Spralligt färgglada akryl-apor eller stillsamma akvarellvariationer – Joakim Strand behärskar vitt skilda fält inom måleriet.
Och allt började med att hans pappa körde omkull på cykeln och skadade handen.
När Joakim Strand efter att ha målat i ungefär ett år nu gör sig redo för sin allra första separatutställning, är det en tvådelad konstupplevelse han flyttat in på Galleri Värmland på Herrhagen.
På väggen till höger sprattlar det till med åtta ap-porträtt i poppiga färger, till vänster är det akvareller med milda toner och vilsamma motiv, från mild skog till boksidor.
Så kan det gå när rammakarns pojk får för sig att prova måleri. För det var på den vägen han hittade in i konsten:
– Farsan har drivit ramverkstad och galleri innan, Arthouse här borta på Vasagatan. Han körde omkull på cykeln och skadade handen för ett och ett halvår sedan, så jag fick hoppa in och börja rama. Nu ramar jag tavlor för glatta livet, säger han.
Jobbet har sina fördelar:
– Man får se mycket konst!
Och det gav inspiration:
– Man såg vad andra gjorde och började tänka att det här kan väl jag också göra, berättar Joakim.
Och japp, det kunde han. ”Utbildningen” består av lite råd från andra konstnärer och en hel del internetstudier.
– På Youtube kan man lära sig allt om allt.
Mångsidig
Så nu kan han både svara på hur konstnärsmaterialet som säljs i butiken fungerar och själv skapa bilder som förvånar i sina starka uttryck, detaljrikedom och fina valörer.
Han överraskar också med sin stora bredd i de tekniska utmaningar han gett sig själv, för någon rak linje i sitt uttryck har han alltså inte hittat.
– Jag tror jag tröttnar fort på det jag gör och så är det ett prestationskrav att göra något annat hela tiden, förklarar han.
Ibland hävdas det att en konstnär måste ha ett igenkännbart uttryck, att det inte får spreta för mycket.
– Det fångar jag ju inte riktigt, men det är mest spännande att få göra lite olika saker. Om fem år har det nog utkristalliserat sig något, säger han.
Han kommer att fortsätta måla men sätter inte upp några stora utfästelser för vart han vill nå eller hur det ska gå. Än fattas det lite i självförtroendet.
Ängslig energi
– Jag stötte på uttrycket ”ängslig energi” nyligen och jag tror att jag bär mycket på det. Jag tycker det är en jävla pärs att måla och få till nåt och ställa ut och visa upp. Men jag ställer ju upp på det frivilligt och när jag blickar framåt nu tänker jag att jag är fri att börja måla något igen.
Och, säger han med ett försiktigt leende:
– Det blev ju nåt till slut och det ser väl inte för dumt ut.