. För det mesta är det ju dötrevligt.
Men egentligen drömde Tomas von Brömssen aldrig om att bli skådepelare.
– Jag hade tidigt förmågan att få folk att skratta och jag visste inte vart jag skulle ta vägen med det förutom att söka scenskolan.
Egentligen har jag aldrig längtat efter att spela roller fast jag har jobbat mycket som skådespelare.
Det fanns också ett klasskomplex som spelade in. Sitt adliga namn till trots växte Tomas von Brömssen upp i en familj som hade det rätt knapert och bodde sex personer i en tvårummare. Humorn och spexandet blev ett sätt att bli sedd och accepterad i de finare salonger där kamraterna på gymnasiet rörde sig med större självklarhet.
– Det är fortfarande jakten på skratten som driver mig. Egentligen har jag aldrig längtat efter att spela roller fast jag har jobbat mycket som skådespelare och till och med fått en Guldbagge.
Den fick han för sin roll i Bo Widerbergs ”Lust och fägring stor” från 1995.
Lisebergsteatern
Just nu njuter han av att vara ledig. I höst drar det i gång igen på Lisebergsteatern med ”Kontrabasen”, en monolog där han som ensam skådespelare omges av musiker på scenen. Efter det skulle ju en 80-åring kunna dra sig tillbaka i kraft av sin ålder, men det verkar inte aktuellt.
– Det är ju det här jag gör. Det är så jag lever. Jag kan gå, stå och prata och folk står fortfarande ut med att titta på mig. Och jag tycker fortfarande att det är roligt.
Fakta
Tomas von Brömssen
Fyller: 80 år den 8 maj.
Gör: Komiker, artist, skådespelare, revyförfattare.
Bor: Göteborg.
Familj: Hustru, barn och barnbarn.
Om att fylla 80: ”Det låter vansinnigt gammalt. När jag var liten såg man aldrig 80-åringar. De var väl döda, eller på ålderdomshem. Men är man frisk som jag så är det inte så märkvärdigt. Jag kör på som förut.”
Så firar han födelsedagen: Middag med de närmaste och kanske en större fest i sommar.
Tittar på: ”Antikrundan” och ”På spåret”.
Gör också: Spelar klarinett.
Första kicken: ”När jag och en kompis spelade in fejkintervjuer på en bandspelare under gymnasiet och kompisarna skrattade när de hörde det. Kunde jag göra detta?”
På grund av kändisskapet har Tomas von Brömssen alltid varit noga med att hålla sin privata sfär för sig själv och de närmaste. Upprepade gånger har han fått förfrågningar om att vara med i tv-programmet ”Stjärnorna på slottet” och varje gång har han tackat nej.
– Där finns alltid en vittring efter blod. Helst ska man ha ett väldigt mörker inom sig som ska fram, under gråt förstås. Jag har inget behov av det. En del gillar att ta hem tv när de bakar pepparkakor med barnen men jag har alltid varit mån om att inte ta in offentligheten i hemmet.
Nu när sommarhalvåret är här ägnar sig Tomas von Brömssen gärna åt odling vid fritidshuset på Orust. För länge sedan var det rosor som gällde och de finns fortfarande kvar. Men på senare tid har han alltmer börjat intressera sig för grödor som potatis och bönor.
– Min fru är jätteduktig på det och jag lär mig mer och mer.