Pia Cramling ser schack som meditation. Nu firar OS-medaljören 50 år vid brädet. Men än är hon inte matt av spelet.
– Charmen med schack är att man får vara helt uppslukad för en stund, säger hon.
En svartvit succé. Så beskrevs tv-serien ”The queens gambit” som kom för ett par år sedan. Där skildras det fiktiva schackgeniet Beth Harmon.
– Jag vill gärna tro att författaren har inspirerats lite av mig och mitt möte med stormästaren Viktor Kortjnoj 1982. Jag var 19 år och vi satt på ett podium inför en stor publik. Det var ett magiskt möte, säger Pia Cramling och fortsätter:
– Han kom från den ryska, respekterade – men också fruktade – schackskolan och jag var en ung tjej från Sverige. Det blev remi, alltså oavgjort, och det var stort.
Jag såg magin, förstod pjäsernas språk och blev biten från första stund. För mig gav spelet samma känsla som när jag lärde mig läsa, en ny värld öppnade sig.
Hela hennes liv har präglats av schack, så till den grad att det nästintill har blivit hennes identitet.
Vinnarskalle
Hon har alltid varit en vinnarskalle och när storebror Dan började med schack följde hon med. På schackklubben Passanten i Stockholmsförorten Huddinge blev hon fast.
– Jag såg magin, förstod pjäsernas språk och blev biten från första stund. För mig gav spelet samma känsla som när jag lärde mig läsa, en ny värld öppnade sig.
Som barn älskade hon matematik och var väldigt blyg, när hon spelade schack blev den matematiska strategin en tillgång och tystnaden var självklar.
Ju mer hon spelade, desto bättre blev hon och snart började hon vinna. Spelet blev en viktig del av hennes identitet.
– Schack blev mitt liv, och visst har det påverkat mitt självförtroende och min självbild genom åren. När det har gått bra har det varit lätt, men när jag förlorat har jag ibland också tappat tilliten till mig själv.
Stormästare
Främst, ska dock sägas, har det gått bra. 1983 rankades hon som etta på världslistan för damer och 1992 blev hon utnämnd till stormästare alla kategorier. Hon var då den femte kvinnan som mottog stormästartiteln.
I dag är bara tre procent av de svenska schackspelarna kvinnor, vilket Pia Cramling menar är alldeles för lite för att skapa stabilitet.
– Det finns många duktiga tjejer, men få fortsätter eftersom det är så ensamt att verka i en manlig värld.
När Pia Cramling var 21 år gammal blev hon inbjuden till en turnering i Zürich och där mötte hon en stormästare vid namn Juan Bellón.
– Han spelade som en konstnär, det var kreativt och slutade snyggt. Vårt spel var som natt och dag eftersom jag spelar vetenskapligt och strategiskt.
Blev ett par
Juan Bellón blev hennes mentor och följde med på resor världen över. De pratade, spelade och kom varandra väldigt nära.
– Jag var aldrig ensam och jag tror att det var en av anledningarna till att jag fortsatte. Jag och Juan blev ett par och vi klarade oss på prispengar från schacktävlingar. Vi ville inte göra annat än att spela schack.
De fick en dotter och tillsammans åkte familjen på turneringar i hela världen.
– Jag tror att hon var tre år gammal första gången vi spelade med henne. När man har två så passionerade föräldrar kan ju intresset gå åt båda håll, men som tur är blev vår dotter lika frälst som vi. I dag är hon vuxen och faktiskt Sveriges första schackinfluencer.
I fjol vann Pia Cramling OS-guld och i år firar hon 50 år vid schackbrädet.
Fakta
Pia Cramling
Fyller: 60 år den 23 april.
Gör: Professionell schackspelare.
Aktuell: Firar 50 år vid schackbrädet.
Bor: Årsta i Stockholm.
Familj: Sambon Juan Bellón, stormästare och femfaldig spansk mästare, dottern Anna Bellón-Cramling.
Om att fylla 60: ”Det är stora siffror, men jag kommer att fortsätta spela så länge det är roligt. Om det börjar gå dåligt finns risken att jag tappar sugen.”
Så firar hon födelsedagen: ”Med en liten kort resa.”
På fritiden: ”Jag tycker om att röra på mig och promenerar och joggar gärna. Jag har mycket energi som jag behöver få utlopp för så jag är nästan aldrig stilla, förutom när jag spelar schack.”
Oväntad talang: ”När jag var liten var jag duktig på rockring. Annars har jag nog lagt all fokus på schack.”
Råd till den som vill börja med schack: ”Våga. Det finns schackklubbar i hela landet där du kan prova.”
Hur hade ditt liv sett ut om du inte funnit schack?
– Jag vet faktiskt inte. Hela mitt liv har präglats av spelet. Jag har träffat alla mina vänner där, min man och jag spelar varje dag. Jag förhåller mig till schack på samma sätt som en konstnär förhåller sig till tavlor, det är en livsstil. I ”The queens gambit” ser huvudpersonen Beth Harmon pjäsernas färd över brädet i taket på kvällen. Precis så är det för mig. Jag visualiserar spelet och går igenom det steg för steg. Jag har hittat hem tack var schack.
Hon tystnar och fortsätter sedan:
– Jag tror att schack har lärt mig mycket om att vara människa. Det har fått mig att förstå vikten av att välja väg och ta ansvar för de drag jag gjort. Och så är väl livet i stort också, eller hur?