Det finns goda argument för att stryka elevens val från grundskolans timplan men det är orimligt om det skall leda till att musikklasser inte längre kan finnas kvar. Promemorian om bättre anpassad undervisningstid i grundskolan bör därför återremitteras till Skolverket för ytterligare utredning.
För ett par år sedan publicerade NWT en ledare med rubriken ”Tystnar musikklasserna nu?” (30/12 2020). Den skrevs med anledning av Skolverkets förslag att ta bort elevens val från grundskolans timplan. Sedan kom pandemin och det hela lades i malpåse, men nu finns en promemoria från utbildningsdepartementet som syftar till att genomföra detta från och med höstterminen 2024.
Grundskolans nya timplaner skall ge mer tid för i synnerhet samhälls- och naturorienterande ämnen. Det talas om så kallad stoffträngsel, alltså att kursplanen har ambitioner för vad barn och ungdomar skall hinna lära sig, som inte står i proportion till det antal timmar undervisning som eleverna får. För att frigöra undervisningstid slopas elevens val.
Kvaliteten på det som bedrivits inom ramen för elevens val har varierat. Det finns skolor som använt tiden för att erbjuda studier i ytterligare ett modernt språk. Men det finns också skolor där tiden aldrig nyttjats till något substantiellt. I det ljuset är det begripligt att dessa timmar förs över till andra ämnen.
Men det NWT:s ledarsida pekade på redan 2020 var att denna förändring riskerar att bli ödesdiger för landets musikklasser, såsom Norrstrandsskolans musikklasser i Karlstad. I profilklasser har elevens val varit en viktig del av det pussel som krävs för att kunna ge eleverna en utökad undervisning i musik. Redan den minskning av elevens val som genomfördes 2019 var problematisk och om timmarna helt försvinner riskerar det att slå undan benen för musikklasser runtom i landet.
Nu har remisstiden gått ut avseende den aktuella promemorian. Både Kungliga musikhögskolan och Kungliga musikaliska akademien riktar i sina remissvar skarp kritik mot den föreslagna förändringen – bland annat med hänvisning till musikklassernas framtid. Man kunde önskat att dessa tunga institutioner hade gjort sin röst hörd i ett tidigare skede, men bättre sent än aldrig.
Det hela är en svårlöst ekvation. Å ena sidan har vi problemet med att undervisningstiden inte räcker till i studietunga ämnen. Å andra sidan har vi värdet av ett holistiskt bildningsideal, där även estetisk verksamhet betraktas som angeläget. Det måste dock gå att hitta en lösning som balanserar dessa båda. När allt kommer till kritan handlar det om huruvida den politiska viljan finns.
Vi får inte glömma att musicerandet för elever i musikklass är så mycket mer än ett roligt avbrott från multiplikationstabellen eller grammatiken. När barn exempelvis sjunger i kör tränas de i en koncentrationskrävande kreativitet som kräver såväl lyhördhet som ansvarstagande. Det är således inte konstigt att musik ger en uppsjö av positiva följdverkningar i form av exempelvis bättre studieresultat och ökat välmående.
Musikklasser är berikande inte bara för eleverna som går där utan för hela det lokala kulturlivet. I bästa fall lägger de grunden för att vi kan fortsätta vara en stor exportnation inom musik. En timplan som leder till att musikklasser nedmonteras vore ett nederlag för Sverige som kulturnation.