Lerins lärlingar saknar Lerin, men står också riktigt stadigt på egna ben.
Nu är flera ur det tv-kända lärlingsgänget på Våxnäs redo att ställa ut i grannkommunen, för att hjälpa Hammarö art gallery att fira tvåårsjubileum.
Lerins lärlingar blev en stor tv-succé och tittarna fick komma de målande lärlingarna nära inpå, när de tillsammans med Lars Lerin utforskade konsten och själva livet.
Två hjärtevärmande säsonger blev det och många längtar efter att det ska bli en uppföljning – både ute i tv-sofforna och bland deltagarna som var med.
– Jag hoppas det! Jag saknar programmet och hans lektioner något enormt, säger Perry Anteryd (som hette Per tidigare).
– Vi skulle göra en säsong till, men då kom pandemin. Det stod i tidningen.
Men ni klarar er väl ganska bra utan Lars också, eller?
– Det spelar ingen roll. Jag saknar han, slår Perry fast.
Bredvid honom sitter Johanna Backman som just har skrivit ”Jag finns i Lars Lerin” på en målning med ett stort, varmrött hjärta.
”Känner ett lugn här”
Men verksamheten i konstverkstaden på Ventilgatan har fortsatt även utan tv-kamerorna och Perry berättar att han trivs mycket bra här.
– När jag är här, känner jag ett lugn. Det är det som är varför jag är här. Jag har ett ganska stressigt jobb och jag dansar, men här får jag ett lugn, berättar han.
Till utställningen tar han med sig en vulkanmålning, men just den här dagen växer ett nytt verk fram på hans bord.
– Jag gör en liten ö med ett litet hus och ett litet träd på. Simpelt! säger han.
Från Tigern också
Också på Tigern på Herrhagen skapas det och kreatörerna som ställer ut på Hammarö art gallery kommer från båda ställena. Därmed blir det både tv-kända lärlingar och nya ansikten att lära känna för besökarna, som kommer till utställningen i galleriet på Nolgård.
Hampus Balkåsen är en av Tigerkonstnärerna och ser fram emot att ställa ut.
– Det är jättekul, det är kul att få lite uppmärksamhet för sitt intresse, tycker han.
Han tecknar och målar ganska mycket.
– Det går lite i etapper hur mycket jag håller på. Ibland ritar jag mer, ibland mindre, säger han.
En gång i veckan är Hampus på Tigern och framhåller att det inte bara är för tecknandet han uppskattar verksamheten där.
– Den betyder mycket. Det är socialt också, så man träffar andra människor. Annars blir det att jag ritar för mig själv hela tiden och det blir väldigt långsamt i längden, säger han.
Godis och musik
Utställningen på Hammarögalleriet är en jubileumsutställning. Galleriet firar två år och på lördagens vernissage utlovas både dryck och godis och därtill musik av bandet Unique and proud.
Ventilgatan-konstnären och uppfinnaren Dennis Hjalmarsson har ritat en skiss på hur han tänker sig det hela på lördag när alla samlas, med musik och även ett slags filmvisning.
Fast först måste han bli klar med sitt eget konstverk. Ur målningen han gjort reser sig en mäktig varelse, som han skapat av papier maché.
– Jag måste hinna bli färdig innan vernissaget. Kanske blir det med på en utställning i Brunskog vid midsommar också, berättar han.
När NWT hälsar på sitter han med en tunn pensel och målar koncentrerat och febrilt på tavlan.
– Det måste vara lite blandat orange, rött och gult – det måste vara lite mer som eld. Fenix är en sorts eld-fenix ur asiatisk mytologi, säger han.
Vid bordet bredvid har en annan fantasifull skulptur vuxit fram, en grön Warhammer-mask kreerad av Jon Boss.
Ser den inte lite farlig ut?
– Den ska hängas upp där. Ingen blir rädd. Alla jag känner som gillar rollspel gillar den, säger den vänliga Jon och gör ett viktigt tillägg:
– Den är inte på riktigt!
I väntan på prestigefyllda vårsalongen: Lerinlärlingen Johanna Backman målar sitt liv