De stigar som vi i dag går på, exempelvis på väg till badplatsen eller svampstället, är ofta ett resultat av våra förfäders hårda slit. De vittnar om en tid när vandringen var något nödvändigt, inte ett nöje, och när vi utforskar en stig kan vi lära oss mer om de personer som gick där före oss.
I tidskriften Forskning & Framsteg (12/4-23) skriver Daniel Svensson, Katarina Saltzman och Sverker Sörlin om hur stigar bör ses som en del av kulturarvet. De beskriver stigarna som ett kollektivt minne av hur landskapet har formats genom människors rörelse. Bland annat lyfter de fram Finnskogen i Värmland som ett exempel på stigarnas betydelse i ett väglöst land.
Våra förfäder har vandrat på väg till fiske och jakt, till gruvor och granngårdar, till kyrka och tingsplats. Forna tiders transportleder har i dag blivit till kulturstigar och vandringsleder. Visst finns det stigar som i första hand ger oss en naturupplevelse, men många gånger ser vi också tydligt spåren av mänsklig aktivitet. När vi passerar sådant som fornborgar, fäbodar eller folkskolor påminns vi om bygdens utveckling och vårt lands historia.
Resterna av kolmilor, gamla hammarsmedjor och vackra välgallrade skogar vittnar om hur naturen i alla tider har brukats. Den upptrampade stigen är en konsekvens av mänsklig påverkan liksom hela kulturlandskapet, inklusive det mesta av det som vi uppfattar som orörd natur. Således är det lätt att hålla med Svensson, Saltzman och Sörlin när de skriver att ”stigar är på en och samma gång natur och kultur, de är materiella och immateriella, historiska och samtida”.
Stigen är verkligen en förbindelse mellan nutid och dåtid. Den ger oss en möjlighet att låta mobiltelefonen vila i fickan, för att i stället ta in vår omgivning och se den förändras i den takt som regleras av våra steg. På många iordningställda vandringsleder finns informationsskyltar som berättar om de platser och miljöer som finns längs med leden. Vi kanske inte hittar den där ovanliga orkidén eller ser den sällsynta fjärilen som vi läst om på skylten, men förhoppningsvis gör vår vakna blick att vi plötsligt njuter lite mer av naturen.
Andra skyltar berättar om historiska händelser, sedvänjor och levnadsöden som inte bara ger ett mervärde till vår promenad, utan också kan väcka vår nyfikenhet att gå hem och lära oss mer.
Så även om det finns en charm med stigar som man knappt ser om man inte gått där sedan barnsben, eller som kräver karta och kompass, finns det mycket att vinna på att tillhandahålla märkta leder.
Sett till en kommuns totala budget, är det försumbara kostnader för att sätta upp vägvisare, markera trädstammar och lägga ut en och annan spång. Men kan man med hjälp av attraktiva vandringsleder locka turister till bygden, är det en god investering. Och uteblir turisterna har det ändå gjorts en satsning som kan skänka både glädje och bättre hälsa till lokalbefolkningen.
Särskilt i bistra ekonomiska tider, är det värt att påminna om att vandring är en extremt billig fritidsaktivitet. Ska du bara ut och gå över dagen, behövs ingen dyr utrustning. Så länge du kan hålla dig varm och torr, går det bra att ha nästan vad som helst på fötterna. Du kommer garanterat att ha bättre skor på dig, än de som en gång gick före oss och med strävsamma steg trampade upp stigarna i vårt land.
Stigen är verkligen en förbindelse mellan nutid och dåtid. Den ger oss en möjlighet att låta mobiltelefonen vila i fickan, för att i stället ta in vår omgivning och se den förändras i den takt som regleras av våra steg.