Självklart kan vi inte å ena sidan vara överens om att stödja Ukraina med mängder av svenska vapen samtidigt som vårt offentligt förvaltade kapital inte får investeras i tillverkningen av det samma, skriver Mikael Strandman med flera.
Sverigedemokraterna anser att det kapital som regionen förvaltar ska ge bästa möjliga avkastning hänsyn tagen till risk. Tillverkare av varor och tjänster som vårt fria demokratiska samhälle behöver för att överleva ska det offentliga också få investera i. Inte som nu, begränsas av riktlinjer framtagna av etikkonsulter, vars politiserade spekulation i ”hållbara” tillgångar som grönt stål och vindkraftsparker, förbud mot investering i t ex Bofors eller norsk olja, i efterhand visar sig allt annat än hållbara.
Redan den 28 februari 2022, mindre än en vecka efter Rysslands attack på Ukraina, röstade en nästintill enhällig riksdag för den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om vapenleveranser till Ukraina. Regeringens motivering var;
”Vi står i solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket. Ansvaret för kriget vilar enbart på den ryska statsledningen och folkrätten ger Ukraina laglig rätt att försvara sig mot Rysslands angrepp. Nu går regeringen, i nära samordning med andra länder, fram med ett omfattande stöd till Ukrainas väpnade styrkor.”
Sedan dess har Sverige bidragit med långt tyngre vapen än pansarskotten i det första stödpaketet och det totala värdet av Sveriges militära stöd till Ukraina är nu uppe i cirka 16,9 miljarder kronor. Stödet av vapen och utrustning inkluderar bl a artilleripjäser, stridsvagnar, granatgevär, ammunition, pansarskott, robotar, automatgevär, stridsfordon, luftvärnssystem.
Så skriver du en debattartikelEnigheten om att stödja Ukraina med vapen är närmast total bland svenska politiska partier och inom EU. Den svenska försvarspolitiken har också kommit att ändras i grunden, både gällande Nato-anslutning och utökad försvarsbudget. Att Sverige ska ha en egen vapenindustri som en del av vårt totalförsvar är i dag en helt okontroversiell åsikt bland de statsbärande partierna. Denna nya konsensus gällande den fria världens nödvändighet av försvarsförmåga har nu fått många så kallade hållbara fonder att ompröva sina investeringspolicys, där investeringar i vapenindustri, även svensk, tidigare varit uteslutet.
Därför kom Sverigedemokraterna med ett yrkande på senaste regionstyrelsemötet där vi ville ge i uppdrag till regiondirektören att uppdatera regionens investeringspolicy med anledning av det förändrade säkerhetsläget i Europa. Självklart kan vi inte å ena sidan vara överens om att stödja Ukraina med mängder av svenska vapen samtidigt som vårt offentligt förvaltade kapital inte får investeras i tillverkningen av det samma.
Erik Evestam (C) yrkade dock avslag på förslaget, utan motivering märkligt nog, och vårt förslag föll sedan för den rödgröna majoriteten. Uppenbarligen ser styret inte hyckleriet och motsägelsen i ovanstående; C och S anser, som vi andra, att vi ska skicka vapen till Ukraina och att svensk vapenindustri är viktig. Men det offentligt förvaltade kapitalet får inte investeras i dessa svenska företag. Vilken tillverkares namn anser Erik Evestam ska stå på de granater som Centern och vi andra vill skicka till Ukraina?
Mikael Strandman (SD)
Paul Brännlund (SD)
Eva Weijmar (SD)