Jag förstår inte hur man kan anse att det fria skolvalet närapå är heligt samtidigt om man önskar en bra skola för alla, skriver Anders Andersson.
Svar till Anton Sjöstedt (NWT 3/4).
Repliken "Liberalerna gillar valfrihet, välstånd, miljö och rättvisa" av Anton Sjöstedt den 3 april genomsyras av en fundamentalistisk nyliberal anda om att den individuella friheten att få välja är överordnad allt annat.
Anton Sjöstedt skriver ”När friskolereformen och skolpengen kom 1992 var det viktiga att skapa valfrihet i syfte att stärka individer...” Efter 30 år med en allt mer segregerad skola vet vi att valfriheten främst nyttjats av dem med starkare socioekonomisk bakgrund, vilket förstärkt skolor med starkare respektive svagare socioekonomisk blandning av elever. Dessutom skrev jag inte att friskolereformen enbart är boven i segregationsdramat, som Anton Sjöstedt skriver, utan tillsammans med närhetsprincipen.
Anton Sjöstedt skriver vidare att ”Liberala partier ser frihet som överordnat jämlikhet [...]. Liberaler gläds åt att Sverige har lägre fattigdom än de flesta andra länder i Europa samt åt att fattigdomen krymper i landet, även om klyftorna ökar.”, utan vidare reflektioner i artikeln. Inser inte Liberalerna att den relativa fattigdomen riskerar att skapa ett ojämlikt samhälle med inre spänningar mellan mer och mindre gynnade grupper/klasser, med väldigt olika inkomster, boendemiljöer och med skolor som ger barnen olika förutsättningar?
Så skriver du en debattartikelJag förstår inte hur man kan anse att det fria skolvalet närapå är heligt samtidigt om man önskar en bra skola för alla. Skolan är aldrig bättre än sina elever och det är via en socioekonomisk blandning av barn med olika bakgrund, förmågor, intressen, värderingar och språk som ett fruktbart pedagogiskt och inkluderande klimat skapas där eleverna utvecklas bäst. Självklart måste utrymme finnas för exempelvis friskolor på landet och möjlighet för elever att byta skola, men i dag är det fria skolvalet med koncerndrivna grundskolor i storstäder inget annat än ett sätt att förstärka segregeringen av skolan.
Anton Sjöstedt anser att den bristande likvärdigheten i skolan beror på skolans kommunalisering och menar att Liberalernas krav på förstatligande av skolan löser skolans problem. Friskolorna ska dock få behålla sitt huvudmannaskap.
Man misstror kommunernas huvudmannaskap och vill ersätta det med staten, men vad är det som gör att friskolorna får behålla sitt huvudmannaskap? Det som talar emot kommunerna är möjligen bristfälliga satsningar på skolan. Betydligt mer talar dock emot friskolorna som huvudmän: Grundskolorna rekryterar i högre grad barn från socioekonomiska gynnade hem (segregerar), de sätter för höga betyg, de har låg lärarbehörighet och de tar ut vinster.
Istället för ett kostsamt, tidskrävande och tveksamt förstatligande av den kommunala skolan kan den enskilda kommunen åläggas att använda ett öronmärkt belopp av det statliga bidraget till skolan, beräknat enligt konstens alla regler. När skolan var statlig var lärare och rektorer statligt anställda, medan lokaler och utrustning finansierades av kommunen. Hur kan en återgång till detta lösa skolans problem bättre än i dag?
Lägg istället engagemang och ekonomi på säkra förändringar som exempelvis socioekonomiskt utjämnade upptagningsområden, mindre klasser, mer pedagogiskt samarbete mellan gymnasiet och högstadiet och omgång av årskurs 3 och 6 för elever som inte når målen.
Frihet i all ära, men en välfungerande pedagogisk och inkluderande skola kräver en god blandning av elever i alla avseenden och då, Anton Sjöstedt, väger jämlikhet tyngre än valfrihet, oavsett om man är socialist eller nyliberal.
Anders Andersson
Lärare, Skoghall