Kriskommun, flyktingvåg och konkurshot – Filipstads kommun har haft tuffa år, men nu är det dags att se ljuset och att börja skryta.
Det tycker Jan Scherman, som med boken ”Sola skiner också i Filipstad” har som mål att sätta staden i nytt ljus.
– Jag tycker det är rätt uppenbart, efter åratal av svartmålning, säger han.
På lördag, den 22 april, är det släppfest för boken – i Filipstad, så klart.
– Det blir på Museet Kvarnen. Landshövdingen kommer och vi bjuder på grillad korv! berättar Jan Scherman, som gjort boken tillsammans med sin fru Margareta.
Projektet fick sin startpunkt sedan Jan Scherman i juli 2020 utsågs till ambassadör för staden på vars BB han såg dagens ljus i juni 1950.
Ambassadörsbesöken har blivit många och han och Margareta har besökt inte bara tätorten utan hela kommunen: Rämmen, Brattfors, Nordmark, Lesjöfors...
– Det var då jag kände vilken otrolig kraft som finns, vilken lust, vilka drömmar och visioner, säger han.
Livet sjuder vidare
Boken Sola skiner också i Filipstad har underrubriken ”Om starka viljor och optimism” och här beskrivs inte bara små och stora företag, utan också enskilda personer, från företagsledare till unga nybyggare.
– Man får känna deras energi och kompromisslösa vilja att hitta bra vägar framåt, säger Jan Scherman.
Resultat är en 224 sidor lång skildring av en kommun som fått tuffa törnar i politik och ekonomi, men där det ändå sjuder av liv. Den som vant sig vid att läsa rubriker och artiklar om Filipstad på temat kris, får nu en helt annan bild.
Ser problemen också
– Det är inte så att problem inte finns, det är ingen som förnekar, inte boken heller, förtydligar Jan Scherman.
Kanske kan man ana en liten ton av irritation när han får frågan om varför han som ambassadör och författare väljer så ljusa toner. Behovet är uppenbart tycker han, efter ”åratal av svartmålning”.
– När man ensidigt pekar på problem är det ingen som ställer motfrågan, ”finns det inget som är bra också”. När man skriver en bok om det som är bra, får man direkt tillbaka frågan ”finns det inga problem där?”. Man måste kunna berätta om både och!
Social dumpning
Filipstads stämpel som kriskommun fick fäste i svallvågorna efter flyktingkrisen 2015, då ett mycket stort antal asylsökande placerades i Filipstad.
Senare kom frågorna om social dumpning: kommuner i storstadsområden anklagas för att se till att utsatta människor där flyttar till krisorter där det finns bostäder, men inga jobb.
Vill nyansera bilden
Så nog har Filipstad haft problem, men Jan Scherman tycker att mediebilden slagit väl hårt mot Filipstad.
Men du har väl som journalist också varit med och skapat tuffa rubriker genom åren?
– Absolut! Och jag har anledning att självkritiskt fundera över vad jag gjort i mitt yrkesverksamma liv. Jag har granskat och både avslöjat och säkert varit ensidig ibland, men betyder det att jag inte kan göra det jag gör nu: att nyansera bilden? Jag landar mer och mer i att försöka hålla frågeställningarna mer öppna, låta människor komma till tals och lita på att de som ska läsa, lyssna och se på tv kan reflektera själva.
Nödropet gav krisstämpel
Den rutinerade medieprofilen är heller inte redo att lägga all skuld för den svärtade Filipstadsbilden på media.
– Det där är intressant och en fråga där Filipstad också måste börja ställa sig frågan på vilket sätt man själva är en del av det, säger han.
När dåvarande kommunalrådet och kommunchefen gick ut och varnade för att kommunen var på väg mot konkursens rand blev genomslaget massivt.
– Avsikten med det, att dra det negativa ljuset på Filipstad, var att få statsmakten att vakna till. Det hände inte, däremot nappade media självklart på det.
Så spreds bilden av en krisande kommun och den blev kvar, dessutom till ingen nytta eftersom nödropet inte fick det resultat de styrande hoppats på.
Uppmaningen: ”Skryt”
Jan Scherman framhåller att det finns framtidsfrågor som Filipstadsborna inte rår över. Finanspolitik och regionalpolitik är frågor som politiker på högre nivå borde styra upp, tycker han.
– Man kan åka ett snäpp västerut och gör studiebesök i Norge, för att hitta inspiration till politiska beslut som skulle kunna lyfta Sverige utanför Stockholm. Det saknas inte idéer, men det saknas en övergripande politisk vilja.
I väntan på att styrande högre upp ska göra sitt, tycker han det är dags att Filipstadsborna börjar skryta om det som är bra i deras kommun.
– Var och en kan ha ett avgörande inflytande. Om man bestämmer sig för att inte köra gnällbältesargumentation, ”solen skiner - idag ja”.
Han gladde sig mycket när han mötte en stor grupp elever på Spångbergsgymnasiet, där ungdomarna inte pratade om att flytta från orten fortast möjligt, utan istället hade många tankar om hur deras stad skulle kunna utvecklas.
Själv skulle han gärna se en arkitekttävling om hur Filipstads centrum skulle kunna lyftas, för att mildra spåren efter 60- och 70-talens rivningsvåg.
Ingen solskenshistoria
I boken lyfter han fram en lång rad Filipstadsbor som har idéer och redan gör mycket.
– Jag tycker inte det här är en solskenshistoria, men den låter människor berätta på ett sätt som sällan gjorts och det hoppas jag ska kunna tillföra diskussionen om Filipstad nya infallsvinklar och även diskussionen om landet utanför huvudstaden. Det här gäller ju inte bara Filipstad. Kan man beskriva en ort som varit på löpsedlarna som på randen till konkurs på ett annat sätt?
Boken riktar sig inte bara till Filipstadsbor eller ens bara värmlänningar.
– Filipstad är i långa stycken inte mer utsatt än många andra delar av Sverige, som också tagit emot många asylsökande samtidigt som staten svikit. Jag hoppas att människor som bor i Eslöv och Jokkmokk också ska tycka boken är spännande. De kan identifiera sig med hela diskussionen.