Hon stod på Centerpartiets valsedel ifjol och har haft förtroendeuppdrag för partiet i många mandatperioder. Men nu är det Sverigedemokraterna som gäller för Diana Nilsson.
– Jag blev väldigt väl mottagen där, säger hon.
Diana Nilsson är uppvuxen på landet i Mönsterås i Småland. Hon har alltid haft ett samhällsintresse och det föll sig naturligt att gå med i Centerpartiet. Hon blev medlem redan 1985 – samma år som hon flyttade till Kristinehamn.
Men den senaste tiden har hon inte känt sig hemma i centern längre.
– Lokalt var det påhopp, några få som styrde och ställde och en dålig stämning, säger hon och fortsätter:
– De lyssnade inte på medlemmarna. Vid förfrågningen som gick ut till medlemmarna inför valet var vi flera stycken som fick en högre placering, men som sedan flyttades ned på valsedeln.
Diana Nilsson hängde kvar i partiet över valrörelsen, men kände sig allt mindre på rätt plats.
– Det var en hel del som gick lite fel, men det straffade ju dem. De förlorade fyra mandat i kommunfullmäktige, säger hon.
Hon menar att Centerpartiet gått bort sig både lokalt och på riksnivå.
– Jag tycker att partiet gått i fel riktning. Jag gillar att tillhöra det borgerliga blocket och skulle inte ha trivts i det röda laget. Inget ont om sossarna men jag hör inte hemma i den konstellationen, säger hon och syftar på att Centerpartiet bytte sida efter valet och nu bildar majoritet med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
På riksnivå imponerar varken valet av ny ledare eller mittenlinjen som innebar starkt avståndstagande gentemot både SD och V.
– Det var en stor miss att de inte tog Daniel (Bäckström). Med honom hade de vunnit tillbaka landsbygden.
Centerpartiet är ju ett av de partier som tagit störst avstånd gentemot Sverigedemokraterna. Du upplever inte det som ett problem?
– SD är ju landsbygdsfolk. De har kommit starkt på landsbygden, så Centerpartiet ska nog passa sig. Jag tror inte alls att det varit bra för centern att man inte kunde närma sig varken SD eller V, man skulle varit mer kompromissvillig.
Att steget från Centerpartiet till Sverigedemokraterna är långt är alltså inget som Diana Nilsson håller med om. Hon menar att det finns många beröringspunkter, inte minst i frågor och områden som hon själv brinner för.
– Vi har ett gemensamt intresse för både djur, natur och bilar, säger hon.
Och synen på invandringen?
– Jag är inte ett dugg rasist och jag ångrar mig inte. Sverigedemokraterna har en klok politik och jag har ett stort förtroende för Paul Brännlund, svarar Diana Nilsson.
Hon berättar att Sverigedemokraterna lokalt i Kristinehamn gjorde en noggrann bakgrundskontroll innan hon släpptes in i gemenskapen. Men efter det har hon valts in som ersättare i kulturnämnden för partiet och hon sitter också med på alla styrelsemöten, även om hon inte är invald som ordinarie ledamot, än.
– Kanske skulle jag ha bytt till Sverigedemokraterna redan innan valet, säger hon eftertänksamt och fortsätter:
– I kulturnämnden får jag fortsätta jobba med frågor som är viktiga för mig. Jag menar också att dansband är kultur och är väldigt stolt över den utställning som jag var med och ordnade på Kristinehamns historiska museum.