Kristinehamnaren Åsa Johansson, 32, är enhetschef på en av Karlstad kommuns mest nedringda förvaltningar. Hon ansvarar nämligen för vinterväghållningen sedan något år tillbaka. Men karriären började som parkarbetare i Karlskoga.
– Det gäller att omge sig med bra folk som kan saker, säger hon.
Den ljusgröna trävillan reflekterar vårsolen mot fasaden. Bakom gräsmattan finns en trädgård med fruktträd och bärbuskar. En dröm för en trädgårdsfantast som Åsa.
– Jag vill odla mer och fixa uteplatsen men jag måste dränera först, säger hon.
Åsa föddes 1991 och är uppvuxen i Vårgårda utanför Göteborg. Familjen bestod av mamma, pappa och fyra syskon, varav hon är den yngsta.
– Mina syskon skulle beskriva mig som bortskämd och att jag alltid får som jag vill, säger hon och skrattar.
Inför valet till gymnasiet kände hon sig skoltrött och gick till studievägledaren och deklarerade sin leda. ”Vad vill du göra då?” frågade studievägledaren varpå Åsa funderade i några sekunder innan hon svarade ”Något med trädgård, kanske.”
Så blev det också. Kring den tiden träffade hon sina barns pappa som var ett par år äldre och gick i samma skola som hennes bror. Han var från Kristinehamn och pluggade utsocknes.
– Vi var mycket där han kommer ifrån, nere i södra Kristinehamn, säger Åsa.
På gymnasiet läste hon trädgårdsinriktning och efter studenten, 2010, hyrde hon och pojkvännen hus utanför Kristinehamn.
– Jag pluggade i Mariestad, trädgårdens hantverk och design, så jag har en kandidatexamen i det. Det är en filial till Göteborgs universitet där.
Efter examen fick Åsa jobb som parkarbetare i Karlskoga. I samma veva blev hon gravid med deras första barn, en dotter, som föddes 2015. Deras son föddes 2017. De separerade för fyra år sedan och Åsa köpte först en lägenhet som hon bodde i under två års tid innan hon köpte sin gröna villa som hon nu bor i.
Men mellan föräldraledigheterna jobbade hon på som parkarbetare. Ett jobb hon trivdes med men kreativiteten till den egna trädgården blev begränsad.
– Då orkade jag inte se åt min trädgård när jag kom hem, men jag är också för rastlös för att jobba så. Jag vill att saker ska utvecklas och jag vill vara med och utveckla, säger hon.
Efter sex år i Karlskoga kom en jobbannons i Karlstad ut. Tjänsten var för en arbetsledare inom teknik- och fastighetsförvaltningen på kommunen. Åsa sökte jobbet och blev kallad till intervju. Först var det snabbintervjuer med parkchefen och därefter en djupintervju. Processen tog inte så lång tid och efter djupintervjun fick Åsa ett jobberbjudande som hon accepterade.
– Jag sa upp mig 2021 och började i Karlstad. Jag fick bara två månaders uppsägningstid i Karlskoga. Jag tror att de tyckte att det var tråkigt att att jag skulle sluta. Jag hade många goda kollegor där men jag kände att det var dags att byta, säger hon.
Känslan när hon sa upp sig var speciell.
– Det är en rätt mäktig känsla. Man är i en annan mental känsla, det är häftigt för man är på väg någon annanstans.
Åsa var arbetsledare i ett år ungefär, sen sökte hon en ny tjänst som enhetschef för det som idag heter driftenheten gata park på teknik- och fastighetsförvaltningen.
Nu är hon en av fem enhetschefer på avdelningen för offentlig utemiljö och är den som är ansvarig för snöröjningen på vintern, vårstädningen på våren och gräsklippningen på sommaren, för att nämna några arbetsområden. Just nu är hon också i full gång med att rekrytera säsongarbetare för sommarens period.
Första gången NKP och Åsa har kontakt är mitt i i den första snösmockan och hon har fullt upp med att rodda personal och entreprenörer. Och arga kommunmedborgare som undrar varför deras gata fortfarande är snötäckt.
– Snön är rolig, då är det action. Vi har en grupp som är ansvarig för beredskapen under vintern. De bevakar prognoser och är ute och bevakar. Vi är duktiga på att vara förberedda. Men det är lite spännande, personalen är alltid lite på tårna innan snön kommer, säger Åsa och fortsätter:
Hon förklarar att när snön börjat falla och uppnått första nivån för utkallning så har snöröjarna två timmars inställelsetid och därefter åtta åtgärdstimmar, vid ett normalt snöfall. Så om snön fortfarande inte är borta efter en arbetsdag är inte det fel, utan rimligt, beroende på var i kommunen man bor och när det börjar snöa.
– Det är lite det som är charmen med att jobba i offentlig sektor, vi är ju där för Karlstadsborna.
På vårkanten är det sand- och grusupptagningen som är i fokus och på sommaren kan folk ringa in och undra varför en gräsplätt inte är klippt.
– Det är en politiskt styrd organisation och om vi låter gräset växa upp på vissa ställen är det för den biologiska mångfaldens skull och en politisk vilja, säger hon.
Det är ungefär 1 000 felanmälningar på snöröjningen och lika många på gräset per år i Karlstad, och slår man ut det på nästan 100 000 medborgare så konstaterar hon att de flesta är nöjda.
Som enhetschef får hon en överblicksbild hon trivs bra med. Eftersom hon inte är mer än 32 år gammal så är hon bland de yngre på den positionen.
– Ibland tänker jag att hur är det möjligt att jag har allt det här ansvaret, men det gäller att omge sig med bra folk som kan saker. Jag har ju arbetsledare som kan detaljerna så jag behöver inte kunna allt. Får jag ihop helheten så funkar det. Jag älskar när det händer saker och det händer alltid något som man behöver ta tag i.
Skulle du inte vilja jobba i Kristinehamn istället?
– Jag har inga planer på att försöka ta mig in här. När barnen blir stora kanske jag flyttar till Karlstad, säger hon.