EXTRA! EXTRA! Jag har smyglyssnat på hemliga Monica Z-albumet. Här är betyget!

Det blev ju ganska turbulent efter min förra krönika här i NWT på påskafton.

Först hände ingenting. Tystnad. Sen vaknade Dagens Nyheter. Lite yrvaket men ändå en smula nyfiket.

Sen ingenting igen.

Sen kom onsdagen och nyhetsbyrån TT vaknade med en smäll. De hade sent omsider läst NWT och skickade ut en nyhetsflash och bara några minuter senare låg det i topp på Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Göteborgsposten.

Snabbt hakade nyhetssändningarna i radio på. P1, P3 och P4. Kulturen på radion tog krafttag också. P4 Värmland gick bananas och alla ringde och ville ha kommentarer och Peter R. Ericson – producenten som berättat för mig om det hemliga färdiginspelade albumet – satt i telefon med olika medier konstant.

Vi var överallt.

Monica Zetterlund var överallt. 18 år efter sin död.

Ägaren av de undangömda banden – Sony music och dess egen Gollum – Classe Brewitz – jagades. Han har fortfarande inte svarat alla.

Han muttrade något i en intervju om att det var tveksamt om det var något färdigt album, det där… inte så många låtar… nää…

– Anrell jämför dej med Gollum i Sagan om Ringen som vaktar sin skatt, frågade P4 Värmland.

– Ja, det där är väl rätt typiskt hans sätt att skriva, svarade Gollum Brewitz.

Han sa att musiken säkert kommer att släppas. Nångång. Kanske. Vid nåt jubileum. Kanske… 2027?

Han tyckte också att jag borde ringt honom istället för att skriva i NWT.

Wow, tänkte alla. 2027. Så himla rappt.

Då har väl några miljoner till av alla Monicas fans hunnit dö. Hennes kollegor. Hennes vänner. Hennes släkt.

Kanske musikerna på skivan, de som inte redan är döda.

Kanske Sony music rent av…?

Kanske vinyl?

Kanske CD?

Kanske Spotify? Det går fort nu i den där världen.

Kulturnytt i SVT gjorde ett strålande inslag som hånade Gollums ord om 2027 och sa att det väl snarare vore klokt att göra ett jubileumssläpp senast i höst. 2023.

Så självklar slutsats.

Om man nu är intresserade av Monicas musik och av hennes fans… Och inte bara av att vakta sin skatt mot jobbiga fans.

Jag fick omedelbart hjälp av diverse läsare med att det finns jubileum hela tiden. I år är det 65 år sen Monicas första skivinspelning. 60 år sen klassikern Monicas vals med Beppe Wolgers text. Nästa år 65 år sen Bill Evans och hennes mästerverk ”Waltz for Debby”.

Till exempel.

* * *

Det har alltså hänt en del sen sist.

Men jag kan också rapportera ytterligare en sensation:

Jag har hört albumet. Faktiskt. Fysiskt.

Jag kan bekräfta att det finns. I verkligheten.

Det innehåller nio låtar. Alla på engelska. Inspelade i mitten av 90-talet.

Jag tjuvlyssnade i veckan på banden och kan direkt slå fast:

Det här är sensationellt.

Det här är sensationellt bra.

Det här är låtar som kommer att skaka om musiken i svensk radio, både i SR:s alla kanaler och i den kommersiella radion.

Det här är låtar som kommer att invadera Svensktoppen och bryta alla mellolåtars totala och evighetslånga monopol. Loreen och Smash Into Pieces kommer att darra. Theoz kommer att gråta sig till sömns över tappade listplaceringar.

Så bra är det.

Några höjdpunkter:

Vinrankan – den stora hiten från albumet Varsamt har fått en fin text och Monica sjunger ljuvligt episka rader som ”In the eyes of the maker…”. Björn J:son Linds flöjt är framlyft helt magiskt och de afrikanska rösterna som låter som de är grannar med jojken är mixade ännu tydligare och starkare.

Det är världsklass.

”Att angöra en brygga” är strålande. ”Å ni fantastiska män” blev ”you magnificent men” och det låter så självklart i Monicas mun. Men det gör också fina tolkningar av originalets ord där Monica målar: ”O what a gloriors thought if we could have handled the weather…”

Monica är runt 55 när det spelas in. Inte i bästa skick fysiskt och psykiskt, men sin röst har hon vårdat så att hon kan prestera 100 procents närvaro när det krävs. Eller tusen. Eller miljoner.

Två Mikael Wiehe-låtar är vansinnigt fina. Stefan Nilssons piano viskar förföriskt i kompet och jag tänker att han ju är svårt sjuk i ALS nu och ska hyllas på en gala i Stockholm i maj.

Hinner han höra sina inspelningar med Monica på det här albumet medan han ännu lever?

”Som ett andetag” blir ”Breathing love”. Monica sjunger med en ohyggligt förförande altröst. Det är fullständigt briljant.

– Fucking fulländat, som Gollum skulle sagt. Innan han väste ”My Precious…”.

Det är några fina jazzlåtar, några ballader, några sånger. Det är inga åthävor, bara fantastiskt musikhantverk. 40 minuter. Normal vinyllängd. Ett album.

* * *

Att det inte skulle släppas så fort som möjligt är ju bara ett bisarrt hugskott i det prestigeträsk såna här frågor lätt kan hamna i.

Vad säger Monicas dotter?

Vad säger Gollums chefer?

Jag säger som Bo Holmström:

Lägg ut!