Andreas Bergh i Deathstars: ”Vi är excentriker som lever ut till max”

Efter nästan ett decennium är Deathstars tillbaka.

Med ena foten på nattklubben och den andra på kyrkogården har frontmannen Andreas Bergh samlat trupperna för ytterligare en batalj av hedonistiskt leverne.

NWT möter frontmannen för att prata om explosioner och hur man tänker med skrevet. Men också om pappalivet och arbetet med tv-såporna.

Under den senaste Europaturnén exploderade Deathstars turnébuss när bandet skulle ta sig genom bergspassen i Österrike. När turnén fortsatte på andra sidan Atlanten skrapades taket av bussen av när medlemmarna lämnade Manhattan för att resa till nästa spelning i Atlanta. "Vi åkte genom en tunnel, taket försvann – hyvlades av – som i en Musse Pigg-film", förklarar sångaren och låtskrivaren Andreas Bergh. Någon ersättningsbuss fanns inte att tillgå, taket lagades provisoriskt och resan blev en långdragen misär med trasig ac och ivrigt påflugna insekter. "En natt i bussen vaknade jag upp i mörkret med tre syrsor och en enorm trollslända som sängkompisar."

När bandet sedan kom till Australien – där de turnerade med Marilyn Manson, Soundgarden, Faith no More och Ministry – gick plötsligt arrangören i konkurs, så all betalning för konserterna uteblev.

Det här var bara några av missödena som hände under Deathstars senaste internationella turné. Lägg därtill veckor av friskt festande, dåliga matvanor och späckade spelscheman. När de fyra medlemmarna väl nådde svensk mark igen behövde alla en rejäl paus från både sig själva och bandet.

Men det är så det brukar vara. Deathstars blommar upp under en intensiv period med albumsläpp och turné för att sedan vissna och återuppstå igen.

– När vi är ute på turné så bränner vi inte sällan ljuset i båda ändar, vi är excentriker som lever ut till max, erkänner Andreas Bergh och muttrar med anledning av fadäserna "Hade vi inte otur, hade vi inte haft någon tur alls i det här bandet".

– Allt med bandet är något av en uppförsbacke, fortsätter han. Men det är samtidigt en del av värmen i projektet också. Om det är några som kan tackla trubbel i bandsammanhang, så är det vi. Allt är rätt hysteriskt.

Han har nyligen kommit tillbaka från en spelning på Malta. Som verkar ha avlöpt utan större incidenter. Snart väntar några festivalspelningar, bland annat på Sweden Rock och Graspop, och efter sommaren blir det en sväng i Sydamerika och därefter sex veckors Europaturné.

– Det blir intressant att se om vi har utvecklats på något som helst vis efter det långa uppehållet. Det faller ju på sig egen orimlighet att vi ska kunna leva runt i samma utsträckning som tidigare. Då kunde en turné bestå av 94 konserter utan paus. Jag minns att jag kom hem i hot pants och varenda ådra i kroppen syntes för jag var så slimmad, jag hade rasat i vikt och såg ut som ett vandrande minustecken.

Gruppen och musiken har alltid fungerat som en biljett till ett hedonistiskt leverne.

– Att vara i ett rockband är ju i mångt och mycket ett alibi för att få leva kvar i en moralisk sandlåda, ler Andreas Bergh.

– Det är det som rock 'n' roll handlar om. Att tänka med skrevet. På turné lever man ett liv som inte kräver speciellt mycket eftertanke – man blir väckt, har ett dagsschema från managern där man får veta vart man äter frukost och vilka tider som gäller för intervjuer, soundcheck, konsert och sedan ramlar man tillbaka till sängen. Det är ingen direkt krävande tillvaro, det är klart det finns utrymme till att balla ur lite överlag. Sen är vi väldiga turistnördar – fortfarande, efter alla år – så vi drar alltid omkring i varje stad.

"Styrs mer av hjärtat än av hjärnan”

Nu väntar albumsläpp, det första på nio år. Arbetet med låtarna på nya albumet "Everything Destroys You" började för fem år sedan.

– Det är något av en comeback det här. Vi har en ny trummis sedan sist, men i övrigt är det mesta sig likt. Vi har faktiskt haft en Europaturné planerad som jag tror har blivit inställd hela sju gånger på grund av pandemin, så det långa uppehållet har flera förklaringar.

Musiken görs i huvudsak av Andreas Bergh och gitarristen Emil Nödtveidt. De har skrivit låtar tillsammans i 30 år, redan i unga år möttes de i Strömstad innan Andreas Bergh som tioåring flyttade till Hammarö.

– Nya plattan är mer gitarrorienterad än vår förra. Och vi tar ut svängarna mer – det finns några tyngre låtar och en hel del 80-talsdoftande inslag. Den är mer extrovert. Jag har Emil har jobbat så länge tillsammans att låtarna nästan kommer ur ett slags symbios. Låtskrivandet styrs mer av hjärtat än av hjärnan.

– Men det är av vikt att inte intellektualisera de här bitvis banala låtarna och texterna, det är högt och lågt. Vissa svarta saker skriver jag för att förstå mig själv, men det kan lätt bli lökigt om jag skulle torgföra sådana problem som något märkvärdigt. Det får inte vara något navelpillande, det ska vara action. Deathstars ska vara som en dålig thriller. En b-film som får Oscars. Typ.

I Deathstars samsas influenser från industrirock med klassisk heavy metal och mörkare 80-talspop. Andreas Bergh har en bakgrund i 90-talets black metal och death och den visuella framtoningen med smink och scenshow har alltid varit en stor del av gruppen. Men här finns även en påtaglig svart humor och befriande självdistans.

– Humorn är superviktig. Jag har svårt för pretentiösa band. Spelar man musik ska man inte gå omkring bedrövad och tycka synd om sig själv. Rock ska vara kul. Även om det finns mycket svärta. Jag har inte mycket till övers för band som slår mynt av sin självömkan. Det är i alla fall inget som jag skulle överväga att göra.

Han tystnar för att samla ord till en summering.

– Du vet, vi har ena foten på nattklubben och den andra på kyrkogården. Typ så.

Jobbar med tv-såpor

Parallellt med Deathstars har Andreas Bergh arbetat som frilansare inom tv sedan drygt 20 år. Han har arbetat med många såpor – från "Robinson" och "Paradise Hotel" till "Ex on the Beach" och nu senast "Bachelor". Han har arbetat som producent och redaktör för TV4:s "Halv åtta hos mig" i otaliga avsnitt.

– Det började med att jag var reporter och krönikör för TV4, bland annat i Kosovo under kriget – jag var stationerad i flyktinglägren i Albanien. Syrien, Israel, Libanon och Egypten har jag också jobbat i. Jag var verksam i Aleppo när det fortfarande fanns.

– Jag ville bygga broar – förståelse – mellan ungdomar i Sverige och Mellanöstern och gjorde flera program på det temat. Sedan halkade jag in på manusskrivandet för olika tv-program.

Andreas Bergh ansvarar för programmens innehåll – hur de ska göras, vilka som ska vara med och vilka historier som ska berättas.

– Om det rör exempelvis "Robinson" handlar mitt jobb om att komma på vad deltagarna ska utsättas för. Ofta jobbar jag i ett sammansvetsat team, det är som en rockbandsmiljö, men mer sofistikerad. Samtidigt är det skilda världar, det finns två olika jag – en i bandet och en som frilansare inom tv. Jag behöver nog det, det känns nyttigt.

Han uttrycker en viss mättnad för arbetet inom tv och röjer tankar på att kanske lämna Stockholm och flytta tillbaka till Värmland.

– Jag och min tjej Elin sneglar på Hammarö och Karlstad emellanåt, vi har en fyraårig son och funderar kring framtiden och leker med tanken. Det känns inte lika kul att ge sig ut och jobba i flera månader i sträck längre. Det blir tufft att lämna, det är en helt annan grej nu.

Efter lite eftertanke fortsätter han.

– Just nu när jag gör intervjuer igen i samband med den nya skivan inser jag att jag har förändrats en hel del på de nio åren sedan sist. Mycket har hänt.

Är det svårare för dig att kliva in i scenpersonan Whiplasher Bernadotte nu än det har varit tidigare?

– Nej, det finns ingen scenpersona, ingen image det sättet. Vi tog artistnamnen när vi var 13-14 år och de har hängt med sedan dess av bara farten. Är man i risig form är det tacksamt att dra på sig sminket, men jag går inte in i en roll på scenen. Det är fortfarande jag.

"Everything Destroys You" släpps den 5 maj på Nuclear Blast Records.