Pling!
”Hej då, tack för allt. Jag orkar inte mer.”
Hos det medelålders paret i Karlstad är sms:en från dottern vardag.
– Konstigt nog känns det ganska lugnt när det är det vanliga meddelandet.
De vill berätta om sitt liv som anhöriga och sätta fokus på psykvården.
De sitter tillsammans vid köksbordet och berättar om en riktigt jobbig natt som övergått i en förhållandevis lugn dag.
Deras dotter, som har en psykisk sjukdom, är för dagen inlagd på psykiatriska slutenvården på CSK i Karlstad.
– Då kan vi slappna av lite, men vi vet inte hur länge det blir. De kanske skriver ut henne i eftermiddag.
Värst på kvällarna
I flera år har de haft det så här under dagar, kvällar och nätter.
– Det är värst på kvällarna. Hon är som oroligast då, säger Göran som egentligen heter något annat.
De vill berätta för att de tror att det finns fler i samma situation och för att sätta fokus på den psykiatriska slutenvården.
– Vi förstår inte hur det fungerar. Det spelar ingen roll hur hon kommer in, om det är med ambulans eller om hon kommer själv. För det mesta skrivs hon ut igen. Vi känner oss väldigt ensamma.
– Det har hänt att hon gått direkt från kliniken direkt till järnvägsspåret, säger Göran.
När vården bedömer att dottern inte behöver akutvård står föräldrarna kvar med ansvaret och oron.
– Vi tror att hon egentligen skulle behöva ett boende där det finns personal dygnet runt.
Dottern har fått vård på olika sätt, i öppenvården och på behandlingshem, utan att märkbart ha blivit friskare.
– Ibland avbryter hon bara och åker därifrån, säger mamman som vi här kallar Lena.
Körd till psykakuten
Gårdagskvällen började med en bild på en tågbiljett till en annan stad och ett ”Hej då”.
De ringde 112 och polisen mötte upp när hon kom fram till stationen och körde henne till psykakuten. Där skrevs hon ut och kördes hem till den egna lägenheten.
Någon timme senare kom nästa sms: ”nu orkar jag inte längre”.
Paret har fått prata med en kontakt på öppenvården om hur de bäst ska hjälpa sin dotter och sig själva. De går igenom olika scenarier och funderar över olika sätt att agera.
– Vi behöver lära oss att sätta gränser, men vi tycker också att det eskalerar när vi gör det, säger Göran.
– Vi är så känslomässigt och mentalt utmattade. Ofta är vi överens men ibland blir det en del osämja.
När dottern kommit hem efter att ha sökt vård på psykakuten i går kväll och började skicka nya sms till sina föräldrar försökte de hålla emot.
– Men det är svårt att stå emot föräldrakänslan, säger Göran.
Hittade henne hemma
När han kom till hennes bostad hade hon försökt ta sitt liv, men själv ringt ambulansen.
– Först körde de henne till akuten och sen kom hon till psykakuten. Då skrev de faktiskt in henne, säger Lena.
– Jag har en känsla av att hennes självmordsförsök har blivit allvarligare, säger Göran.
De tar inte in henne fastän hon mår jättedåligt.
Paret strör beröm över socialtjänsten, hemtjänsten, all blåljuspersonal och psykiatriska öppenvården.
– De gör allt de kan för att hjälpa till, säger Göran.
– Men den psykiatriska slutenvården förstår vi inte hur den fungerar. De tar inte in henne fastän hon mår jättedåligt.
En vanlig kväll
Han beskriver hur en vanlig kväll kan se ut.
– Hon hör av sig, mår dåligt och säger att hon tänker ta sitt liv. Vi åker dit och sitter i kön till 1177 nån timme för att få en bedömning av en distriktsläkare. Läkaren kommer efter några timmar och gör kanske bedömning att hon behöver in till psykakuten. Då inväntar vi polisen som kör henne dit. Klockan kan vara ett eller två innan vi är hemma igen. Det är svårt att klara av att jobba dagen efter.
– Ofta skrivs hon ut igen direkt, men efter en sån vända brukar det ändå vara lugnt resten av natten.
Alternativt slutar kvällen så här:
– De bedömer att hon inte behöver in till psyk. Då sitter vi där och vet inte om vi törs åka hem eller om vi ska stanna.
Då sitter vi där och vet inte om vi törs åka hem eller om vi ska stanna.
Bra dagar sitter dottern där tillsammans med dem vid köksbordet och äter middag med dem och är som vanligt, skrattar och pratar.
Även när det inte är kris ringer dottern till sin mamma många gånger varje dag.
– Det kan vara en kvart mellan samtalen, säger Lena.
Föräldrarna har svårt att få vardagen att gå ihop.
– Vi har väl tappat sugen lite. Orkar inte laga mat. Vi kan heller inte planera nåt eller åka bort. Hon är så beroende av oss. Som tur är har jag en väldigt förstående chef, säger Göran.
– Vi tar en dag i taget.
Här och nu
Föräldrarna har förstått det som att psykakuten gör en bedömning utifrån hur läget är precis där och då. Att de inte tar hänsyn till hur det varit timmarna innan eller vad som ska hända sen.
– Vi förstår att de har en professionell syn och inte kan ta hänsyn till hur det blir för oss. Men det här funkar inte för oss och inte för henne. Vad ska behöva hända?
Att tänka på när någon har självmordstankar
När någon uttrycker självmordstankar kan det vara ett sätt att berätta om ett lidande. Det behöver inte innebära att personen ser självmord som den enda utvägen. Men det kan vara en allvarligt menad avsikt att faktiskt ta sitt liv. Därför ska tankar och planer på självmord alltid tas på allvar.
Steget mellan tankar, planer och handling är olika långt för olika individer. Men de flesta tvekar in i det sista och är mottagliga för hjälp av olika slag.
Som medmänniska kan du tänka att även en liten insats gör stor skillnad. Det är alltid bättre att göra någonting än att inte agera alls. Ett samtal kan räcka långt för den som mår dåligt. Att prata om självmord är inte farligt, utan är tvärtom ett skydd för livet.
Det enda sättet att få reda på om en människa tänker ta sitt liv är att fråga.
Det kan kännas svårt att fråga rakt ut men det är viktigt att tänka på att det inte ökar risken för att en människa ska ta sitt liv. Tvärtom ökar det chanserna för att personen ska kunna få rätt hjälp.
Källa: 1177