Att titta på Ingemar Liljegrens samling är som en tidsresa.
Motorcyklar, bilar, skyltar...
– Det har blivit en del udda grejer och det är roligt tycker jag, säger han.
Men nu ska samlingen klubbas bort.
I en industrilokal utanför Karlstad finns en av landets mest hemliga bil- och motorcykelsamlingar.
– Skriv ganska ovanlig.
Det säger ägaren Ingemar Liljegren när det börjar tvistas om hur samlingen ska rubriceras. Ovanlig eller hemlig kvittar, det sanna är i alla fall att den är rätt så unik.
Varför återkommer vi till senare.
Filmklassiker
Vi är i lokalen för att runt 60 års samlande nu ska gå under klubban.
Auktionsfirman Sajab har fått i uppdrag att gå igenom och katalogisera allt från fordon från tidigt 1900-tal till skyltar, oljeburkar och diverse verktyg. Allt med anknytning till motorer på ett eller annat sätt.
– Totalt blir det 1 500 utrop på två auktioner, en i maj och en senare i höst, säger Manne Sjöberg som håller i det hela.
I maj ligger fokus på bilarna och motorcyklarna klubbas i höst får vi veta, innan vi börjar rundturen.
I ett rum ryms bland annat en A-Ford och T-Ford med en Volvo P1800 (Helgonets bil ni vet) och en blank DeLorean DMC-12. Den klassiska modellen från Tillbaka till framtiden-filmerna.
– Vinnaren av den får även den här, säger Manne Sjöberg och visar upp en Legobyggsats av bilen.
”Mycket svordomar”
I ett hörn står en Eldredge från 1904.
– Poff-poff-poff.
Så låter den, säger Ingemar Liljegren när vi undrar över ljudet den avger.
– Den gör 30 kilometer i timmen eller något sånt.
NWT:s fotograf tittar sig runt på de blanka bilarna och säger retoriskt att det måste lagts ner mycket kärlek här. Svaret överraskar.
– Inte mycket kärlek, men mycket svordomar, säger Ingemar Liljegren och skrattar.
Motorintresset fick han när han började på bilverkstad efter skolan och att det sedan blev ett samlande förklarar han så här:
– Det beror på den värmländska stôlligheten kan jag tänka mig. Den kan nästan gå hur långt som helst. Så illa är det.
Och så ett leende till. Någon direkt sentimentalitet finns inte över att sälja.
När jag frågar hur han känner nu när beslutet är taget kommer svaret reptilsnabbt:
– Det är okej, det är okej. Man måste inse att allt har ett slut och det är lika bra att jag säljer det. Det är helt naturligt.
”Skulle köpt aktier”
Bilarna och motorcyklarna har han köpt i olika skick och att skruva och renovera har varit grejen för Ingemar. Det finns ingen röd tråd bland bilarna utan de har köpts när de ”dykt upp”.
– Att en del saker är lite ovanligare än andra är en slump. Men visst, ska man ha en T-Ford ska det vara en sån här, säger han och pekar.
– Och det dräller av A-Fordar, men att ha en Roadster är alltid lite trevligare.
Manne Sjöberg säger att Ingemar haft ett gott öga för bra kvalité.
Du har aldrig tänkt att samla ett specifikt märke som Volvo eller Merca?
– Nej, men hade jag varit klok på 50-talet hade jag inte samlat på bilar utan köpt Volvoaktier eftersom du nämner det, säger han och skrattar igen.
Hobbyn har tagit Ingemar Liljegren till stora delar av världen. Han har besökt motormarknader i Norden, Europa och USA.
– Och jag var med på den tiden man fick skriva brev till nån, det var inte ens säkert att de hade telefon.
”Det är högkvalitativt”
Vi rör oss vidare i samlingen, till rummet med motorcyklar. Där finns också mängder av navkapslar, lampor, litteratur och ja, vad finns inte egentligen?
– De där satt på Volvo 700-serien, den gjordes 1934–1935, upplyser Ingemar auktionspersonalen när de går bet på ett par navkapslar.
– Du kan allt, säger Micke Almroth.
– Nej, minnet sviktar, säger Ingemar och lyser upp i ett plirigt leende igen.
Micke Almroth är den som har koll på motorcyklarna. Det rör sig om ”kvantitet med kvalitet” enas han och Ingemar om.
– Det är högkvalitativt. En av de större samlingarna i landet och det är en sådan bredd. Kulturhistoria så det ryker om det. Och det är många unika. Han köpte många på 60-talet när de inte var värda nånting, för då skulle alla ha bil.
”Samlande i sin värsta form”
Där kom det unika som vi skulle återkomma till. Här finns tidiga svenska cyklar, brittiska, tyska och amerikanska. För att nämna några.
Bland märkena finns Wide, Harley-Davidson, Praga och Indian.
En liknande motorcykel som nu ska klubbas gick nyligen för dryga miljonen.
– Här är en Colibri, en tidig svensk cykel från 20-talet, visar Micke Almroth medan Ingemar hjälper till att katalogisera lampor.
Som nämnts är rummet fyllt av prylar som hör motorvärlden till.
– Det är samlande i sin värsta form, säger Ingemar Liljegren när han kommer tillbaka och berättar om varför motorcyklar blev huvudspåret i samlandet.
– De är enklare att renovera, det är ingen klädsel, det är mindre yta att lacka. De är enklare ur många synvinklar. Men, att hitta delar är lika svårt.
Men nu behöver inte auktionsvinnare tänka på det där med delar i första hand. De flesta är mer eller mindre i toppskick. Och de har heller inte varit ute på de värmländska vägarna speciellt mycket.
– Nej, jag är samlare, inte åkare.
Hela världen spekulanter
Hemlig är samlingen så till vida att få har sett den.
– Jag har haft några motorklubbar här som tittat och druckit kaffe, men allmogen har inte varit här och sprungit.
Och fordonen har inte setts på utställningar heller.
– Varför skulle jag åka på utställningar? Det går åt en hel dag och det är jag som står för kostnaden. Så det behovet har jag aldrig haft.
Potentiella spekulanter på de blänkande objekten finns över hela landet, säger Manne Sjöberg.
– Det är samlare och de som tycker att det är en bra investering.
Innan vi lämnar ställer jag en fråga jag ställt tidigare under besöket.
Någon favorit...?
– Nu är det tredje gången du frågar och nej, jag har fortfarande ingen, säger Ingemar Liljegren och ler. Såklart.
Men vad är det mest unika i dina ögon då?
– Det får auktionsköparna bedöma.
Ja, någon sentimentalitet finns som sagt inte.