Sista minnet av Breen – med te och smörgås på serviceplatsen i Umeå

Jag tycker det är något vackert och väldigt rörande i hur hela rallyvärlden sluter upp för att hedra Craig Breen, som så tragiskt dog i en olycka på träning i torsdags, bara 33 år gammal.

Det är bestämt bland annat tyst minut, dekaler på bilarna och sorgband i helgens VM-tävling i Kroatien. Många har besökt hans hem på Irland och Heliga hjärtats kyrka i Waterford var packad under tisdagens livestreamade begravning. För att inte tala om alla deltagande kommentarer på sociala medier.

Rally-VM har också beslutas att hans nummer, 42, inte ska användas mer i årets mästerskap. Skulle vara ännu större att för alltid pensionera 42. Så kanske det blir också, hoppas jag.

Alla starka reaktioner är förståeliga. Inte nog med att han fanns i världstoppen länge, ända sedan JVM-guldet 2011, han var också mycket trevlig och ödmjuk, omtyckt överallt. Jag träffade irländaren åtskilliga gånger i Svenska rallyt. Han var alltid vänlig och tog sig tid, som senast nu i februari. Det som visade sig bli hans allra sista VM-rally och kunde ha blivit första och enda segern.

Han tog ledningen på femte sträckan och höll den tills två sträckor återstod på lördagen, innan Ott Tänak passerade och till slut vann med drygt 18 sekunder. Det var Breens sjätte andraplats, varav två på snö och is i Sverige.

Jag minns speciellt ett tillfälle, vid målgången av fredagsetappen. Det var kallt och blåsigt i fållan på serviceplatsen i Umeå och proceduren drog ut på tiden. Craig Breen stod dock tålmodigt kvar, i den ovana rollen som ledare, tills alla vi frågvisa murvlar och fotografer fått vårt. Mellan intervjuerna passade han på att stärka sig med smörgås och hett te.

Det blir alltså sista påtagliga minnet av Craig Breen, när han står där i målfållan iförd orange täckjacka och med en tekopp i näven, tuggande på en macka. Känns ofattbart att han faktiskt aldrig mer kommer tillbaka. Också extra onödigt och orättvis när någon mister livet på det sättet.

Jag vill ändå inte gå så långt som att förbjuda rally.

Motorsport är absolut farligt, precis som att över huvud taget köra bil och motorcykel, eller för den delen till exempel spela hockey och rida. Även om stora resurser läggs på säkerheten kan aldrig alla risker byggas bort. Enligt rapporterna hade Craig Breen närmast maximal otur, när han körde av vägen med Hyundaien och genom ett trästaket. Teamets utredning visar att en stolpe trängde in i kupén genom sidorutan på passagerarsidan.

Breen visste ändå vad han gav sig in i.

För mig finns en viktig skiljelinje i idrotten och det är att farorna inte får drabba tredje person. Om en tävlingsbil far ut bland publiken eller boxare slår folk på käften på stan har det definitivt gått över gränsen.

Men finns det något sätt att minska riskerna får inga kostnader vara för stora. Kanske går det att lära sig något av olyckan i Kroatien, så Craig Breens död åtminstone kan föra något gott med sig.