Riksdagen har fått mandatperiodens första politiska vilde då Elsa Widding lämnar Sverigedemokraterna men bestämt sig för att behålla sin riksdagsplats. Hon säger till Dagens Industri att hon kommer sitta kvar så länge hon känner att hon gör nytta. Att den som lämnar sitt parti ändå kan behålla riksdagsplatsen skapar instabilitet. Regelverket bör ändras.
Widding berättar själv på sin Youtube-kanal att hon lämnar på grund av att partiets ledning inte stöttade henne när hon blev utsatt för vad hon själv anser vara en smutskastningskampanj från Liberalerna. Den subjektiva bakgrunden till hennes avhopp går att diskutera men fakta i målet är att hon väljer att sitta kvar.
Att Widding sitter kvar i sin riksdagsbänk så länge hon själv vill är helt enligt gällande lagar och regler. Riksdagsmandat är personliga och kan endast avstås genom att ledamoten själv avsäger sig eller genom domstolsbeslut. Det senare har endast inträffat två gånger i modern tid. Det är dags att belysa det olämpliga i ett system som tillåter detta. Den jämna mandatfördelningen mellan regeringsunderlag och opposition gör det än mer angeläget att åtgärda systemfelet som ligger till grund för problemet.
Fjorton ledamöter har hoppat av sedan 2010. Av dessa är en majoritet, hela tio stycken, invalda för Sverigedemokraterna. Men den vilde som haft störst påverkan är utan tvekan Amineh Kakabaveh som lämnade Vänsterpartiet efter att hon fått kritik för bland annat sitt arbete mot hedersvåld Detta resulterade i att hon, helt efter eget huvud, kunde agera vågmästare i två statsministeromröstningar. Socialdemokraterna, genom dåvarande justitieminister Morgan Johansson, fick förhandla med en enskild oberoende ledamot för att S skulle kunna behålla regeringsmakten.
Kakabaveh visste att hon inte skulle sitta kvar i riksdagen efter 2022 och hade alltså ingenting att förlora. Motparten i förhandlingen däremot kämpade för att behålla regeringsmakten. När detta är i spel kan en socialdemokratisk minister gå med på många krav. Det blev till slut nio stycken. Det är inte rimligt att den typen av makt hamnar hos enskilda ledamöter utan vare sig parti, idéprogram eller möjlighet till ansvarsutkrävning från väljarna.
Samtidigt som riksdagsmandat är personliga är antalet ledamöter som fått sin plats i riksdagen till följd av personkryss försvinnande liten. Som mest har tolv stycken ledamöter kryssat sig in i kammaren, 1998 och 2014. I riksdagsvalet 2022 var det endast två ledamöter av 349 som kryssade sig in från en icke valbar plats på valsedeln. I praktiken är det alltså partiet som bestämmer vilka som får sätta sig i bänkarna – men sen tar partiets möjlighet att bestämma över dessa slut.
Sveriges riksdag är ingen vanlig arbetsplats. Besluten som tas där påverkar oss alla. Stabilitet och förutsägbarhet är grundförutsättningar för att upprätthålla den stabilitet som behövs för att bedriva riksdagsarbetet och upprätthålla folkets förtroende för detsamma. Kaos a’la Kakabaveh skapar varken förtroende eller stabilitet. Om det blir ett Widding-kaos återstår att se. Men det är tydligt att nyttan av de få ledamöter som tagit sig in via personkryss är inte i närheten av att väga upp de risker och den osäkerhet som uppstår när ledamöter har möjlighet att i princip fritt byta partitillhörighet och då ta med sig sitt mandat.
Riksdagen skall enligt regeringsformen bestå av folkets främsta företrädare. Det minsta man kan begära av de som aspirerar på att vara detta är att väljarna vet att partiet de röstar på förfogar över den rösten under hela mandatperioden.